Sto eller valack?
Man får ju ofta höra att det är lättare att rida och över huvud taget äga valacker än ston. Men jag vet i alla fall vad jag föredrar efter 26 år som hästägare. Jag har ägt/ridit/tränat både valacker och ston men det har varit en klart övervägande andel ston. Egentligen har jag inte letat ston aktivt utan det är mest så att det är just stona jag fallit för och därför köpt dem.
Valacker kan ha ett jämnare humör men det brukar då även enligt min erfaranhet innebära ett aningens jämtjockare humör. Dvs de blir svårare att påverka. Ston kan förvisso överreagera, men hellre en överreaktion än att det inte händer något alls i mitt tycke. Jag gillar också den fighting spirit stona har. På den tiden jag hopptävlade och råkade lägga Mirang fel på hinder kunde jag be benne att ta i lite till och hon sträckte ut allt vad hon bara hade för att inte riva, för min skull. "Du och jag matte, jag fixar detta åt oss!" De valacker jag hoppat har i samma rituation sagt "Sorry, du la mig på ett felaktigt avstånd, jag kommer att riva, nu har vi 4 fel!"
De valacker jag tyckt väldigt mycket om att rida är Lusse och Zorro. På deras ryggar har jag haft väldigt mycket kul. Och det enda jag egentligen saknat ibland är den där lilla sista gnistan. Den gnistan jag tycker jag haft i alla ston jag ägt. Qharma och Shira har så mycket gnista i sig att de snarast liknar fyrverkerier vid tolvslaget på nyårsafton. Det kan vara lite jobbigt ibland, men oftast gillar jag det. Det ger ytterligare en dimension liksom.
Här finns det energi så det räcker & blir över!
Tingla är precis som de fjordston jag och mamma ägt tidigare, Gulette och Champinjon, snarast mer att beteckna som en valack i jämnheten i humöret men med den där extraväxeln när man som mest behöver den.
Tingla har semester nu. Hon verkar rätt nöjd med att bara gå i hage och få lite pyssel. Men om några veckor tror jag rastlösheten kommer att smyga sig på för hon är en tjej som gillar att vara med där det händer. Qharma och jag var ute på en promenad i tisdags. Ensama i beckmörkret, bara Qharma och jag. Det var en rätt häftig upplevelse. Qharma har varit stökig och överreagerat på än det ena än det andra. Nu följer hon mig som en hund. Du och jag matte ser hon ut att säga.
Lusse red jag på SRK i dag. Även detta pass i Qharmas och Tinglas nya sadel. Det var hinder framme så vi passade på att jobba med bommar och småhinder. Lusse älskar verkligen detta! Och det känns som han och jag börjar få riktigt bra snurr på hoppningen tillsammmans. Även om det bara är småhinder är känslan att jag kan reglera tempo och avstånd på ett helt annat vis. Riktigt roligt är det! Lusse hoppar med glädje och riktigt fin teknik.
Lusse & Johanna
Shira och jag jobbar på. I tisdags hade vi en diskussion kring klippas eller icke låta sig klippas, det är frågan. Shira är egentligen snäll att raka men hon är kittlig och gillar inte då jag är under magen eller vid bakbenen med maskinen. Med med lite bestämda order och morotsmutor så gick det vägen och nu är allt ludd ett minne blott, i stallet står en blankpolerad nyrakad häst!
Ridmässigt var jag ner på SRK i måndags och trimmade henne en timme i ridhuset. Hon hade en del åsikter om den sandhög som blivit då man kört ut med ridhusharven. Det är egentligen ganska typiskt Shira. En timmerbil kan blåsa om oss i 70 km/h utan att hon viftar på öronen men hon måste göra stora scener över en sandhög på cirka 1 dm i höjd och 30 cm i bredd. Nåväl, jag tror det berodde på en del överskottsenergi också för det blev betydligt bättre då det värsta fått pysa ut. För ovanlighetens skull var det traven som var lättast att rida. Den kändes härligt taktmässig och pampig med tryck. I galoppen blev hon lite för het och kort i halsen.
I tisdags red vi ut ca 4,5 km med mycket trav och galopp. Det var plusgrader och snö i skogen så jag passade på. Riktigt fin Shira! I går onsdag blev det 5 km stora vägen plus grusväg med en del klättring, mest skritt plus lite trav och en galopp på grund av fruset underlag större delen av turen vi red. I dag torsdag bara skritt 4 km på stora vägen men även då med en lång backe så hon fick jobba ändå. I morgon blir det ridning i skogen igen, vi får se om det finns nån snö kvar och hur mycket svikt det är i underlaget, hur pass mycket jag törs växla upp. Sen blir det vila lördag och Matsträning söndag. Vi får ta träningen för vad det är, vi är ju under igångsätting efter vintervilan kan man säga.
I morgon efter jobbet åker jag till Uppsala för att gå kurs till Working equitationdomare. Det ska bli spännande! Jag hoppas få med mig mycket inspiration hem.
En av de få gånger jag hoppat Shira
