Sju program och 40 starter
Nu är årsdebuten i domarbåset avklarad! På långfredagen åkte jag till Kramfors och dömde en inbjudningstävling med SCA cup. Man hade sju program att välja på och tävlingen var full, dvs 40 starter. Man blir rätt tom i skallen av att döma så många ekipage i så många olika program men jag hade verkligen kanonskrivare som gjorde att dagen flöt på väl. Kramfors är en trevlig klubb som är vackert belägen vid vattnet och jag fick verkligen ett så varmt mottagande där. Jag har tävlat en del där tidigare men nu var det ett par år sen sist. Vi får se hur det passar in i detta års agenda, det vore kul att åka dit och tävla igen. 
När det är lov får man passa på att hinna med sånt man inte hinner annars. Lovet har därför bjudit på en del umgänge, både med och utan häst. I går möttes vi upp för att prova lite sadlar på Ingvars lillebror Vidar. Det är så kul att se honom och Amanda för de passar så väl ihop. Det slår mig också att en god exteriör verkligen underlättar enormt. Vidar har ridits ett fåtal gånger i ridhus/på bana men precis som med Tingla är han byggd på ett sätt som gör att han har lätt för att hitta en god arbetsform och att röra sig i balans. Visst är han flott? 
Lusse har under de senaste 11 dagarna ridits sex gånger och varit på promenad med mamma två gånger. Jag har ridit ut två gånger och Helena en gång. Vi har ridit lite längre rundor och sist jag var ute luktade det nästan vår, vilket kändes väldigt udda då det fortfarande är runt en meters snödjup. Ridbanan i Jättendal är avskottad så under påskhelgen tog jag ett dressyrpass där. Härligt med lite utomhustrim och Lusse kändes så glad och pigg! Här är några bilder från det passet: 
Sen har jag ridit honom två pass i ridhuset på SRK. Det börjar närma sig årsdebut för oss, tre veckor kvar, så jag lägger in mer och mer av programlinjer. Vi har även bokat in en högt efterlängtad träning för Ingrid. Vi får se om vi får mycket skäll, det kommer att vara ca 2,5 månad sen hon såg oss sist. Två bilder på Lusse och mamma som nog längtar efter att rida sin kung nu: 
Här hemma på gården har det bara varit vardagligt pyssel med Viva, Bella och Qharma. Att vara hemma om dagarna har gjort att jag haft möjlighet att följa deras liv i hagen och det är rätt kul. Viva och Bella leker och rör sig väldigt mycket. Tingla hakar på ibland medan Qharma mest står och solar. Ibland kan hon ta ett varv runt hagen, främst då det är dåligt väder för att ta skydd under träden. Det är häftigt att se henne i år då hon är dräktig och Tingla inte. Det har gett Qharma ett helt annat lugn och pondus.
Tingla har fått åka till ridhus två gånger för att kunna jobba galoppen lite bättre än man kan ute just nu. Det har gått finfint, både att åka iväg med henne och att träna. Sen har jag ridit ut fem pass, oftast ca 40 min. De har börjat avverka på ytterligare ett ställe så jag hyser hopp om att komma upp i den skogen med när de är klara. Jag längtar så mycket efter att komma ut i skogen igen efter denna evighetslånga vinter. Även att trimma på banan här hemma eller ännu hellre på en äng känns som en dröm.
På påskdagen var team Tingla och körde en pay and drive på THF. Vi körde samma klasser som vi ska köra på den lokala/regionala tävlingen om några veckor - perfekt att få ett genrep innan! Jag körde, Amanda groomade och sen var Helena, mamma och pappa med och körde dit vagnen och hjälpte till med lite allt möjligt. Härligt att vara ute ett helt gäng!
Först körde vi dressyr, lätt svenskt nr 1 och Tingla kändes jättetrevlig. Det är fortfarande svårt att ha henne korrekt formad i alla hörn när hon tittar på staket och sarg mm. Det är det ju även i ridningen men då har jag ju ben att peta ut henne med. Det som är positivt är hennes energi och kontakt/form över lag. Med mer rutin hos kusken tror jag hon kommer att bli grym! Vi fick 48 straff och väldigt fina vitsord av domaren. Därefter blev det en paus och Tingla fick för första gången prova på att stå på trailer och vänta på en tävlingsplats. Nästan två timmar stod hon innan hon började tycka det var lite långtråkigt. Så skönt att det fungerade bra, de underlättar så mycket på tävling om de kan stå på trailer en stund!
Sen körde vi precision +35 cm och det gick super tycker jag. Hon tittade lite på de blå trähästarna som agerade start/målposition men annars var hon avspänd och letade hela tiden efter nästa port. Jag körde slarvigt på femman och vände upp för tidigt efteråt så där föll en boll som jag helt får ta på mig. Men det var så himla roligt att köra henne den rundan, hon vet verkligen vad hon ska göra när konorna kommer fram!
Vi hade tyvärr en incident på framkörningen till precisionen. Tingla var inte rädd vid möten innan hon fick Viva men efter att ha ridits tillsammans med stora hästar som ridit väldigt nära och snabbt mot henne -en hoppade dessutom ett hinder och landade i princip på henne så hon fick kasta sig för att inte bli trampad på - vid tre tillfällen inom loppet av bara några veckor har hon tyvärr börjat bli mötesrädd. Det är supertrist och så jäkla onödigt, bara för att inte folk kan visa normal hänsyn. När nu Shireparet travande friskt där inne blev hon klart spänd och när vi möttes blev hon rejält skrämd. Det hon gör under ryttare vid möten som skrämmer henne är att hon kastar sig rejält åt sidan och nästan sätter sig. I vagn blev ju inte det så himla bra, vagnen vek sig och jag trodde allt skulle gå riktigt åt helvete. Men då kom pappa Ingvars gener fram. Den egenskapen att hästen fast den är superrädd tar ett djupt andetag och reder ut det. Jag har haft flera incidenter med Tingla genom åren och hade även nån med Ingvar. Tillfällen när man känner att detta kommer aldrig att gå väl men på nåt underligt vis gör det det ändå. För mig är det en otroligt fin egenskap att ha i en häst. Tilliten till sin människa. Jag hoppas att hen som växer i Qharmas mage också ska ha ärvt den egenskapen av sin far. Här kommer några bilder från pay and driven: 
Helgen som kommer ska jag åka på Svenska fjordhästföreningens årsmöte vilket blir första gången för mig. Jag kommer att mellanlanda för samåkning med goda vänner vilket jag ser fram emot mycket. En helg med och för fjordhästen helt enkelt!
