Titan 237 dygn
Det här är en text jag innerligt önskar att jag aldrig behövt skriva. Men på dygn 237 kastade Bella ett stort hingstföl som redan hunnit få sin fars långa ögonfransar och tvåfärgad man. Otroligt hur färdigt ett föl ändå är med mer än tre månader kvar i mammas mage.
Bella har klarat det bra både psykiskt och fysiskt. Kanske visste hon redan att det inte skulle gå vägen. Kanske hände det något när hon hade kolik sex veckor tidigare, trots att jag känt fölet sparka efter det. Om jag jämför med tidigare dräktigheter sparkade detta föl mycket kraftigare så här pass tidigt i dräktigheten. Jag vet inte säkert varför hon kastade men vi såg då vi la ut efterbörden att navelsträngen var tvinnad enormt många varv så det kan sannolikt ha berott på det.
Alla känslor från Qharmas två döda föl 2017 och 2018 kom tillbaka. En dröm som dog. Tomhet. En undran kring hur mycket hjärtat klarar av. Och en enorm maktlöshet. Jag tycker jag tar hand om mina ston på det bästa sätt jag kan komma på. Många har ston i dåligt skick som ändå får föl varje år. Ändå händer det igen.
Jag valde att bara berätta för de jag står lite närmare både på jobbet och privat. Diskuterade lite mer med några få och har sagt till alla andra att jag inte vill prata om det och så är det fortfarande. För det kan inte förändrat något. Det som skett har skett. Det är inget jag kan påverka. Jag tror att om man fastnar i sorgen kommer man aldrig vidare. Så jag har istället försökt fylla mig med goda upplevelser och bra energi från människor som kan ge det. Varit iväg och buggtränat för första gången på säkert fem år. Gått på AW med kollegor jag uppskattar mycket. Haft roligt med hästarna i sällskap av Izabell och Amanda. Fått chansen att bli den andra människan uppe på min uppfödning Livars rygg. Fått träna dressyr på Amandas fina Vidar.
Jag och Livar, 3 år och 7 månader gammal och sparsamt matchad pga han har så lätt för sig. Jag red bara ca 10 min men han gick så här direkt. Vad månne bliva av en sån stjärna? 
Och jag fortsätter ta hand om Viva på det bästa sätt jag kan. Jag vågar inte hoppas på nåt över huvud taget men känner värmen inombords varje kväll jag känner hennes knatte sparka då hon får kvällsgos och pyssel. Hon är på dygn 258 nu och magen har ändrat form en del, ramlat ner lite. Sista ridturen vi tog var hon fortfarande pigg men i hagen är hon lite lugnare nu. Vilar mer.
Viva med kompisarna Bella och Irma i bakgrunden
Bella satte jag igång direkt. Det var så tydligt att hon ville det. Så hon har ridits och tömkörts och det känns inte ens att hon varit dräktig. Hon är rak i kroppen, mjuk i munnen, rör sig spänstigt och är pigg som bara den.
Tingla har det också rullat på för fullt med. Izabell och hon har tränat lite för mig inför deras gemensamma dressyrdebut i slutet av mars. Izabell rider henne fint så det ska bli kul att se hur hon står sig som ponny. Hon har ju nästan uteslutande tävlats mot ridhästar, förutom nån start då hon var unghäst och Amanda fortfarande hade ponnyår kvar. Annars rider vi mest ut då underlaget varit super efter byvägen och en backe på berget skottats så vi har även kunnat köra backträningsintervaller i galopp.
Tingla och jag på en av vinterns alla konditionspass
Lusse har ridits för fullt av mamma och jag var där denna helg och tog en tur på en pigg Lusse. Rolig dag då jag fick chansen att rida inte mindre än fyra Fjordhästar på samma dag: Tingla, Lusse, Livar och Vidar.
Irma växer igen. Hon ska snart få en veckas vila. Vi har hittat ett koncept som verkar passa henne toppen, knoppen får sitt men kroppen får slippa ryttare en del. Två gånger uppsuttet och två gånger avsuttet arbete per vecka går hon. Det är mycket snö i hagen och även om de rör sig flitigt på sina stigar finns inga bra möjligheter att bränna på en snabb galopp och bralla av sig så hon uppskattar att få röra sig på annan plats. En vanlig vecka promeneras/joggas hon efter vägen i sällskap av Tingla eller Bella ett pass, tömkörs ett pass oftast ca 20-30 min ute och 10 min på banan i trav och även galopp om underlaget tillåter. Ridningen kör vi ett rent pass ute och ett pass som med tömkörningen, större delen ute och en kort check på banan. Upplägget verkar passa bra som sagt. Hon känns väldigt fin att sitta på och jag har en bild på näthinnan av då Izabell och jag red ut tillsammans och travade i bredd. Irma travandes i superstadig form med rejäl spänst i steget och Tingla pinnar på för glatta livet för att hinna med.
Årgång 2020 blev så himla bra. Det har varit så mycket glädje kring dem. Och jag önskar så att jag ska få uppleva det igen. Mina uppfödningar: 
Shira född 2004 e Aerline H u Mirang - Maraton. Gick Msv B dressyr/120 hopp
Långdansens Viva f 2017 e Fjelltor u TheMas Tingla - Ingvar Halsnaes, diplomsto med 41 poäng 
Långdansens Irma f 2020 e Aslan u Bella Halsnaes - Örjar, diplomsto med 40 poäng
Långdansens Livar f 2020 e Kronos u TheMas Tingla - Ingvar Halsnaes diplomvalack med 42 poäng, årets Riksvalack, bästa svenskfödda häst på sommarpremiering
