Vad är det bästa som kan hända?
Förra veckan var jag och mina kollegor på Lärandedagarna i Stockholm. Det var som alltid roligt att åka iväg och inspireras av föreläsningar och möta nya människor men också att få lite extra tid att umgås med kollegorna. Vi är ett härligt gäng!
Det jag minns allra mest från dessa dagar är föreläsningen med Ari Riabacke som höll föreläsningen Att våga är att vinna – i livet och på jobbet. Har du inte hört honom tala, ta chansen om du får möjlighet för detta var en energisprutnade föreläsning som gav många tankar som etsat sig fast efteråt. För visst är det så att det inte alltid går lätt varken på jobbet eller i privatlivet. Det är så lätt att halka in i den där jarongen av negativitet. Det var bättre förr. De är dumma. Det går inte. Just därför älskar jag att han vände på det hela. Att man inte ska tänka vad är det värsta som kan hända när man står inför en utmaning utan istället vad är det bästa som kan hända. Det blir verkligen ett helt annat tankesätt. 
Hästarna vilade med andra ord måndag och tisdag då jag var borta. Eller ja, inte Lusse då som gick i skogen med mamma båda dagarna.
Onsdag körde jag dubbla pass i skogen med Tingla och Qharma, kortare men lite effektivare uteritter. Båda var pigga efter vilodagarna men värst var Tingla som drakblåste och dansade på tvären åt en förmodad fara inne i den kolsvarta skogen. Jag satt mest och fnissade åt henne. Härligt att hon är sig lik igen.
Jag hann även med en dejt med Lusse på SRK. Jag hängde på honom tömkörningsgrejerna för att ta en genomkörare inför helgens Camilla-träning. Han var så himla fin! Tänk om tävlingssäsongen var så här års istället, han är alltid som roligast att jobba med på vinterhalvåret.
Torsdag gick Lusse i skogen igen med mamma och Julia kom på besök hos oss för att rida ut tjejerna tillsammans med mig. Vi red en längre runda med lite klättring. Pigga men trevliga hästar och allt avlöpte enligt plan fram till vi tog en galopp i en liten backe och det brakade till inne i skogen och vips hade Qharma bytt färdriktning och tappat Julia! Qharma har inte så många avramlingar på sitt samvete, en med mig och en med Amanda och båda var precis som denna gång missöden - inte att hon velat att man skulle åka av. Qharma stannade kvar hos oss och efter en stund kunde Julia sitta upp igen och rida hem trots att hon var lite blåslagen.
Fredag hade vi REAL-mästerskapet omgång ett. Grenen var dressyr och jag var domare. En riktigt rolig dag tillsammans med eleverna där treorna drog längsta strået. Väl hemma tog jag en promenad med en pigg och glad Vivan. Det var dock väl halt för oskodda hovar så jag tror regelbunden aktivitet får vara ett tag nu så kör vi på lite mer spontant när underlag och motivation finns. Hon är ändå så pass väl förberedd som behövs inför nästa år då hon ska bli ridhäst. Tänk att lilla Vivan redan är så stor!
Lördag morgon blev det ridhusresa med Qharma. Jag ska försöka åka regelbundet med henne i vinter, det är bra miljöträning men också bra att kunna få pass där jag kan jobba galoppen ordenligt när underlaget hemma är varierande. Det blev ett riktigt kanonpass och Qharma visade upp en oväntat bärig förvänd galopp. Hon går med ett häftigt tryck under huven och nu då energin går till rätt saker är hon så rolig att rida. Det känns som LA 2020 kan vara möjligt. 
När jag var klar med stallet här hemma åkte jag till Jättendal för att rida ut Lusse. Det är verkligen den tiden på året då solen aldrig går upp. Det blir liksom aldrig riktigt ljust utan bara mer eller mindre mörkt. Men att rida Lusse värmde i alla fall. Han är så rolig att rida just nu. Så full av energi och motivation. Vi var ute en timme och det blev ganska rejält jobb i skogen. Camilla skulle ju kommit hit och haft träningar och jag hade sett fram emot att träna med Qharma och Lusse en dag var men tyvärr blev träningen inställd så nu ser vi fram emot nästa gång i december istället.
Söndag morgon vaknade jag upp till en vit värld. Jag körde dubbla pass med Tingla och Qharma. Qharma fick gå en längre konditionsrunda med backträning och Tingla en dito men lite kortare. Qharma och jag fick sannerligen miljöträning då vi på en och samma runda passerade ett bygge, blev omkörda av flera bilar med släpvagn, en traktor med snöslunga och inte minst plogbilen! Sistnämda var hon verkligen rädd för men stannade ändå kvar hos mig såväl mentalt som fysiskt. Det tar sig! I övrigt var hon superpigg och rolig att rida.
Detsamma gällde Tingla. Och även Lusse, som hade en dejt med Helena i Jättendal. Bara en vilodag på hela veckan, i fredags, men ändå pigg som en spigg.
Hemma på gården fixde Micke och jag staketet inför vintern. Sträckte övertråden, kopplade av elen från sommarhagen och i samma veva motionerade vi främst Vivan. Hon trodde det var en rolig lek att vi var i hagen och showade järnet för att imponera på oss, lycklig över nysnön som det barn hon är.
Sen veckopackade vi höet. Jag packar två stora morgonpåsar till alla fyra hästarna som läggs ut i hagen i samband med utsläpp kl 6. Sen får varje häst en kvällspåse där de får halva vid intag ca 18 och resten då jag kvällar ca 22. Just nu tar hästarna slow feeding till en ny nivå och gräver friskt fram gräs under snön men lite senare då gräset är helt onåbart kommer jag även att lägga ut halm och sly som de har att äta under dagen.
I övrigt får de lite lusernhack i en krubba på morgonen innan utsläpp medan jag borstar av dem och täckar den/de som ska ha täcke den dagen. Qharma har alltid täcke så här års då hon är klippt. Tingla har täcke om hon ska ridas och det är nederbörd, jag vill inte lägga sadel på en blöt häst. De andra har mycket sällan täcke.
De får även lite lusern (Qharma och Viva) respektive Hippo alfa pellets (dräktiga Bella och Tingla) vid intag att blanda mineralerna i. Detta foder är så små mängder så det lägger jag direkt i krubborna i samband med att de ska få det men höet packar jag alla veckans 42 påsar på helgen. Skönt att ha det gjort och slippa stå med det alla mörka vardagkvällar. Hur ser foderrutinerna ut för din/a häst/ar? 
