Materialsport och syskonmöte

Den här veckan har Shira fått komma igång lite mer till hennes stora glädje. I onsdags blev det dock lite väl livat. Jag tömkörde henne bort till Norafors. Hon var pigg men skötsam. På hemvägen halkar jag på en isfläck, börjar veva med armarna för att återfå balansen. Shira blir rädd för mig och drar iväg och jag som inte hade fotfäste tappade henne såklart. 1,5 km sken på asfalt var väl inte vad jag planerat som igångsättning för henne men vi hade tur. Det kom inga bilar under hennes vansinnestur hemöver och det verkar ha gått bra med hennes ben. Jag sprang hem efter henne så fort jag orkade och sen blev det ytterligare en runda för att skritta av henne så totalt en timme denna morgon. Sen fick hon gå in i sin lilla hage igen.

På torsdagen åkte vi ner till ridhuset tidigt på morgonen före jobbet. Jag misstänkte att hon skulle vara överladdad men hon var faktiskt oväntat skötsam och hemskt fin. Det kändes inte alls som det var en månad sen vi var där sist. Jag skrittjobbade dryga halvtimmen och joggade runt i lite trav och galopp ca en kvart. När vi kom hem fick hon gå ut i stor hage. Jag ville passa på att släppa henne då hon var rastad. Som hon njöt! Hon rusade inget utan bara strövade runt, runt, överlycklig att kunna röra sig fritt.

På fredagen var Mirangs före detta medryttare Julia här på besök. Hon fick såklart rida en sväng så jag gick och Julia red. Vi tog en runda med en rejäl klätterbacke och Shira skötte sig precis så bra som hon kan. Vi var ute dryga timmen. Lördag morgon var jag till ridhuset med henne igen och red ett liknande pass som torsdagen. Då var det lite fler hästar där men hon skötte sig lika bra. Jag provred en sadel jag har på prov och den kändes jättebra. Jag har ju haft problem med att de flesta dressyrsadlar glider fram på Shira men det gjorde inte denna. Jag hamnade i en bra position i den, det var lätt att sitta rätt och inverka och Shira kändes avspänd och frustade nöjt redan i det inledande skrittjobbet. I dag, söndag, blåser det 15-20 m/s. Jag hade mina funderingar på att rida ut men inte i detta väder. Så det blev en promenad till Norafors på 40 min. Shira skötte sig fint, trots att hon tyckte det var lite läskigt i blåsten.

Det känns jättekul att vi är på g igen! Och jag är glad att hon har tagit det lugnt vid utsläppet i stor hage. Knattarnas sällskap har onekligen en bra inverkan på henne. Att bero på knattarna så fick de möta en rasfrände nu i helgen. Lusse har nämligen varit på besök inför helgens Matsträning. Då mamma jobbade kväll på lördagen och dag på söndagen körde hon upp honom lördag morgon och han sov över här och jag körde honom hem efter träningen i dag. Shira var verkligen förvirrad i går kväll. Stod och stirrade runt om i stallet. Vart än hon såg stod en gul häst. Hade de månne tagit över hela världen och hon var i ensam minoritet som brun? De gula tog det hela med ro. Syskonen fick boxarna bredvid varandra. Lusse var ganska intresserad av att prata med Qharma men hon var mindre intresserad av honom. Qharma är verkligen lättsam med nya hästar, aldrig nåt skrik, pip eller spark i väggen där. Hon hälsar lugnt och sen är det som om den nya kompisen alltid stått där.

Fina syskon

Lusse och Qharma -det finns likheter!

...som sagt.

Tingla ville också hälsa

Det var jättekul att ha Lusse här på besök! Han är verkligen helt fantastisk. Jag glömmer ofta bort att han faktiskt bara är sex år just för att han är så himla okomplicerad. Att stå ensam i ett okänt stall, bli klippt, åka på träning, sova borta, åka på träning igen och få lära sig en massa nya saker. Inga problem med Lusse! Han bara tar saker som det kommer. Nu i helgen har vi introducerat Msv C rörelserna öppna, sluta och enkla byten för honom och han funderar lite och sen bara utför han det hela. Självklart har han inte styrka för att göra det på tävlingsnivå ännu, men detta att han förstår hur det ska utföras rent tekniskt nästan direkt och att han aldrig blir spänd eller stressad vid introducerandet av nya saker underlättar verkligen. Som Mats sa "han är verkligen lättprogrammerad den där!" Vidare tyckte han att Lusse har en mjukhet i sin kropp och sitt sätt att röra sig som gör att han borde ha lätt för skolorna. Det tycker jag var roligt, annars brukar man ju ofta få höra att Fjordhästen kan vara lite stela i sina sidor. Hästar blir naturligtvis så som de är ridna, men jag skulle säga att Lusse av naturen är mjukare i sin kropp än t.ex. Shira vilket troligen beror på att sistnämnda har mycket mer mentala spänningar.

Nyklippt Lusse i mitt stall

Jag provred den nya sadeln på Lusse på träningen både i går och i dag. Lusse verkade gilla sadeln mycket, han rörde sig bogfritt och med bättre flöde och balans än i nuvarande sadel. Dessutom kändes han mjuk och fin i munnen redan från start. Mats tyckte sadeln passade oss båda väldigt bra. Förutom att den låg bra och stilla på Lusse så rörde han sig luftigt i den och verkade gilla att jag blev placerad lite längre bak på hans rygg. För min del tyckte han att sadeln placerade mig väl över hästen, jag fick en god sits i den och föll inte fram i de jobbigare ridlägena som jag brukar. Jag fick lättare att inverka i den. Så numera är jag ägare till ännu en Childeric, denna gång en av modellen DFL. En bra sadel gör så himla mycket och även om jag inte ska till OS så vill jag unna oss chansen att prestera maximalt av vad vi kan, både Lusse, Shira och jag själv.

Välmatchade efter träning. Här ser man lite hur bred sadeln är.

Sadeln som ska hjälpa oss till Fjord-SM medalj?

Förutom Matsträningen har Lusse gått i skogen tre pass denna vecka, ett med mig och två med mamma. Han har skött sig som den gule kung han är. Den här veckan som kommer blir lite lugnare för hans del med mest uteritter och några vilodagar. Till helgen åker nämligen mamma och jag till Stockholm för Globen, shopping, hotellfrukost och julklappsinköp på stan! Att bero på jul så avslutar jag med att visa fynden Micke och jag gjorde på dagens mysiga julmarknad som vi var på:

24 nov 2013