Rida tvååringar och ryggskott
Så här års dyker det upp ganska många klipp och skrivna inlägg i mitt flöde om ridning av tvååringar. Jag går hem, tittar på Bella och skakar på huvudet och tänker nej, hon måste få vara barn ett tag till.
Jag har ju varit med i SWB svängen och visat på treårs och har man det målet tycker jag det kan vara sunt att sitta upp några gånger nu i höst, sedan ge en längre vila och starta upp nästa år inför testet. Men har man ponny eller kallblod som jag har nu kan jag inte se någon anledning alls att starta upp ridhästkarriären redan nu. Jag är inte säker på att det skulle skada Bella varken psykiskt eller fysiskt att rida henne i dag. Hon är klok, stabil, rätt välmusklad och drygt 140 cm i mankhöjd. Det finns en betydligt äldre hästar i hennes storlek som ser mindre klara ut i kroppen och även beter sig på ett mindre moget sätt. Men även om det inte skulle skada henne kan jag kan inte se någon vits med att rida henne nu. Vi har tid till det sedan. Det finns inget mål hon ska uppnå till våren. Jag planerar att ha henne hela hennes liv. Att vi ska ha en lång och framgångsrik karriär på tävlingsbanorna parallellt med avel. Hon kan gott och väl få vara unghäst ett tag till.
Däremot, som jag skrivit om tidigare https://moabelin.n.nu/fordomar-grevagarden, ser jag inte positivt på att vänta med inridningen till 4-5 års ålder just pga det finns en risk att det blir forcearat. Sen sist jag bloggade har jag och Bella varit ute på tömkörningsrundor i skogen två gånger. Senast, i måndags kväll, var det riktigt triggerväder. Blåsigt och skymning - förutsättningar som kan få även vuxna hästar att busa till det. Men Bella är alltid självklar. Spetsade öron, energiska kliv. På hemvägen brakade det till rejält i skogen. Kanske var det vilt, kanske en fågel. Bella hoppade till, stannade upp, vände på sig och tittade på mig. Är detta okej frågade hon. Det är okej svarade jag. På en lätt smackning skrittade hon sen vidare som om inget hänt. Just denna egenskap älskar jag hos henne. Jag känner igen den från Ingvar och Tingla. Att de istället för att fly handlöst på ren reflex frågar mig om detta är okej och ger mig tid att svara dem. Inte minst i vagn är detta en fantastisk egenskap att ha.
Det är så lätt när temperamentet är rätt.
I torsdags förra veckan hade jag möjlighet att få med mig Micke ut innan det mörknat. Viva har varit på promenad och haft tömkörningsgjord på sig många gånger men aldrig tömkörts. Jag har bra erfarenhet när tömkörning ska introduceras att låta unghästen ta rygg på en trygg kompis. Att köra på banan brukar vara svårt. Styrning och bjudning finns ju inte hos en åring, de förstår ju inte vad som förväntas av dem. Med Tingla vet jag att Micke fick agera hästkompis och gå i tät när jag tömkörde de första tillfällena, sen körde jag själv. Det var aldrig några problem med Tingla, hon var självklar på samma sätt som Bella är. Med Qharma fick Tingla vara draghjälp. Qharma hade mer egna funderingar så där behövdes fler repetitioner innan vi kunde ge oss ut ensamma. Med Bella hade vi Qharma som draghjälp nån gång, sen körde jag själv.
Viva har över lag varit mer vaken och behövt mer tid när vi introducerat nya saker om jag jämför med Bella och Tingla. Därför trodde jag att det skulle bli samma sak med tömkörningen. Att hon kanske skulle spänna sig för pisken, tycka det var läskigt med tömmar mot rygg och rumpa. Att hon skulle vilja ha stöd av en kompis i detta. Men redan första gången visade hon att detta finns i hennes gener. Hon spetsade öronen, längde på nöjt på skritten och tog tät förbi Bella rakt ut i skogen. Att göra halt och vänta - inga problem. Öka takten, minska takten, svänga - inga problem! Jag är född till detta deklarerade Vivan med all önskvärd tydlighet. Och kanske är det så. Med Fjelltor som far, en helt fantastisk körhäst. Dessutom Tingla som mor och Ingvar som morfar, även de hästar som mer eller mindre föddes inkörda. Jag hoppas det ska fortsätta på samma vis som det börjat och det känns onekligen lovande eftersom tur nummer två var precis lika stabil som nummer ett. 
Lucidor har ju tävlat klart för säsongen och det infinner sig alltid ett inre lugn då på nåt sätt. Man kan släppa linjer och rörelser, jobba grunder och långiktigt. Jag har ridit träning för Ingrid två måndagar i rad och vi har förutom basjobb även tittat på bytena. Han är så himla duktig. Jag har lekt med dem lite själv i perioder men aldrig på det sätt vi nu gjort på träningarna. Han blir lite kort bak och höjer sig lite i korset men han förstår vad vi är ute efter, är klar över vad han ska göra. Här kommer klipp på byte till både vänster och höger från i måndags:
https://www.facebook.com/moa.belin/videos/10156884492932074/
https://www.facebook.com/moa.belin/videos/10156884492987074/
Förutom träningarna har mamma ridit honom i skogen sex gånger och jag en. Det var i lördags förra veckan och vädret var helt fantastiskt. En vindstilla, klar, färgsparkande helt underbar höstdag på en häst som kändes lika fantastisk som vädret. Det var en sån dag man kommer minnas när vintern drar in. 
