SM 2016 med guldgossarna och bästa teamet
Så mycket har hänt de senaste två veckorna. Så många intryck att det är svårt att få ner allt på pränt. Vi lastade ganska tidigt på onsdag morgon och for mot Örebro. Grabbarna reste jättebra. Jag vill ge en stor eloge till alla funktionärer i Örebro. De gjorde verkligen allt för att tävlingarna skulle bli toppen, varenda person från hon som visade oss vår box vid ankomst till kvinnan som fixade lunch åt mig mellan mina domaruppdrag. Man kände sig verkligen välkommen! Helena, Amanda och Marlene anslöt strax efter med bil och husvagn och efter att ha lyckats sätta upp förtältet blev det dags för grabbarna att få lite rastning. Lusse fick skritta en runda i skogen och Ingvar joggade jag i ridhuset. Båda var klockrena. Det var de hela veckan. Att Lusse är lättsam att vara på meeting med visste jag ju men nu vet jag att Ingvar är precis lika lätt att ha med sig. 
Torsdag var vår första tävlingsdag. Den startade med besiktning som de ju dansade igenom. Ingvar var först ut i dressyren. Jag var galet nervös. Jag vet egentligen inte riktigt varför, jag brukar inte bli det. Det hade inte att göra med att jag inte litade på Ingvar utan att jag så gärna ville göra honom rättvisa tror jag. Det var första gången hans matte Emma skulle få se mig rida honom IRL och jag visste att det satt många i publiken som var nyfikna på oss. Ingvar har blivit väldigt speciell för mig. Jag trodde nog aldrig att jag skulle fästa mig så mycket vid honom och så snabbt. Så nånstans där i tankarna att jag ville kunna visa alla hur fin han är knöt det sig.
Då kom Johan fram och pratade med mig. Och efter en stunds samtal gick pulsen ner och jag kände mig inte längre svimfärdig och kunde börja rida fram. Ingvar kändes jättefin! De problem vi haft med framridningarna här uppe att han blivit spänd när andra hästar ridit nära existerade inte alls på SM. Han kände sig trygg med sina gelikar, gula kompisar i samma storlek som honom. Efter en stunds framridning kom Emma och det var så roligt för när Ingvar hörde hennes röst reagerade han direkt och spetsade han öronen. Då vi skrittade mot henne gick han med raska kliv. 
Själva ritten gick helt okej. Jag red lite mesigt pga att tävlingsnerverna inte helt släppt men Ingvar skötte sig klockrent och jag var väldigt nöjd med honom. Det var vår andra LA och det kändes som vi tog oss igenom den med äran i behåll. Bedömningen blev ojämn, 63.28%, 58.97%, 60.52% = totalt 60.92%. Just ojämn bedömning var något som blev ett signum för hela helgen.
På plussidan fick vi cred för att Ingvar rör sig trevligt, att jag rider mjukt, att han har en fantastiskt trevlig modell och kommer bli riktigt bra med mer styrka och bärighet, att det var väl visat på positiv häst. Förbättringsområden var som jag redan vet att det bitvis blir lite ojämn bjudning och att han behöver bli starkare och lite mer rakriktad. Med detta kom vi på 15:e plats av 28 st. Domarna hade oss som 13, 13 och 15 så det var ganska jämn bedömning till skillnad från andra ekipage som hade placeringssiffor såsom 2, 3, 16 och 2, 4, 18. Där kan man snacka om oense! 
Några timmar senare var det Lusses tur. Då var jag inte nervös alls, det är jag sällan på Lusse. Jag tror det beror på att jag känner honom utan och innan och dessutom vet våra begränsningar. Jag har honom ju inte på heltid och jag måste rätta mina ambitioner efter det och det lugnar ner det hela på något vis. Lusse kändes fin på framridningen och även inne på banan. Jag var nöjd med både honom och mig då jag gick ut. Domarna var ganska ense kring Lusse. 63.42, 63.94, 65.39 gav i snitt 64.25%. Placeringssiffrorna blev 5, 5, 8 och det gav i slutändan en fjärdeplacering! På kvällen var det invigning och jag red Lusse på den och fick även vara med i prisutdelning på stora gräsbanan med honom. Ingvar fick en promenad med matte Emma.
