DM

I går var jag och Lusse på DM i bruksridning. Jag har bara ridit brukshinder med honom två gånger i hela hans liv så vi åkte mest som en träning för att han skulle få testa på detta. Jag tror dock att med mer träning kommer det här vara en gren som passar honom då han är rätt lydig och lyssnar väl på mig. Vi fick 197 straff och ett u på backning i vinkel. Det är vi egentligen rätt bra på, ryggning är ju en av våra paradgrenar då vi tävlar dressyr och han ryggar steg för steg och brukar vara lätt att förändra riktning på. Men han klev snett i början och mot den stora triangel som det stod hindrets nummer på och blev lite spänd av detta och började rygga snett åt andra hållet och vips var vi utanför hindret. Sen fick vi en hel del straff på presenningen. Han gick över den på tredje försöket, men det var gott nog för mig. Som 4 åring blev han skrämd då jag skulle testa att gå över en presenning och sen dess har han aldrig gått över en tunnare variant som prasslar då man går på den utan bara sådana tjocka som man har som vattenmattor under hinder. Så jag var jättenöjd och stolt över honom att han gick över, även om det var med lite tvekan först. Sen klev vi ju inte på plattan men det hade jag inte väntat mig heller. Tror inte det var nån som klarade den för övrigt. Vi skramlade också in lite straff på ett klonk i vändning i trångt utrymme, två klossar ner på plockepinnhindret (höga bommar på volt man skulle skritta över) och så klev han ur efter 26 sekunder i halt i uppförsbacke för han halkade med bak. Annars var han klockren hela rundan och jag är stolt över honom!

Dagarna efter att Mirang lämnat oss var riktigt jobbiga. Det fanns ingen som helst ork till mer än det nödvändigaste så för Shiras del blev det promenader och tömkörning. I fredags gick vi en långpromenad i skogen i Norafors i grimma och grimskaft. Shira ville efter promenaden stå och mysa. Hon är annars inte en så gosig häst, så det kändes lite extra mysigt. Lördag kväll efter DM hade jag tankat lite energi och vi for ner på SRK för lite trim. Underlaget var ingen höjdare, halkigt och djupt. Därför red jag lite extra aktsamt, jag är livrädd att hon ska skada sig på grund av dåligt underlag. Det är nu ganska många veckor sen de la in detta och det verkar inte sätta sig det minsta vilket känns lite oroväckande. Speglarna var i alla fall framme igen, härligt! Jag gillade vad jag såg och känslan i passet var väldigt bra. Shira kändes med mig, väntade men var ändå härligt framför skänkeln. Det var lätt att rida.

I morse skrittade jag fram lite ute och sen blev det ett kortare pass på banan hemma. Micke fotade oss lite. Tyvärr blev många av bilderna suddiga, måste varit nåt fel på kamerans inställningar. Shira kändes till en början lite matt. Inte konstigt eftersom hon gjort ett kanonpass kvällen före. Men i takt med att hon blev lite varm i kläderna kom hon igång och kändes nästan lika fin som kvällen före. Två veckor till tävling, hoppas jag kan konservera formen för just nu är hon där hon ska vara, i ramen.

Tingla har fått jobba lite i dag hon också. Hon har ju dragit däck ett par gånger utan minsta problem så nu uppgraderade vi till att hon skulle få dra en lastpall. Det var ju såklart heller inga som helst problem. Härliga, okomplicerade Tingla!

Det fungerar jättebra att ha Shira tillsammans med knattarna i hagen och det är en lättnad. Att se att hon är nöjd. De går mest och betar men ibland kan de dra en repa. Shira känns väldigt lugn då hon är med dem, de skänker henne ro. Det är ganska kul att studera dem då de betar dock, Tinglas och Qharmas käkar maler dubbelt så fort som Shiras. Det finns en anledning till att Shiras nattgiva är 8 kg hö, Qharmas 3 kg och Tinglas 2 kg så att säga.

Qharma var lite brötig häromdagen vid intag så jag blev sur på henne och tog ut henne att träna lite stopp, back, flytta på gården. Det gjorde hon fint och sen dess har hon varit en pärla att leda. Fröken har börjat inse att matte är bossen! Kanske dags att ta fram trailern och testa lite lastträning igen snart?

Once upon a time...

29 sep 2013