Min fantastiska medryttare
Sommaren 2011 började Julia rida Mirang. Mirang är en ganska speciell häst som kan ha lite åsikter om dem som rider. Hon är aldrig dum men hon kröker inte på sin lilla nacke för vem som helst, hon är lite av en drottning. Passar det inte så går hon och gapar, slår med svansen och formen är mkt lik en tapirs. Men Julia gillade hon från första stund!
Nu har Julia flyttat ihop med sin pojkvän ganska många mil från Sundsvall men då hon är i stan kommer hon och rider Mirang. Det är så roligt att se då Mirang skiner upp då Julia kommer på besök. Och det är även roligt att rida Shira ihop med Julia och Mirang för jag vet att Julia har full koll på Mirang så jag kan jobba Shira i precis det tempo eller övning jag känner för. I går kväll hade vi en sån där härlig ridtur. Några minusgrader, kanonunderlag och Shira kändes som en miljon. Vi brassade på i lite högre tempo uppför en lång backe och jobbade med skolor och sidvärts längs byvägen. Det är här jag känner glädje och tacksamhet över min medryttare som i månader satt och red ut med mig vecka ut och vecka in i alla väder. Utan detta sällskap hade det varit otroligt mycket tråkigare och jobbigare under Shiras igångsättning. Så stort tack Julia!
Jag brukar ju ofta jämföra mina stora bruna till nackdel jämfört med de små gula i familjen. Men en sak har Fjordingarna svårt att konkurrera med när det gäller mina långbenta tjejer som har rätt mycket fullblod i sig och det är galoppen. Shira tog ju det lugnt ganska länge men då vi började trappa upp träningen var det som det var i går vi satt och lekte med mer avancerat galoppjobb. Hon har inte tappat ett uns, tvärtom har allt basjobb jag lagt på henne lagt grunden till något nytt. En annan bärighet, lätthet och jämnhet. Där ligger Kallbloden i lä. Lusse har en jättefin galopp men han har långt kvar till den här bärigheten.
När det gäller Lusse har jag varit hos honom och ridit ut två dagar i rad nu. Härliga turer på en pigg men koncentrerad häst. I dag hade vi lite av ett eldprov då vi mötte skoter på nära håll och han blev väldigt rädd. Hela kroppen var spänd som till flykt och hjärtat slog men han stannade kvar hos mig. Det tycker jag är ett tecken på att vi är tillbaka som team till 100 % igen. Guldstjärna till oss helt enkelt!
Avslutar med en bild på Julia & Mirang från i höstas