Tingla gjorde årets sista tävling förra helgen. Under veckan före fick hon gå ett pass på ängen, ett i skogen och ett på ridbanan. Hon kändes mjuk och fin hela veckan. Lördag morgon var det dags! När mamma, jag och Tingla åkte var det råkallt och kring nollan men framåt dagen sprack det upp, solen kom fram och det blev som jag skrev om ovan, en sån där magisk höstdag. Vi startade ganska tidigt och gick in på en andraplats. Jag var nöjd med ritten. Hon kändes stadig, följsam och lydig. Det var lite mer än 1,5 h kvar av klassen så vi fikade och sedan turades om att stå ute med Tingla som fick beta lingonris och annat smaskens i väntan på att se om det skulle bli prisutdelning eller inte. Och visst blev det prisutdelning! Trea av 14 starter så vi fick rida ärevarv också. 
Härliga Tingla! Vilken säsong hon gjort. Att vara kort i rocken spelar ingen roll när hjärtat är stort. Under 2018 har hon erhållit fler rosetter än en del hästar gör under en livstid. Hon har gjort två starter i LC med 69.44% i snitt och en seger. I LB blev det 12 starter med ett snitt på 65.86% och 69.82% som bästa resultat. Hon har kammat hem hela två segrar och sex placeringar i LB. Utöver detta har hon startat LB avd B i körning och kammat hem tre clear roundrosetter, fått en rosett i rosettklass för att vi var över 60%, placerat sig i Freddys minnesrally, hoppat clear round med mig felfritt och vunnit ÅFFs KM i hoppning med Amanda. Årets största framgång var helt klart vinsten i 6-årschampionatet i dressyr på Fjord-SM.
Man får nypa sig i armen ibland och inse att ja, hon är min och detta är bara början på vår karriär. Våren 2019 är målet att debutera LA om hon känns redo samt att hon ska få starta lite hoppning med Amanda. Sen är tanken att hon ska få bli mamma igen. Nån som är sugen på den avkomman? 
Efter lördagens start fick hon en välförtjänt minivila på tre dagar. Onsdag var Amanda här och vi red en längre konditionsrunda med Tingla och Qharma. Torsdag morgon red jag ut henne, konditionspass i skogen. Efter jobbet då mockade skulle jag bara lyfta en pelletssäck och det small till i ryggen. Under kvällen blev det bara värre och jag lyckades till och med svimma i hallen av smärta när jag skulle röra mig. Så i dag, min sista dag med eleverna på gamla jobbet, har det varit sängläge. Inte en chans att jag tagit mig till jobbet i morse. Tur Micke är händig med hästarna för han var med i går kväll då Glenn kom och vinterskodde, skötte intag och utläpp, kvällsfodring och mockning i dag. Själv är jag redan less på smärta och att vara så begänsad. Hoppas verkligen detta går över snart.
Qharma tävlade också förra helgen. Under veckan före hade jag ridit ut henne ett pass, tömkört ett pass på ängen och ridit ett dressyrpass. Hon hade känts fin men kanske lite mattare än tidigare i höst. Jag tänkte att det var pälssättningen som spökade. Matt var dock det sista hon var när vi kom till Timrå för Qharmas livs tredje start i dressyr. Målet var att nå 60% så vi kunde lösa SFF prestationsmedalj i brons eftersom hon nått över 60% i de två tidigare starterna. Vi valde att rida fram utomhus där det var rymligare och Qharma var så fin att jag fick rysningar men pigg på gränsen till het. In i collectingring och hon var rätt cool. Även inne på banan var hon med tanke på hennes orutin faktiskt rätt cool. Skyggade lite för bord, staket och blommor men ändå med på noterna. Tills vänstergaloppen kom d.v.s. Hon tog först inte hjälpen, Amanda bad henne igen nu mer bestämt och hon svarade med att dra av några rejäla skutt innan det blev galopp. Sen följde ett par moment där det gick lite för fort innan hon slappnade av igen och kunde avsluta programmet på ett stabilt sätt. Efteråt var hon väldigt nöjd med sig själv och helt övertygad om att hon vunnit hela tävlingen. Kolla hennes min så förstår ni: 
Här kommer en liten film från travprogrammet:
https://www.facebook.com/moa.belin/videos/10156881954952074/
Och det blev faktiskt dryga 61% trots missarna så nu har jag ansökt om brons för Qharma och silver för Tingla i dressyr. Även Amandas Vidar Halsnaes har ansökt om brons i dressyr. Ingvars lillebror som redan fyra år gammal visat framfötterna fast målet i år bara var att ut och miljöträna lite. Han har gjort fyra starter. Den första, lokal ponnydressyr, var han oplacerad på 63.70%. Den andra, lokal ponnydressyr, kom han 2:a på 62.96%. Den tredje vann han ÅFFs dressyr-KM på 74.44% och i söndags vann han lokal ponnydressyr på 67.40%. Jag tror bestämt att Amanda fått "sin" Tingla. Dvs en riktig liten rosettplockare som alltid går in och gör sitt bästa. Går man så här som fyraåring och sparsamt dressyrtränad - vad månne bliva i framtiden?
Vidar och Qharma
Jag är så glad och tacksam över samarbetet jag och Amanda har kring hästarna. Amanda hade när hon började rida Tingla april 2014 en fin känsla för häst och ridning. I dag har den utvecklats till att hon blivit en riktigt skicklig ryttare, följsam, trygg, välplanerad i sin ridning och med en sits många skulle vara avundsjuk på.
Qharma har i veckan gått två uteritter. En med mig och en med Amanda. I dag var planen att jag skulle ridit henne men det går ju inte pga min rygg. Håll tummarna för ett snabbt tillfrisknande!