Lusse och jag fick cred för att vi var ett trevligt ekipage, att Lusse var en härlig häst som oftast är fint lösgjord, att Lusse har en härlig energi och rörelser och form/bärighet är på rätt väg. På förbättringssidan önskades jämnare bjudning, lite mer rakriktning och nyanser. 
Jag kände huvudvärken komma smygande under torsdagen och vaknade mitt i natten mot fredag och insåg att migränen var ett faktum. Så otroligt dålig timeing! Den dag på året som jag allra mest ville vara i form var jag yr, illamående och orkeslös. Hela teamet gick all in i att greja med mig och hästarna så det enda jag behövde göra var att rida mellan jag sov/vilade och kräktes. Självklart hade jag kunnat prestera bättre om jag mått bra men Lusse och Ingvar gjorde verkligen sitt yttersta för att hjälpa mig till bra rundor.
Lusse var först ut och där blev det 63.28% av två av domarna och sedan hela 22,5 poäng mindre och 57,85% av den tredje. Placeringssiffrorna var 7, 7, 20 dvs även där väldigt ojämnt. På plussidan i kritiken var att Lusse är en häst med fina kvalitéer, att han har en härlig rörlighet och ganska stadig form. På minussidan att han ska rakriktas och lösgöras ytterligare, att jag ska ta igenom ställningen tydligare. 
Med Ingvar blev det 57,71%, 63.57%, 58,81% vilket i snitt gav 60.048%. Placeringssiffrorna var 18, 20, 5! Dvs även där väldigt ojämna. Ska jag jämföra ritterna så var den på Lusse ganska jämn, några mindre missar men inga stora missöden. Med Ingvar var det stora missar såsom omslag i förvända och att överstrykningen inte fungerade alls då han spände sig lite vid domarborden. Men mellan det var han fantastiskt fin, jag bara satt och log fast huvudet bultade och dunkade. Så där var det mer berg och djupa dalar så jag kan köpa att han blev lite svårbedömd. Med Lusse tycker jag att de ojämna sifforna var mer svårmotiverat. 
Totalt blev det en niondeplats av 28 för mig och Lusse i årets SM ynkliga 0,1% från placering och endast 1,49% upp till bronset. Hade vi lyckats charma 57% domaren hade vi helt klart varit med och slagits i år! Det ger mersmak att ta tag i träningen inför nästa år. Med Ingvar blev det en 15:e plats. Vi var 2,48% från placering. Med ytterligare ett års styrketräning och att hinna lära känna varandra lite bättre tror jag vi kan vara med och ge toppen en match nästa år!
http://fjordsm2016.webs.com/Sammanst%C3%A4llning%20dressyr%20SM-1.pdf
Fredagen innebar inte bara dressyr för grabbarna, Emma visade dem i utställningen och båda höll guldkvalité och gick till kvällens finaler. Ingvar fick 88889=41 poäng och fin kritik (som jag glömde i Örebro men ska få skickad hem). Han gick 4/4 i en stark ring. Jätteroligt med nian på trav och berömet över hur välmusklad han var, tycker jag. 
Lusse gick det ännu bättre för, han gick nämligen etta i sin ring av 21 valacker med hela 99898=43 p. Sedan var det ohyggligt spännande när han fick mäta krafterna mot Dahlia och Finslands Ringo i BIS ringen och reserv BIS blev resultatet av detta. Kritiken var:
"Utmärkt harmoni och rastyp, vacker huvud, lång hals med god resning, välmusklad bog, gott djup välmusklad länd och långt välmusklat kors. Harmoniskt benad med väl markerade ledgångar. Ngt tåtrång fram. Bogfri, vägvinnande skritt med god takt. Taktmässig spänstig trav med gott påsjut." Emma fick cred för att han var mycket väl visad och hon vann sedan även visningspris. Stort tack till Emma för att hon visade grabbarna så bra!
