Träningsmotiverad!

Kanske är det hösten med alla sina nystarter, men jag känner mig väldigt träningsmotiverad! Det är inbokat fyra helger för Mats i höst, kan kanske bli en i december också. Men jag känner att jag behöver lite mer hjälp för att komma vidare så jag har bokat in två träningar för Ingrid som jag red för med Lusse inför SM. Förhoppningsvis går det att kombinera med mitt jobbschema så det kan bli nån slags kontinuitet där i höst. Ska man rida för två olika tränare gäller det att de håller samma linje och det tycker jag de här två gör. Det är mjuk, enkel ridning där man inte ska krångla till saker så mycket. Mats kommer ju ganska sällan så där blir det att vi jobbar grunder, jag får "hemläxor" och så jobbar vi med programridning inför tävling. Ingrid upplever jag också hemskt nog med grunderna och formen samt de små detaljerna. Inför SM fick jag ju en hel del bra tips som jag faktiskt tror gjorde att jag höjde mig nån procent per klass. Så jag ser fram emot detta!

Shira har sen jag skrev sist förra torsdagen fått trimma två pass, tömköras i skogen ett och vila en dag. I fredags red jag hemma och inledde med att skritta ut en halvtimme och trimmade sen på min bana ytterligare en halvtimme. Hon kändes riktigt bra! Jag red på träns, har inte haft kandaret sen Matsträningen sist. Galoppen var lugn och bärig och det var enkelt att rida tre förvända bågar på min 40 m bana. Jag testade också att rida skänkelvikningslinjen från LA.1 fast i galopp. Det brukar jag göra på Lusse och det får honom att stoppa in bakbenen lite extra. Det funkade bra även på Shira, hon blev kvick och fin av det. I traven jobbade jag med att hitta jämnheten och med lite skolor. Det märks att jag inte ridit dem så mycket på sistone, jag känner att jag behöver några ögon på mig där så jag hittar den rätta formningen. Sen jobbade vi också med bakdelsvändningarna eftersom de ingår i det program vi ska tävla nästa gång. Vi har alltid haft hyfsad koll på dem förut och legat på betyg 6-7 men sist blev de alldelels pannkaka och två fyror med koeff på är ju ingen höjdare så de tål att filas på!

I lördags åkte vi ner till SRK. Jag har inte ridit på lång bana på Shira på hela sommaren så i början kändes det lite som hela havet stormar, vi slank än hit än dit. Hon var mjuk och rörlig men bogarna levde sitt eget liv. Vi red även igenom Msv C.2 två gånger. Första gången var inte bra, men sen bestämde jag mig och då gick det finfint och kändes enkelt. Räta upp sig, hakan upp, handen fram och rida på kan göra underverk! I söndags tömkörde jag henne i skogen i skritt och trav med fokus jobba och lossa och vara i ramen. Hon var hemskt duktig och gjorde fina skolor. I går måndag vilade hon.

Lusse har jag ridit mycket sen sist jag skrev. Han går fortfarande ute dygnet runt men rids 5 dagar/vecka och går även nån promenad utöver detta. Målet nu är att få honom att gå ner i vikt, tappa gräsmagen och komma i form till höstens tävlingar. Konditionsmässigt har han aldrig varit bättre. Han är urstark och orkar på ett helt annat sätt än för ett halvår sedan. I torsdags trimmade jag honom på SRK. Det var första gången i dressyrsadeln sen SM. Han kändes riktigt bra! Jag har en fin känsla i traven nu, han är framme och känns spänstig och mjuk. Galoppen är lite stor, där behövs mer styrketräning för att orka vara i ramen längre sträckor. Han går mer på fart än på kraft så att säga. När man ridit mycket ute blir det lätt så, då rider man ju på i friskare tempon. När vi tränat klart skrittade vi av ute. Då fick vi en fan club:

lusse.jpg

Sen vilade han fredag och på lördag red mamma honom i skogen vilket hade gått bra. Söndag och måndag har jag varit och ridit ut honom i Jättendal på lite längre rundor. I söndags red vi runt crossbanan och var ute 1 h och 10 min. På den rundan blir det mycket klättring och galopp på sandvägarna. I går red jag i Å nästan en timme. Det är en runda med mer miljöträning eftersom man passerar hus med lekande barn och hundar, järnvägen och denna dag även grävmaskin i arbete. Lusse skötte sig strålande. Vi travade och galopperade överallt underlaget tillät och han kändes fin. Roligast var då han fick sträcka ut allt han ville på en lång åker. I dag har mamma ridit honom i skogen igen. Lusse och jag ses nästa gång på torsdag, då blir det dressyrtrim här i stan.

