Vad har du för förutsättningar?

Så här års är det lätt att motivationen tryter. Det är kallt, mörkt och långt till tävlingssäsongen. Jag ska inte sticka under stol med att jag inte känner mig superpeppad att ut och rida varje dag. Ändå gör jag det. Varför? 

En anledning är väl att jag faktiskt tycker väldigt mycket om just de individer jag har i stallet. De är roliga att rida, de ger mig mycket tillbaka bara jag tar mig ut. 

En annan anledning är att jag har satt upp mål. Mål som jag för att nå behöver ta mig igenom vinterträningen. Om jag ska kräva saker av min häst och ändå kunna se den i ögonen efteråt måste den vara tränad för uppgiften. Jag vill veta att den orkar utföra det jag ber den om. Dessutom är det skaderisken, det är mycket större risk för skador om man tränar oregelbundet och ber om prestation för en häst som inte har byggts upp korrekt. Skador kan inträffa ändå, men jag vill eliminera de risker som går. 

Sen har jag försökt vara snäll mot mig själv och ge mig så bra förutsättningar som möjligt att det ska vara kul. Jag bokar in träningar med jämna mellanrum, jag har medryttare så jag får sällskap ut i mörkret, jag skriver upp en preliminär planering över tävlingssäsongen 2020 och jag försöker se över möjligheten att få till vettig träning. 

De förutsättningar jag har ute på landet är rent krasst ganska bra ridvägar under sommarhalvåret men det är ett måste med trafiksäker häst då jag måste ut i trafiken för majoriteten av rundorna. Alltså trafiktränas alla unghästar från de är små och får gå i sällskap med äldre säkra hästar för att lära sig. 

Vintertid är det värre. När snödjupet blir för stort tappar jag vägar och vissa år, som vintern 17/18 är det bara ridning efter bilvägen som gäller. Dikena är snöfyllda och det finns ingenstans att ta vägen när timmerbilarna kommer så det gäller att hästen är trygg. Under de perioderna brukar jag vara snäll mot mig själv och de unghästar jag har och lägga in vila. Jag vill ogärna ge unga hästar dåliga erfarenheter av trafik eller sätta mig själv i en sits jag inte reder ut. 

Jag har sedan sex år tillbaka ridbana här hemma. Det var ett stort lyft för motivationen att anlägga den. Så skönt att kunna träna regelbundet hemma. Kanske skritta ut en sväng och avsluta på banan. I år har jag även skaffat belysning på ridbanan för att kunna nyttja den bättre under det mörka halvåret. 

Snödjupet är ju ett problem även på ridbanan. Vi skottar gården med traktor men den har bara skopa och blad, inte slunga, så det tar väldigt lång tid att skotta banan med den och blir inte heller speciellt bra. Grannen har skottat den mot betalning ibland men dels blir det en stor kostnad om man ska göra det regelundet under hela vintern och dels är det jobbigt att vara beroende av andra. Så i år har vi planerat för att köpa en riktigt rejäl snöslunga att skotta banan med. Det är ju även något som känns bra de helger Micke är bortrest, att jag kan skotta gården själv så jag kommer in och ut. Vår traktor är tyvärr så pass tungkörd att den inte är något för mig. Sen unnar jag mig att lasta och åka till ridhus om helgerna när underlaget och kylan hemma inte ger bra förutsättningar. Jag har 1,7 mil till fin anlägging med två ridhus. 

Ser jag till mina egna fysiska förutsättningar så är min känsla bättre än min fysik. Jag har ganska lätt att läsa av nya hästar och brukar kunna rida de flesta jag sitter upp på ganska bra. Däremot har jag inte en hållbar fysik. Min rygg spökar en del då jag har skolios och lätt att få låsningar. Jag får med jämna mellanrum frågan om jag vill rida olika hästar, kanske ha dem på utbildning ett tag. Men dels har jag för ont om tid och dels är jag rädd om den kropp jag har. Skadar jag mig kan jag inte rida mina egna. Alltså sitter jag bara upp på trygga och snälla hästar. Jag har även en lungsjukdom som till viss del påverkar min andning. Ibland kan jag få svårt att andas om det är varmt eller dålig luft. Därför har jag medvetet valt att ha hästar med lite högre energi för att de ska bli lättare för mig att rida. Just biten med andningen är tuffare på Lucidor som kräver lite mer fysik av ryttaren.  

