Profilvecka och Amanda tillbaka

Denna vecka har vi haft profilvecka för åk 1 med jobbet. Jag har haft sån tur att jag fått hänga med ettorna tre av dagarna. Vi har ridit Islandshäst, varit på travet och kört samarbetsövningar och precisionskörning samt varit på ridskolan och lärt oss mer om anläggningsskötsel. Utöver detta har jag haft min vanliga profildag med åk 2. Fyra dagar av fem ute på fältet alltså, härlig vecka! Tänk om man haft chansen att gå en sån här utbildning själv. Att läsa in en högskolebehörighet men samtidigt få syssla med det man tycker är roligt. 

Här hemma har jag haft ridhjälp av både Julia och Amanda. Jag uppskattar verkligen den hjälp jag får av båda tjejerna. Julia som red Mirang hos mig 2011-2013 och sedan haft ett uppehåll för att återkomma i fjol. Amanda har ridit hos mig sen 2014. Hon har framför allt varit behjälplig vid inridningen av Tingla, Qharma och nu senast Bella. Men även hopputbildat Tingla och Qharma, hopptävlat Tingla, groomat Tingla i körningen samt dressyrtävlat en lite busig Qharma hennes första säsong. Dvs varit en kamikazepilot. Det uppdraget har hon skött med glans. Det har faktiskt bara blivit en avfallning på alla dessa år och det var på den treåriga Qharma en av de första galopperna ute i skogen. 



I torsdags var Amanda här hos oss igen! Vi har haft ett uppehåll sen i våras då hon tävlade aktivt på Tingla samt tog de första uppsittningarna på Bella. Men nu kände jag att det var dags för lite teamwork igen. Vi har gjort det förut och vi kommer göra det igen, det finns ett inarbetat koncept som blir tryggt för både hästarna och oss. Jag rider Tingla, som är en häst jag litar på och kan kontollera till 100%, dvs en perfekt draghjälp till Bella som får den lite modigare Amanda på ryggen. För ska man rida unghäst måste man våga tänka framåt även om hästen blir laddad och kanske skjuter rygg litegrann. Börjar man bromsa kan det till och med bli farligt, om hästen överladdar och exploderar. 

Tingla och Lucidor har jag känt mig 100% på trygg på sen dag ett, i alla lägen, med eller utan sällskap. Att Amanda fick rida Tingla berodde enbart på att Tingla ansåg mig vara för tung i början. Jag hade tanken att Shira och jag skulle bli draghjälp till 3-åriga Tingla med Amanda på ryggen men det blev ofta tvärtom. Tingla tittade på Shira med en min av "när du är klar med dina pajaskonster kan du ju följa med mig förbi den där soptunnan/presenningen/lövhögen". 

Med Qharma var det annorlunda. Hon hade till en början ganska mycket handbroms i men när den lossnade blev hon riktigt het och lite explosiv. Då var jag och Tingla en perfekt draghjälp och eftersom Amanda vågade rida på framåt hände det aldrig nåt mer än att Qharma gjorde nåt litet glatt skutt. Det tog ganska lång tid innan jag kände mig bekväm på Qharmas rygg. Bella är mycket stabilare än Qharma var men hon har en tendens att ibland skjuta rygg i galoppfattningar när hon har gjord på sig så då gäller det att tänka framåt och det är Amanda bättre på. 

Så i torsdags red vi ut, både i skogen och på ängen. Bella, som är trygg ute även utan sällskap, tog tät i skritten och knatade på med en sån fart att Tingla fick trava ikapp ibland. Men när vi skulle trava och galoppera tog vi Tingla i tät och det fungerade jättebra. Bella tog både höger och vänster galopp flera gånger. Hon bromsade och skjöt rygg lite i första fattningen men till de andra hade hon kommit på grejen och låg som en liten rem bakom Tingla. Ett riktigt bra pass! 



Utöver detta har Bella fått vila resten av veckan förutom att jag tog en 3 km promenad i grimman i lördags morse för att checka av och repetera den runda vi planerar att rida på måndag. Jag brukar ofta göra så med unghästarna. På den här rundan är det en ganska läskig bro man ska passera och då kan det vara bra att ha tränat den avsuttet nyligt. 

Även Viva fick gå den rundan i lördags. Det skötte hon galant. Bron bekom henne inte alls fast hon inte gått där sen förra sommaren. Däremot tittade hon en del på grannens garagebygge och presenningarna i trädgården mitt emot. Där blev det långa benet före, faror ska övervinnas med fart! Rätt lik sin mor med andra ord.

Qharma gick i skogen med mig i torsdags och fick ett trimpass i fredags. Det var lite spännande för bonden plastade halmbalar på åkern brevid banan och det lät en hel del inte minst när balarna ramlade ur maskinen. Qharma skötte sig strålande det passet, trots alla störningsmoment. 



I går red Julia och jag en längre runda med Tingla och Qharma. Jag har sagt det förut men jag säger det igen; det är roligare och bättre tillsammans. För även om jag tycker om att rida och gillar mina hästar mycket så är det mycket mer motiverande att sticka ut på långrundor när man har sällskap. Jag är så tacksam för att jag har både Julia och Amanda i mitt team. 



Lusse har ju ett eget team bestående av mig och mamma. Mamma red ut honom i fredags och då var han superpiggelin. I lördags åkte jag till Jättendal och trimmade dressyr med honom på ridbanan. Galoppen var bra men det brukar den vara. Den stora skillanden var traven som kändes super. Jag hade ett helt annat sug fram till handen och driv genom kroppen än jag brukar ha på honom. Bara att hoppas att det håller i sig för det var en riktigt härlig känsla! 

Sen har jag haft två träningar i helgen. Anna och Line har ridit med sina hästar. Det var stor skilland sen jag såg ekipagen sist och det tycker jag är skoj, när man ser utveckligen. För egen del ligger jag ju lite lågt med träningar just nu. Dels för att spara pengar till att slutföra bygget men även för att jobbet jag och Qharma gör är så mycket grunder att jag har ganska bra koll själv på vad som ska göras. Det är mycket ren styrke- och mängdträning som gäller för att ta klivet upp till LA så småningom. Vi får se om det schematekniskt går att lösa med lite Ingridträningar framöver. Annars får det räcka med den helg i månaden Camilla kommer. Jag ser fram emot nästa träningshelg om två veckor. Då ska jag rida både Lusse och Qharma ett pass var på lördagen. 

Qharma och jag laddar för årets sista tre starter. 5/10 ska hon tävla lokal dressyr, 13/10 rider jag ÅFFs KM på henne och 19/10 tävlar vi lokal dressyr igen. Sen är säsongen slut och vinterträningen tar vid. Målet 2020 är att ge henne så mycket rutin att hon känns mer som hemma. På träning har hon mycket motor och LB känns ganska lätt. På tävling blir hon tittig och bromsig och allt känns genast mycket svårare. Jag vill också jobba mot en LA-debut men kommer inte genomföra den förrän hon hittat ett bättre grunddriv på tävling. 




29 sep 2019