Att åka ut med Fjordhäst vs brun häst

Det finns två stora skillnader när man åker iväg på träning/tävling på bortaplan med Fjordhäst vs då jag hade brunt Halvblod som jag ser det. Nummer ett är att det väldigt ofta kommer fram människor och vill klappa. De frågar om "det är en riktig fjordhäst" med fashinerad röst. Det är tydligt att de tycker att jag kommer med en riktig raritet. Det har till och med hänt att människor jag inte känner kommit till en tävling enbart för att se min häst och att fika! Och självklart får alla klappa. I fredags var det Tingla som blev beundrad, klappad, fotograferad och fick smaka medhavda äpplen. Har man en "vanlig" brun häst händer aldrig detta, i alla fall inte under de 24 år jag ägde brunt halvblod. 

Nummer två är att människor man delar manege med både till vardags och på framridningar verkar tycka att ens häst är liten, oförarglig och att det inte gör så mycket om man nästan rider på den för den är säkert ändå cool. Med Lusse är inte detta ett problem och har aldrig varit. Jag vet inte varför men jag tror han har nån slags framtoning som gör att andra hästar faktiskt väljer att hålla ett visst avstånd, oavsett hur matte styr. Dessutom har han aldrig haft minsta tendens till att bli skrämd av andra hästar. Det som var ett problem då han var yngre var att han blev seg då det var trångt i ridhusen. Han ville helst stå stilla på mitten och ha koll på alla men han skyggade aldrig eller kastade sig. 

Med Ingvar var det värre, han gillade inte alls när stora hästar kom emot honom hastigt och särskilt inte bakifrån. Det är inte konstigt, en hingst ska ju vakta sin rygg annars kan han åka på stryk. Jag fick vid ett par tillfällen vara tydlig med att det inte bara blir ett problem för mig om nån skrämmer min häst så pass att jag åker av, det kan även bli besvärligt för andra eftersom det sällan är nån höjdare att ha en lös hingst på en framridning. Nu hände det aldrig nåt eftersom jag var tydlig med att se till att Ingvar fick det avstånd runt sig (dvs normalt säkerhetsavstånd att mötas på). Men jag tycker egentligen inte att jag ens skulle behöva säga till. 

Tingla var aldrig mötesrädd fram till fem års ålder. Det hände vid nåt tillfälle när nån häst kom på tok för nära på en framridning att hon slog men jag upplevde henne inte rädd. Det tycker jag tyvärr att hon håller på att bli nu. De tre senste gångerna jag varit ner på ridhuset har inte mindre än fyra olika ekipage ridit så pass nära och i så pass högt tempo att hon känt sig tvungen att kasta sig åt sidan och jag känner ofta hur hon spänner till när stora hästar närmar sig hastigt. Ponnyer reagerar hon inte på och ej heller de storhästekipage som rider med normalt säkerhetsavstånd. 

Shira blev riktigt mötesrädd efter att ha blivit upptacklad i sargen av två olika ekipage inom loppet av ett par månader. De ekipagen gjorde inte detta med berått mod utan det rörde sig om ryttare som hade så dålig koll att de inte kunde styra. Men resultatet blev lika trist, ett mångårigt arbete för att få henne trygg på framridningar igen vilket hon faktiskt var i början. Och det känns helt enkelt galet onödigt. Annars upplevde jag sällan att folk "red på mig" när jag hade henne på samma sätt som jag gör nu då jag har mindre hästar. Kanske för att hon var så pass stor och dessutom kunde reagera starkt. 

Förra veckan var ju lovvecka. I onsdags red Tingla och jag en härlig långtur uppe i skogen i Norafors på avverkningsvägarna. Det är så roligt med Tingla för hon är så frejdig och går fram överallt och är riktigt fotsäker. 



På fredagen drog vi ner henne på SRK och tränade ett pass för Ingrid. Jag berättade om starten sist och vad jag kände att vi behövde träna på. Det handlar egentligen mer om hur jag presenterar henne än några brister hos Tingla. Så uppe och framme i formen var mantrat. Tingla var toppen! Det känns som hon utvecklas i rask takt. Mamma filmade och jag ser till min glädje att hennes gångarter faktiskt utvecklas de med i takt med styrkan. Traven som varit lite ponnyaktig börjar bli riktigt flott. Galoppen har alltid varit bra men även den förbättras ju av att hon orkar sitta och bära mer. Det blev ett lite abrupt avslut på lektionen eftersom det helt plötligt började en hoppträning men det kändes ändå som vi fick med oss en hel del från passet. Några klipp kommer här: 

https://www.youtube.com/watch?v=cPxnRjTNzUI

På lördagen var vi till THF och körde henne i ridhuset på körtiden. Denna gång var vi fem ekipage där inne och det funkade bra. Jag är så glad att vi haft de här körtiderna i vinter då vi inte vågat köra ut pga vägen hemma är så smal och har dålig sikt. Det är toppen att träna att åka iväg på bortaplan och köra med andra ekipage, det ser trygghet inför kommande tävlingar. Jag har anmält oss till årets första körtävling, en pay and drive 1 april då vi ska köra både dressyr och precision. 