Jag hängde med så gott jag kunde i bakvattnet av grabbarna på utställningen men sedan var jag totalt slut och som en urkramad trasa. Kvällen var inte så rolig men morgonen därefter vaknade jag och mådde bra igen vilket var tur eftersom jag skulle få äran att döma ett par dressyrklasser. Jag tog det ändå lugnt på lördagen för att inte få något återfall och Amanda fick rida båda grabbarna på morgonen åt mig och på eftermiddagen tog hon Lusse och jag Ingvar på ytterligare ett pass. 
Söndag morgon tog vi ut dem båda på en promenad och framåt lunchtid var det dags att rulla hemöver. Frånsett migränen var det fantastiska dagar! Om jag i fjol kände mig ledsen efter SM var detta en rejäl boost. Jag kände sånt stöd och uppbackning från mitt team. Amanda var min högra hand med grabbarna hela helgen, Helena såg till att vi fick gott att äta varenda dag vid långbord ute och Micke och Marlene var peppande allt i allos. Det var också så roligt att Emma kom och fick träffa Ingvar och Linda, Josefin, familjen Persson, Mia och alla andra jag umgicks med förgyllde också meetinget. Det finns många jag inte nämt här som också ledde till att det blev fina dagar. Människor som bjöd på ett leende, snälla ord, busvisslingar efter mina ritter. Stort tack till er alla. Glädje och vänlighet sprider ringar på vattnet. 
För den som vill se klipp från Ingvars SM kommer det här:
https://www.youtube.com/watch?v=9Phgx6tFb68
Och från Lusses SM:
https://www.youtube.com/watch?v=2thkIZjiLVw
Och album med fler bilder finns här:
https://www.facebook.com/moa.belin/media_set?set=a.10154470358227074.1073741861.551087073&type=3
Väl hemma tog mamma och pappa över som hästvakt för måndag-onsdag gjorde vi Hässleholm tur och retur med mellanlandning i Söderköping på hemvägen för att hämta hem stona. Även det blev fina dagar med god middag och härliga samtal hos Emma och Björn samt Mia. Onsdag kväll började allt återgå till rutinerna. Lusse åkte hem till mamma och pappa och mamma ska få ha honom på heltid ett tag nu. Tingla, Qharma och Ingvar går ute dygnet runt. Ingvar har en välförtjänt viloperiod och tjejerna ska igång så fort de fått skor på sig och jag är hemma från nästa äventyr.
Jag har även hunnit med att ha två träningsdagar på SLRF samt åka till Östersund och döma ponnydressyr då jag samåkte med Ingrid vilket var väldigt trevligt. v 32 kommer jag att sparka igång hästarna igen och jag längtar. Längtar efter att få åter upp på Tinglas och Qharmas ryggar efter nästan tre månaders uppehåll. Längtar efter att sätta Tingla i vagn igen. Längtar efter att få återuppta träningen med Ingvar och Lusse. Längtar och hoppas på två fölungar nästa sommar. Det är så mysigt att bara gå ut i hagen och prata och klia hästarna, berätta för dem hur fantastiska de är. Jag hade några helt magiska pass med Ingvar på SM. Jag längtar efter att få den känslan igen, att ögonen tåras för att det känns helt fantastiskt. Jag sa innan jag gick in i andra dagens klass att det nästan inte spelade någon roll hur det gick där inne, för känslan jag hade på framridningen var så häftig. Det kändes som jag redan vunnit på nåt vis. Jag hade satt upp en del personliga mål med SM och jag nådde dem alla, tillsammans med underbara hästar och människor. Hejja oss!
