Vi gick i mål - 62.32% i Msv B med Lucidor
När vi köpte Lucidor som treåring 2010 satte jag två drömmål, medalj på Fjord-SM och godkända procent i Msv B dressyr. Vi hade just fått hem en gyllene karismatisk hingst som var styrbar i skritt och trav, vägrade ta galopp. Fast han var grön gav han mig en häftig känsla och drömmarna om vad vi skulle kunna göra ihop startade.
Lucidor har alltid varit enkel att ha med sig på tävling. Vi debuterade innanför de vita staketen redan våren han var fyra år och red vårt första SM då han var sex. Utmaningen har varit att få ihop matchningen av honom med att han bott 8 mil bort samt att han är en lite introvert personlighet. Om han blivit spänd har han aldrig farit och flugit utan gått in i sig själv och lagt i handbromsen. Helst velat stå som Tjuren Ferdinand och lukta på sina blommor. Med mer rutin har han också blommat själv på tävlingsbanan och vi har haft många jättefina framgångar genom åren – jag kommer sammanfatta dem i ett senare inlägg.
2018 tog vi SM-brons och nådde därmed halva slutmålet och i söndags satte vi 62,32% i en regional Msv B.1 och gick därmed helt i mål. Vilken sjukt häftig känsla! Vi klarade det! Vi gjorde det faktiskt och vi gjorde det tillsammans! 
Lusse
Jag hade Lusse hos mig inför denna start. Torsdag red vi ut i skogen och jobbade galoppen, bytena satt fint. Fredag tömkörde jag honom ute plus på banan. Även det ett bra pass. Söndag var det då dags för tävling på hemmaklubben Sundsvalls RK. Jag hade varit där och dömt dan innan och var laddad för uppgiften. Lusse kändes helt okej men lite oengagerad på framridningen som var utomhus på en lite stum sandbana men när han kom in i ridhuset växlade han upp. Det är tydligt att han gillar det nya underlaget där. Jag var nöjd efter ritten och ännu mer nöjd när resultatet kom.
Mamma tog med sig Lusse hem efter tävlingen och de har ridit ut tillsammans tre pass i veckan. Jag tar ett pass med honom på fredag och sen är planen att vi rider en Msv C på NRF på söndag som vår sista gemensamma start. Efter det kommer vi fortsätta träna tillsammans men unna oss att göra det som är roligt och inte sträva mot fler mål. Han har nått längre än jag egentligen vågat hoppas. Han nådde ända fram till min dröm.
Mina tjejer är på g allihop. Viva har fått väldigt varierande pass. Hon har lösgalopperat på banan och hoppat ett hinder. Viva har aldrig varit speciellt förtjust i bommar men visade detta pass att hon växt mycket mentalt i år för nu tog hon hindret gång på gång fast hon egentligen kunnat undvika det. Jag hade ingen gång uppsatt utan bara ett hinder på en bana och var själv med henne där så det hade varit lätt att vika åt sidan.
Sen har hon tömkörts med draglinor. Då var Micke med och det var bra för när vi körde på vägen stuttade linan i en sten och hoppade till med ett rejält skrammel så Viva flög iväg i några galoppsprång och fick linan runt benet. Jag hann tänka att nu går det åt helvete men Viva visade att hon är Tinglas dotter och stannade då jag bad henne och Micke kunde trassla ut linan och sen körde vi vidare utan fler incidenter. Klok häst!
Just för att jag upplever henne klok och redig så red vi ut ensamma tillsammans för första gången i måndags. Jag ledde henne längs den trafikerade vägen och satt upp då vi kom in i skogen och red i alla gångarter. Hon är väldigt pigg men lyssnar så bra så det känns ändå aldrig läskigt. Gör jag halt står hon blickstilla så länge jag ber henne. Jag testade även att rygga uppsuttet för första gången och det gjorde hon klockrent.
Hon har även varit ute på två promenader och till min glädje upplever jag henne helt cool i trafiken nu. Som hon mognat!
Tingla har lösgalopperat med hinder en gång hon också. Livar fick vara med och lilla knatten visade att hoppningen, den har han i blodet. Hindret var ca 50 cm men han är ju inte så stor själv så det blev ändå rejäla skutt över. Och han hoppade även den gång mamma vek åt sidan!
Sen har vi varit ute och skrittat i skogen två gånger. Det känns hemtamt och tryggt på hennes rygg och det är härligt att vara tillbaka där. 