Tingla och Pärlby Arramis 

I går tog vi en skön långpromenad tillsammans i grimma och grimskaft. Vi passerade greyhoundgården och hundarna var ute och skällde och hoppade på staketet och de eldade på gården så röken låg tjock men Tingla var helt cool. Jag är så glad att få vara Tinglas matte! 

Lusse gick rejält hela lovet han med! Jag red honom på SRK ett pass på onsdagen och då var han väldigt pigg och fin. Sen red jag ut hemma i Jättendal på torsdagen och han var riktigt trevlig även det passet. Sen fick han ladda upp med två vilodagar innan Helena äntrade hans rygg i går och då var det full sprutt! Jag har känt det då jag ridit också, han börjar få riktigt bra kondis. Jag hoppas det ska ge resultat på tävlingsbanorna i vår.  

Qharmas mage växer och växer, dygn 272 i dag. Fölis är ganska livlig där inne om kvällarna. Står man en stund och tittar får man nästan alltid se en liten spark eller att magen böljar. Qharma mår fint och i helgen när det varit finväder har hon busat en hel del i hagen, den stora magen till trots. Qharma är en tillgång i flocken. Hon uppfostrar vänligt men bestämt Viva och Bella men är också en snäll kompis och står gärna och klias med samtliga i hagen. I helgen kliade både Bella och Viva henne och hon turades om att klia dem! 



Vivan och Bella märkte att elen i staketet var obefintlig så i förra veckan fick vi lite akut dra om delen uppe vid grinden. Så nu sitter det ett aggreagat på 5 joule kopplat på en sträcka på ca 20 m över och undertråd, dvs mycket stark ström. Vivan har uppenbart testat för det en utmaning att få henne ut och in genom grindhålet för närvarande. Det är ajaj att passera där, säger Vivan! 


Vivansäkrat 

Det är sån skillnad på Viva och Bella om jag jämför med Bella i samma ålder i fjol. Viva är livlig, har mycket humor och är ibland även lite av en dramaqueen. Bella kan förvisso busa men på nåt vis alltid under ordnade former. Hon känns i många och mycket två år gammal redan som en vuxen häst. 



I tisdags tog jag ut Bella på gången för att frisera henne. Då gnäggade Vivan och sprang runt runt i sin box. Jag ska bara älska Vivan, det är Vivans tur nu, Bella borde gå till sin box! Bella tittade på Vivan med sina mörka, lugna ögon och sa att det var hennes tur att få mattetid en stund och det fick hon. Sen blev det Vivan-tid. Hon stod blick stilla när hon fick en pannknopp. Hon älskar verkligen att få vara i centrum. Sen var vi ut på en kort promenad/ledarskapsövnings-sväng på gården och uppfarten. Det är en skön mix av ston jag har i stallet. 

Att Bella är släkt med Vidar som Amanda och Helena äger, det märks. I torsdags var jag till Baggböle och tittade när Amanda red honom i ridhuset. Amanda trodde att det var tredje gången han reds i ridhus. Håll med om att det ser okomplicerat ut!  

https://www.youtube.com/watch?v=vLKWR2Q8xfM

Det är riktigt härliga rariteter vi har; Lusse, Qharma, Bella, Tingla, Viva, Vidar och inte minst hen som växer i Qharmas mage. 
 
I helgen skottade vi taken igen. Alla tak är skottade mellan 3-5 ggr denna vinter. Vi hämtade hösilagebalar för två veckor sedan och på dem ligger nu 50 cm (!) snö. Bara det senaste dygnet har vi fått ca 2 dm. Man blir bara så trött. Men det är nu i mitten av mars och rimligen måste det vända snart. Om drygt två månader är Qharma beräknad att föla. Jag hoppas verkligen det är barmark då. 


Stalltaksskottning 

I dag anmälde jag till årets första start för Lusse på SRKs meeting i april. Tingla kommer också att få gå en klass då. I helgen är det träning för Mats Eriksson. Det ser jag fram emot mycket! Sen är det en helg som är tom i almanackan innan den mest intensiva perioden rullar in. v 13-24 har alla någon form av hästig aktivitet. Hoppas de får utföras i vårsol! 

12 mar 2018