Ledljus

Jag brukar vara duktig på att skilja på jobb och privatliv och lämna jobbet då jag går hem. Men förra veckans minnesstund tillägnad en elev jag haft i undervisning under 2,5 års tid kröp verkligen under skinnet på mig. Det i kombination med det eviga snöandet. Vi skottar tak. Vi skottar gård. Vi skottar staket. Vi försöker få fram insnöade hösilagebalar. Allt medan det dyker upp nyheter om skador på byggnader, två inrasade byggnader här i stan, hästar som fastnat i snö och skadat sig illa, hästar som rymmer för att det inte går att hålla tillfredställande staket och definitivt ingen fungerande el på dem, trafikolyckor på hala vägar, bilar som krossats av lastbilar med dåliga däck som inte kunnat framföras på ett säkert sätt, strömavbrott. Ja, det är inte undra på att man undrar om det någonsin blir vår.

Vi har lagt om planeringen för Lusse. Helena och jag ska försöka hålla igång honom tills det töar så att det går att vara i skogen igen – även om det tar flera veckor. Detta gör att vi strukit dressyrträningarna på måndagar för Ingrid jag tycker är så roliga. Detta för att kunna vara mer flexibel med dag som passar att traila och inte tvingas åka i dåligt väglag samt få veckans motion mer utspridd. Vi har ju lättare att ta oss till Jättendal på helgen.

Förra veckan tömkörde jag honom på SRK på onsdagen, Helena red ut honom torsdag och jag red ut honom lördag. Sen var han och mamma på promenad tisdag och fredag också. Lusse känns väldigt fin trots ett lite annat upplägg och jag hoppas det ska fortsätta lika bra. Helenas och mina utepass har varit rätt tuffa konditionspass med mycket trav och galopp.





Qharmas mage växer i allt raskare takt. Dryga tre månader kvar nu. Hon och jag har gått på tre promenader och tömkört lite i backen och på gårdsplanen hemmavid. I lördags var hon så pigg så vi joggade en del efter vägen. Jag tog mantag och Qharma tog mig med. Himmel vilken trav hon har! Det kändes som jag sprang fortare än jag egentligen kan. När vi saktade av frustade Qharma nöjt. Skönt att få röra sig på bra underlag tyckte hon. Det är tungt för henne i hagen med all snö. Om två veckor rycker jag skorna på henne men till dess fortsätter vi med denna motion.



Viva har fått sin tredje botulismspruta så nu är även hon klar med sina grundvaccinationer av stelkramp, A2 och botulism. Jag har alla mina ston vaccinerade mot detta samt att jag valde att vaccinera Qharma mot abortvirus denna dräktighet då hon går i hage med Tingla som ju ibland åker iväg på träning och tävling.



Tingla är verkligen på banan. Den sista veckan har hon lyst som tusentals värmeljus i mörkret. Min stjärna. Min klippa. Min glädje. Vi har ridit ut tre tuffare konditionspass efter vägen, tagit en promenad tillsammans samt åkt iväg och tränat två gånger. I fredags var vi ner på SRK och trimmade i stora ridhuset tillsammans med ett gäng andra hästar. Tingla är inte jättevan att ridas tillsammans med många andra eftersom vi mest rider hemmavid och hon inte tävlat så mycket ännu. Men hon sköter det väldigt bra och håller fantastiskt bra fokus på mig även då det blir lite rörigt. Det var bara vid ett tillfälle då en stor häst kommit väl nära upprepade gånger hon kastade sig åt sidan. Men hon kom snabbt tillbaka till avspänning och vi hittade vår väg genom vimlet – en egenskap som kommer att göra framridningarna mycket lättare än de var på t.ex. den unga Shira. Hennes galopp känns helt fantastisk inne på bra underlag.







På söndagen åkte vi till Timrå för att köra i ridhus på körtiden. Denna gång hade vi delat upp oss och jag hann vara ensam hela 40 min innan nästa ekipage kom. Det är en sådan förmån att få komma in och köra på bra underlag och fullmått. Jag körde igenom programmet vi ska tävla i april två gånger. Sen körde jag om delar jag inte var helt nöjd med och testade att köra lite på en hand innan vi avslutade med lite konor. Nu när vi kört inne ett par gånger känner jag också att jag blir tuffare i att testa våra gränser. Jag vågar stretcha lite mer i ökningarna, be om lite mer formning, bättre hörnpasseringar, snabbare reaktioner, hittar nivån för hur det blir bäst helt enkelt.

Utanför fönstret faller snön igen. Som den gjort i månader nu. Då är det gott att ha fyra så fina ston som lyser upp tillvaron så man håller blicken framåt. De, min sambo, familj, goda vänner, Lusse såklart och att smida planer för våren och sommaren får vara ledljus i en vinter som blev väldigt lång.



12 feb 2018