Fel titel? Och massor av ridning!
I lördags kväll var jag på en cliniq som hette Hållbar häst. Så mycket prat om hållbar träning var det nu inte, mer än frågestunden med hovslagare och veterinär under pausen. Cliniqen gick mer ut på hur man tar sig till Grand prix från 3-åring till färdig häst med sex hästar som exempel. För mig blev temat inte riktigt vad jag hoppats på. Dels har jag inga som helst GP ambitioner. Speciellt inte med en halt Shira i stallet. Om man ska rida GP är det ju ganska självklart att man väljer den typen av häst som TR är skrivet för, dvs en modern halvblodshäst. Och jobbar man på heltid med detta är det också självklart att man väljer de bästa individerna. Men eftersom cliniqen hette Hållbar häst tycker jag det var lite tråkigt att redan de fem första minuterna få Fjordhästen tillsammans med några andra raser som ett av de negativa exemplen på hästras man inte ska ha om man ska tävla framgångsrikt i GP. Det är ju ganska självklart att det är så, det behöver inte ens sägas. Nu tror jag dock att antalet människor som sitter på en läktare i norrland en novemberkväll som har ambitioner för GP är avsevärt färre än de som har en älskad hobbyhäst av mer medelmåttig kvalité som de vill lära sig rida på ett hållbart sätt. Så därför blev fokuset lite fel för mig denna kväll.
Det jag tar med mig från cliniqen är att jag bestämmer själv om jag ska ha en häst som är känslig på hjälperna eller inte. Det är upp till mig hur konsekvent jag är. Att aldrig ligga och underhållsdriva utan kicka till och sedan låta skänkeln hänga. Saker jag vet sedan innan men som alltid tål att påminnas om. Intressantaste ekipaget för min del var LA-hästen och Msv C-hästen, eftersom det är på den nivån jag kan relatera till mig själv och mina hästar just nu. Även om det är jättekul att se bra ridning blir det liksom inte lika engagerande om det är alltför långt ifrån den nivå man tror sig kunna nå själv. Över lag hade jag önskat att få se lite mer olika övningar för de olika nivåerna, vad man ska tänka på innan man går vidare till nästa nivå och kanske lite mer prat kring ridteknik/övningar utifrån hästarnas exteriörer då de var av väldigt olika typ.
Jag har i alla fall ridit massor de senaste dagarna. Härligt! I söndags morse blev det en tur på Tingla som vilat 16 dagar. I pannlampans sken red vi genom skogen och tog en stunds trimmande i skritt och trav på stubbåkern. Tingla var så pigg att det rök ur öronen men det känns alltid tryggt att sitta på henne. Man bara skrattar åt hennes bubblande energi.
Sedan for jag vidare till Gnarp där jag dömde deras KM. Det var inte så många starter och det var tur för himmel så kallt det var i detta oisolerade ridhus! Därefter bar det av vidare till Jättendal för pyssel och ridning av Lusse. Först klippte jag om honom för tredje gången denna säsong. Sen red vi ut dryga timmen i alla gångarter.
Nyklippt kille
Måndag blev det Lusseridning igen fast denna gång i ridhuset på SRK. De hade satt upp en del nya skyltar och jag blev lite full i skratt då Lusse passerade de som satt på sargen. Precis då han gick förbi vek han huvudet ca 5 cm åt sidan för att konstatera att det satt något nytt på sargen. Sedan tog han huvudet i riktning framåt igen också var det bra med det. Inget att bry sig i! Varvet efter lät jag Lusse gå fram och titta på dem ordentligt och sen reflekterade han inte ens över dem under resten av passet. Jag kan bara föreställa mig dramatiken i Shiras liv om/när hon kommer in och ser att de förändrat ridhuset och satt upp detta på sargen! "Allt måste se ut som det alltid gjort, förändringar är av ondo" är hennes livsfilosofi.
Passet kändes jättebra! Jag rider fortfarande utan sporrar och han är mycket mer framme för skänkeln än han varit. På lördag rider jag honom för Mats och det ska bli kul att se vad vi får för feedback och hemläxa till nästa gång. Målet är ju just att han ska bli kvick och lätt på hjälperna, ge lite den känsla jag har på Tingla.
När det gäller Tingla är det ju motsatt utmaning: att lära sig ligga kvar och vänta och inte bara rusa fram genom livet. Jag red henne i morse. Det hade regnat hela natten så marken var mjuk så vi kunde både trava och galoppera. Och det behövdes kan jag tillägga. I början är det bästa att lägga ner handen och bara låta henne tuffa på i frisk trav tills hon laddat ur det värsta. Lite som man rider en 3-åring. Sedan kan man lägga in övergångar, sidvärts och öppna för att lösgöra henne. Hon blev jättefin och i slutet då jag travade av var hon lätt i kontakten och jag kunde stämma av bara med sitsen. Tingla ska gå för Mats på söndag. Det ska bli kul! Han har bara sett henne en gång i fjol vinter och då var hon tämligen yr så det har onekligen hänt massor sen sist.