Tingla i skogen
Bella är tömkörd ett pass på ängen. Premiär för tömkörning där så jag var lite fundersam på hur styrningen skulle sitta men det gick fint. Jättebra jobb i skritt och trav, några felfattningar i galoppen men fin galopp när det blev rätt.
Sen har hon varit ute på en promenad och ridits två pass. Det första var med mig på ridbanan i söndags. Jag inledde med lite skrittjobb på serpentinbågar och åttor och la halter emellanåt. Hon kändes rätt styv, tog tag i bettet, sköt ut bogen och bara stolpade iväg åt olika håll. Jag meddelade vänligt men bestämt att jag äger ratten och efter ca 10 min mjuknade hon och slappnade av. Då började vi trava och hon kändes mycket bättre. Lite av och på i kontakten och bjudningen som det är med unghästar men ändå lyhörd för mig och mina hjälper. Galoppen kändes ännu bättre, den har hon rätt naturligt. Jag fick nån felfattning till vänster först men när jag var tydligare blev det rätt. Jag var jättenöjd då jag satt av och Bella kändes också nöjd med att ha mig tillbaka i sadeln. En liten film från det passet:
https://www.facebook.com/551087073/videos/10158863545512074/?extid=QJqhFFUlup9c80aA
Det andra ridpasset var med Amanda på ängen i sällskap av mig och Tingla. Och vilken skillnad jämfört med sist vi var där! Det märktes att ramarna jag satt på söndagen gav henne trygghet och nu hittade hon en helt annan grundform och kontakt. Alla galoppfattningar blev rätt. Det är kul med unghästar, de är så formbara, det gäller bara att de förstår vad vi vill.
I helgen kom resultatet från SFF:s onlineutställning med utländska domare som vi anmält Vivan till. Ett roligt koncept nu då det inte blev någon riksutställning! Hon landade på en tredjeplats av sex i klassen för treåriga ston där samtliga fått diplom på sommarpremiering. De som kom före oss kunde vi inte göra så mycket åt, de var högre belönade på sommarpremiering än Viva. Hon är dessutom lite rund och långhårig så vi är nöjda med vår tredjeplats. Vivans kritik:
Omdöme: Rastypisk, välutvecklad, ngt tung. Uttrycksfull. Kort hals med naturlig resning, stark överlinje. Välutvecklat kors. Välbenad, korrekt. Vägvinnande, naturlig skritt. Lätt, naturlig trav med bra balans.
Domare: Kari Anne Indrebö (Norge), Jan Verbeek (Belgien) och Wannes Delahaye (Belgien)
Vivan exteriör
Fölen går ju mest i hagen men i går kväll var hela familjen Sjökvist på besök så Livar och Irma fick pyssel av Helena och Björn medan vi red. Sen blev det lite frisering och mätning. Irma snart fyra månader mäter 121 cm och Livar två månader mäter 107 cm. Irma passerade Livars höjd redan som två veckor gammal så hon är stor. Vi får se vad de landar på som vuxna. Ska jag gissa så tror jag att Livar blir liten kat d och Irma maxad kat d - på gränsen till stor häst. 
Irma
Vi avmaskade hela ligan utom Tingla som nollade på träckprov i våras men ju ändå fick en spruta för Livars skull då han var nyfödd.
En annan sak som hänt är att jag sålt min Amerigo Vega som jag haft främst på Tingla då den är i smalaste laget åt henne och Viva samt för böjd i bommen åt Bella. Det blev en snabb och smidig affär och jag har istället köpt en Equipe Grand prix som jag fick till bra pris. Amanda fick provrida den på Bella och det såg toppen ut. Den såg även ut att ligga bra i stallet på Viva och Tingla. Jag tänkte provrida den på Tingla på fredag. Det blir premiär att ha Livar med när jag rider, det kommer han nog tycka är kul. Jag minns att Viva flög runt som ett kvicksilver när jag red Tingla och hade henne lös.
Det är roligt att se Vivas nya roll i flocken. Viva – barnvakten! Det är oftast hon som är med knatteligan. Man kan se dem stå under en gran och filosofera tillsammans, att hon turas om att klia fölen och uppfostra Livar hur hårt man får bitas eller lära honom hur man beter sig mot damer – man får inte klättra på henne eller Irma hur som helst. Jag tror att Viva kommer bli en kanonmamma i framtiden.
