Den här vintern kan inte ta mig
skottår
Jag har sällan varit med om en så bråkig och ombytlig vinter, även om 2017 och 2020 jobbade på rätt bra. Det är temperaturväxlingar på upp till 30 grader på nåt dygn, massor av snö, regn, blåst, snöstorm trots -20 grader ute, åska, u name it. Men känslan är ändå att den här vintern kan inte ta ifrån mig motivationen. Livet känns ändå kul liksom. Energin är här. Jag ser ljuset i tunnelns slut istället för tunneln i ljusets slut som det brukar vara så här års.
Snöig Vivan 
Vivan
Jag valde att låta Viva och Bella få jobba på några veckor till så det har de fått göra. Jag har nästa skoning om 2-3 veckor och har ännu inte bestämt om jag rycker alla skor på dem då eller bara bak. De har fått aktiveras efter väder. Bella har ridits två gånger och promenerats/joggat tre. Viva har ridits tre gånger, tömkörts en och promenerat en. De har varit fortsatt väldigt pigga även om jag trappat ner på längden och intensiteten på passen. Nu kör vi runt halvtimmen och de får själva visa lite vad de känner för. I dag hade vi blodiga -27 och Viva galopperade på tvären som en irländsk sportponny medan Bella sparkade bakut och travade iväg i en faslig fart med magen vaggandes så det var tydligt att de uppskattade att få röra sig lite på plogade bilväg. I hagen är det ju rätt mycket snö nu även om de är duktiga på att trampa upp sina stigar så de rör sig en hel del där med. 
Bella
Tingla har varit otroligt pigg och bjudit på diverse sidohopp, stora näsborrar och svansen i vädret emellanåt precis som hon brukar så här års. Hon har ridits av Izabell tre pass och mig sju. Ett pass på ridbanan, annars ute. Galoppen har blivit mycket starkare på henne det sista halvåret vilket gjort den mer reglerbar även de pass hon är lite spänd och het.
Tingla
Irma har också varit toppad energimässigt. Hon har ridits ut tre gånger, promenerats två, tömkörts på banan två. Det känns som ett bra upplägg att rasta henne rejält på bana dan före hon ska ridas ut just nu. Inte minst för att det går rätt mycket timmerbilar igen. Bella och Tingla är helt coola med dem och denna vinter har även Viva varit det när hon haft sällskap. Men vis av hur det blev med Viva och Qharma, som båda blev skrämda som unga och behövde flera år för att bli trygga i trafik igen, har jag tänkt till kring Irma. 
Irma
Tingla och Irma - ett bra team
Det var annat så länge vi kunde vara i skogen men sen ca 1,5 vecka tillbaka är det för mycket skarsnö där. Hästarna kommer skada sig om vi försöker ta oss ut i skogen nu. Så vi rider efter vägen som så många andra vintrar. Vi har en avstickare på plogad grusväg där trafiken är minimal, men det är 2 km dit. Så mörka vardagkvällar går/joggar jag med Irma och Izabell rider Tingla som sällskap eller så får hon motioneras på banan också spar vi uteritterna till helgmornarna. Vi har mött en hel del timmerbilar och Irma har varit helt cool med det och så vill jag att det förblir, vi bygger sakta och klokt.
Lusse
I Jättendal är det samma lika som hos oss, för mycket snö i skogen. Mamma rider Lusse efter vägen för första säsongen. Han är inte alltid 100% i trafiken men har blivit mycket bättre med åren så i år testar de för det finns inget alternativ mer än en väg på kanske 2 km t.o.r som varit skottad. Hon har ridit åtta pass och jag två. 
I veckan kom Tinglas prestationsmedaljer. Nu har hon guld i dressyr, silver i hoppning, brons i WE och sportkörning. Till nästa år är målet att försöka ta silver i WE och sportkörning samt brons i allround. Så även om vintern bråkar med mig sopar jag det bara av mig. Det finns för mycket som är bra för att den ska lyckas ta mig. 
