Smarta hästar = problemhästar?
Nu är det nedräkning till jullov. Som vanligt efterlängtat och när skolan börjar igen har vi passerat årets mörkaste tid. 2015 och 2016 var förhållandevis snöfattiga år då vi hade en hel del is och halka i november och december. 2017 har tacksamt nog bjudit på snö istället, vi har redan mer snö än det var som mest i fjol. Grannen skottade av min ridbana i förra veckan och det var hela 50 cm snödjup visade det sig.
Vivan sover i egen box sedan lite mer än en vecka. Hon står i den direkt från intag till nästa morgon. Det är häftigt hur snabbt de lär sig nya rutiner, på ett par dagar var hon trygg i det nya. Det får mig att inse hur snabbt man även kan lära en häst ett dåligt beteende genom att tillåta icke önskvärda beteenden. Jag tycker att mina hästar är ganska väluppfostrade och det är inga problem för hästvakter att hantera dem när jag är bortrest. Men varje gång jag varit borta lite mer än någon enstaka dag märker jag då jag kommer hem att jag får vara mer tydlig med de där små detaljerna. Jag vill t.ex. att mina hästar håller ett utrymme till mig och stannar då jag stannar utan att jag behöver ta i grimskaftet. Jag vill att de lyfter hovarna med lätthet bara jag rör lätt på benet, jag ska inte behöva stå och dra och putta för att de ska lyfta. De ska stå stilla när de är uppbundna på gången och inte ruska på huvudet, bita i kedjorna osv. Den precisionen försvinner när jag inte hanterar dem dagligen. Jag får påminna och jag upplever att det ger dem en trygghet att veta vilka regler som gäller.
Viva är en kopia av sin mor, född och fostrad att bli ledare. Tingla puttar henne framför sig och uppmuntrar henne att ta för sig i livet. Individer som är kvicka och har lätt att lära rätt har ofta lika lätt att lära fel. Och när ett oönskat beteende befästs är det mycket svårare att lära om och lära rätt. Oftast ligger inte problemet i hästen som sådan utan att den haft en ägare som inte varit tydlig med hur den önskar att hästen ska vara. Därför är det en stor fördel att ha hästen från den är liten, man får chansen att forma den ända från grunden.
Vardagsmotioneringen har rullat på för både Lusse, Tingla och Qharma. Lusse har ridits i skogen av mamma två gånger, i skogen av mig en gång och i skogen av Helena en gång. Sen red jag årets sista Ingrid-träning på SRK med honom i måndags. Det gick fint. Inför 2018 görs Msv C programmen om så jag ska ta mig tid att titta på dem på jullovet och se vilka linjer jag behöver stärka inför vårens tävlingar. Jag gillar att dela upp programmen och öva på de kluriga linjerna så ofta på träning att de känns enkla. Sedan kan man ändå få missar i stunden på tävling, men detta ger en trygghet för mig. En del säger att de inte kan öva programlinjer för att hästarna då lär sig dem och förekommer ryttaren men det har jag aldrig haft problem med. 
Qharma har ridits på banan av mig två pass, i skogen av Amanda ett pass och varit ute på en promenad efter vägen med mig. Passen på banan har varit jättebra! Hon har tyckt det varit roligt att vara tillbaka i lite ”hjärnarbete” och med nuvarande rondör föredrar hon nog att arbeta på plogad ridbana jämfört med i skogen där det är jobbigare att gå på en upptrampad stig. Generellt är Qharma en ambitiös häst under ryttare.
Tingla har gått två dressyrpass på banan och tre uteritter. Nu såg jag att de plogat den långa backen upp på berget mitt stuteri fått sitt namn efter så jag ska passa på att undersöka den vägen under lovet för att få ännu mer variation. Tingla börjar komma upp i riktigt bra kondition. Att trava och galoppera upp till 4 km som jag gjorde i söndags är ingen som helst match för henne. Jag har en stor fördel i att jag har stora kuperade hagar där de går i flock. De får väldigt mycket träning helt gratis. Från och med denna vecka kommer jag även att trappa upp hennes motion så hon går fem pass i veckan istället för fyra. Mot vårens tävlingar, vi ska vara redo!