Ibland tänker jag för en kort stund att det skulle vara lättare om jag stod vid ridhus som jag gjorde med Shira och Mirang under flera år. Men sen påminner jag mig om varför vi köpte gården. Hur skönt det är att rå sig själv, inte ha fodringar och hantera andras hästar, inte passa tider utan kunna bygga ett system efter vad som passar mig och mitt liv. Att kunna vara flexibel. Rida tidigt före jobbet om jag vill det. Men inte minst att faktiskt kunna ha flera hästar, det är ju en omöjlighet som inackorderad. Detta är mina förutsättningar, vilka är dina? Är det något i dem som du skulle vilja förändra? 

Veckan som gått har varit lite skral på motionsfronten för Lusse. Jag red honom på SRK i måndags, ett jättebra pass. Sen har han bara varit ut på promenader med mamma under veckan då hennes ridsällskap varit sjuk. I går for jag till Jättendal för att rasta honom. Det blåste och var nysnö så vi åkte till ridbanan. Jag trodde han skulle vara busig och oriden men han var bara pigg och superrolig att rida. Det blev ett pass med mycket trav och galopp då det inte gick att skritta för då blev det styltor i hovarna. Vi avslutade med att testa lite byten och de börjar onekligen komma även på banan: 

https://www.facebook.com/moa.belin/videos/10157879740622074/

Nu hoppas jag att mammas ridsällskap ska vara frisk så de kan få komma ut till veckan! 



Tingla har varit ute på en halvtimmes promenad med Viva, ridits ut en timme med klättring tillsammans med Qharma och faktiskt gått en ensam uteritt med mig också. Nysnö och pigg häst men bara på ett roligt sätt. Härliga Tingla! 

Viva har även gått en ensam promenad med mig. Vi gick nästan ända upp till Fäbodvallen. Den vägen kan man inte gå innan det är tjäle i marken då det delvis är myrmark men nu funkade det. Det var bara på slutet som det var lite blött. Lite mer kallgrader så kan vi rida upp hit med Tingla och Qharma också, hoppas vi hinner med ett par rundor innan det blir för mycket snö. 

Viva har även fått prova sitt första utetäcke. Hon brukar inte ha täcke men blir det ihållande blötsnö och blåst kan det vara bra att även hon har ett täcke att tillgå tänkte jag. 



Bella vilar vidare och verkar nöjd med det. Qharma är den som fått jobba mest. I tisdags tömkörde jag henne på ängen i alla gångarter. Hon har verkligen blivit stark i sin galopp. I fjol hade hon inte klarat att ligga och rulla i bra balans på ett underlag som var frostigt och lite halt trots brodd. I onsdags var Julia här och red henne med mig och Tingla. Fredag red jag ut henne en lite kortare runda i alla gångarter. Lördag unnande vi oss en ridhusresa för att kunna galoppera lite mer. Det var ett tag sen vi red i ridhus och det kom in sällskap plus att det var en del barn där som haft överanttning men hon fokuserade superbra på mig och kändes riktigt fin. Vi red lösgörande grunder och massor av övergångar och känner oss laddade för Camillaträning nästa helg! 

I dag har vi ridit ut. Blåst och nysnö och jag valde en av de rundor hon varit mer skeptisk på men hon var en ängel, pigg, fin och kändes positiv. 8 km med rejäl backträning och mycket trav och galopp blev det i dag. Jag är så himla glad för att det lossnat mellan oss och att jag numera känner mig trygg ute med henne. Vi har tagit det i vår takt och nu är det vår tid. 


En ung Qharma 

10 nov 2019