Tingla tömkörde jag i fredags. Vi körde över bron och travade massor. Jag testade för första gången att inte bara be om trav utan att även kontrollera tempot lite mer. Tidigare har jag mest kört i en friskare trav då jag joggat bakom men nu bad jag även om en mindre trav, det vill säga att hon måste acceptera att ta lite stöd framtill och gå lite mer i en ram. "Helt okej för mig!" sa arbetsnarkomanen Tingla. Att vi även mötte grannen körandes på en högljudd fyrhjuling med flaggor viftandes bakpå var ju heller inget hon tog någon större notis om. Tingla i ett nötskal, så härligt trygg i sig själv!

Gräset börjar tryta i hagen och det syns på Tingla. Hon börjar få en rygglinje och en manke. Kanske finns det ett sadelläge på henne ändå? Hon har även börjat sätta en hel del vinterpäls redan. Det är ju ganska kallt om nätterna nu, mellan 2-8 grader varmt bara.

Qharma har mognat mycket i sommar. När hon kom till mig har uppfödaren berättat att hon var ranghög bland fölungarna på Stolplyckan. Hon var även väldigt frimodig här bland de äldre hästarna men de satte ju henne på plats rejält och hårt. När Tingla kom hit gick hon fram och hälsade. Då blev hon bortjagad men hon verkade inte ledsen för det utan gick för sig själv tills de andra sökte upp henne av nyfikenhet. Sen klättrade hon raskt i rang. Qharma körde en annan strategi. Hon tog för givet att hon skulle få vara med och gick tillbaka gång på gång fast hon blev bortjagad. Det fungerade inte då att ha henne med halvbloden eftersom Mirang jagade ut henne ur hagen helt sonika. Jag tror inte det skulle funka nu heller, för Mirang visar tydligt att hon tycker Qharma är en uppnosig skitunge när hon står på gången. Jag måste alltid stänga Mirangs galler, annars får Qharma ett tjuvnyp.

I början av sommaren var Qharma Tinglas slav. Hon följde varenda steg Tingla gick. Detta innebar ju även att om jag tog ut Tingla så blev hon förtvivlad. Men nu i slutet av sommaren har hon börjat söka sig ut på egna äventyr. Hon kan gå flera hundra meter och helt utom synhåll för Tingla. Ju mer jag pysslar med henne nu mer mattegris blir hon dessutom. Även om jag bara tar längre motionspass med henne en dag/v blir det ju hantering sex dagar/vecka eftersom de går in när Shira rids. Då grejar jag med henne på gången och tränar även lite extra då hon leds in och ut från hagen. Hon gillar verkligen uppmärksamhet och om hon är långt bort i hagen och jag ropar på henne börjar hon alltid gnägga och ibland kan hon skrika hela vägen hon springer upp mot grinden. "Jag kommer, jag kommer, jag skyndar mig allt vad jag kan!" tror jag hon skriker. Hon är otroligt snabb lilla fröken. Att se henne sträcka ut i hagen är läckert, hon har en enormt vägvinnande galopp med balans för både tvära svängar och att springa backe upp och backe ner.

Qharma är snygg i kroppen nu, massor av muskler, kort blank päls och hon börjar växa ikapp framdel med bakdel. Förra veckan var hon 131 fram och 138 bak, denna vecka 133 fram och 138 bak. Innan jul är hon kanske d-ponny?

Avslutningsvis lägger jag in en bild på Lusses öga från i går. Han och Qharma har väldigt lika ögon, mandelformade med långa ögonfransar. Om ögonen är själens spegel bor det en vacker själ i båda syskonen.

oga.jpg

 

 

 

 

 

 

 

20 aug 2013