Arma barn!

Ja, lilla Qharma har det varit synd om de sista dagarna. För fyra dagar sen skulle Micke och jag ta in de gula för lite pyssel och en promenad. Det blev dock inget av det eftersom Qharma hade ett rejält jack på insidan av höger bakben. Jag var osäker på hur djupt det var och om det skulle sys så jag ringde ut veterinär. Innan han kom ut tog jag in henne i spolspiltan och spolade bort blod och smuts så det skulle vara lättare att se. Hon har aldrig stått i spolis förut men var jätteduktig. Inte som då jag skulle bada Lusse för första gången, då var jag blötare än han. Jag fick också tvätta såret rent med koksalt. Men den okände veterinären fick inte göra mycket. Qharma tyckte han var tämligen onödig och trots domosedan och brems var det knappt han fick sätta på ett bandage. Jag hade tänkt åka in på kliniken och vaccinera alla fyra dan efter så jag frågade om han hade vaccin med sig och det hade han, allt jag behövde utom den fjärde botulismsprutan så Shira som ändå åker runt så mycket fick vara utan så tar jag henne på kliniken nån dag då vi passerar där.

De senaste dagarna har jag och Qharma alltså ägnat oss åt sårvård. Och hon har hela tiden varit avsevärt bättre när jag gjort det än då veterinären var här. Vi använder brems på henne men håller den inte så hårt men effekten är ändå tillräcklig. I går och i dag har hon varit en riktig pärla och stått blickstilla. I dag var det dessutom Victoria som höll i bremsen och inte Micke som hon känner. Egentligen en lika okänd människa som veterinären, dock mycket lugnare som hästmänniska. Vad kan man utläsa av detta då? Jo, att Qharma är en riktig lady. Hon läser av folk snabbt. Visar man sig osäker mot henne blir hon en pajas direkt. Antingen blir hon nervig och rädd eller så blir hon dryg. Men är man lugn och tydlig så funkar allt jättebra. Ibland känns hon väldigt lik Shira.

När man köper en riktigt ung häst tar det ju en tid innan man ser dess riktiga personlighet tycker jag. I början är de liksom bara barn men succesivt börjar de formas till hur de ska bli som vuxna. Tingla är ju en häst som är fullkomligt orädd och väldigt lättsam i arbete, att leda osv. I stallet har hon kortare tålamod och kan nafsa till i jackärmen om man inte passar sig, hon äter alltid på grimskaftet hon är bunden i och att stå stilla länge på gången är tråååååkigt så man måste ibland gräva lite med hoven. Qharma är tvärtom. Att avvika från hage/stall är ett äventyr för henne. Hon har blivit otroligt mycket bättre men hon är klart känsligare för nya intryck än Tingla och behöver mer stöd av mig. I stallet däremot är hon underbar -utom möjligen vid sårvård då. Hon kan stå hur länge som helst på gången när man pysslar med henne. Aldrig att hon skulle nafsas, gräva med foten eller liknande. Hon älskar att vara i centrum. Att mysa med matte är det bästa som finns. Hon vill gärna att man lutar sin panna mot hennes eller pussar henne på nosen. Jag tycker det är rätt kul att de är så olika, mina småflickor. De kompletterar varandra.

Shira och Mirang fick ju sin vaccination lite hastigt och lustigt där i torsdags kväll. Så de har tagit det ganska lugnt ett par dagar. Shira tömkördes fredag och söndag, vilade lördag. Den ena dagen i skogen och den andra på bana. Mirang vilade fredag och lördag men i går fick hon göra premiär på nya ridbanan efter en liten uppvärmningsrunda ute i skogen. I dag har Victoria varit här och ridit ut med oss. Bromsarna var hysteriska men hästarna fina kan man väl sammanfatta det med.

Lusse har jag varit och ridit lördag och i dag. Mamma red honom i fredags och i går vilade han. Jag har ridit i skogen med fokus både kondition och lösgörande. Jag galopperar mycket med honom eftersom han behöver stärka sin galopp. Jobbar både med fattningar, samla-öka och lite öppnatänk. Fattar även ur ryggning. Han har varit fin båda passen. På onsdag åker vi och rider för Ingrid igen!

Jag avslutar med att visa en bild på banan som alltså är klar nu. Härligt! Den är inte så stor men det är ändå underbart med en bana hemma och underlaget känns riktigt bra det jag testat. Det är ute i hörnen där sladden inte kom åt som det fortfarande är mjukt. Jag skulle behöva en fyrhjuling för att kunna sladda där. Sladden jag har nu är tyvärr för tung för Mirang att dra. Annars får jag vänta till den jag beställt kommer, den kan hästarna dra för den är mkt lättare än nuvarande som är ett minne från travgården jag hade.

1 jul 2013