Qharma-stjärnan

Det är mörkaste november men häst känns så himla kul just nu. Jag gillar att träna och tävla men det finns en tjusning med lågsäsongen också. Att inte behöva planera lika mycket, kunna göra det man känner för varje dag. Men det hade inte varit lika kul utan sällskap. Jag har ju förmånen att ha en hel del uppbackning kring hästarna så även om jag bor mitt ute i skogen är det många av passen jag har sällskap och det motiverar till både längre och fler rundor. 

Fjordningarna har verkligen glimten i ögat. Man blir glad av dem. När Julia och jag gick ner till hagen för att checka staketet och ta in Tingla och Qharma för ridning kom först Qharma galopperande fram till Julia och Tingla till mig. När de märkte att vi inte skulle ta dem direkt gick de iväg och då kom Viva och Bella och ville ha uppmärksamhet. Över huvud taget vill de alltid vara med om jag kommer till hagen. Nyfikna, sociala och sugna på att hitta på nåt skoj! 

Jag älskar att kunna erbjuda mina hästar en stor hage. Häromdagen busade de järnet och man blir så full i skratt av att kolla på dem. Det är kapplöpning, akrobatik av högre skolan och mellan varven bjuder de på fantastisk show-trav. 

Förra veckan rusade förbi, fylld av roliga saker. Måndag red jag Lucidor på SRK. Vi red enskilt och jag körde ett lösgörande pass med grundjobb. Jag trimmade även Tingla på banan här hemma. Den är frusen men plan så det blir mycket skrittjobb, jag travar och galopperar max 10 min/pass och bara i lugnare tempo. Men jag upplever att även det jobbet är nyttigt, de blir väldigt lösgjorda av skrittjobbet så när vi väl växlar upp är de på plats i ramen och känns fina.

Tisdag kväll tog Micke och jag varsin häst (läs Tingla och Qharma) och promenerade dem ca 5 km på hårt underlag. Onsdag var Julia hos oss och då red vi backträning, ett riktigt tufft pass. Qharma tycker det är superkul nu när hon får hänga med på långturer på nya vägar och Tingla uppskattar sällskapet även om hon tycker att Qharma ska vara på replängs avstånd. Det är nyttigt för henne att ridas med Qharma eftersom Qharma har betydligt större skritt så hon tvingas skrittas på och genom kroppen hon med.

Torsdag trimmade jag Qharma på banan här hemma, samma upplägg som jag hade med Tingla på måndagen. Hon kändes mjuk och fin. På kvällen var jag på en föreläsning om nedsatt prestation hos våra tävlingshästar-utredning och behandlingsmöjligheter med eleverna på travet. Positivt initiativ med gratis föreläsning och fika och det var ett hundratal som tog chansen. 

Fredag var jag på jobbet men ändå i stallet, jag var nämligen med ettorna på ridklubben. Vilket härligt jobb jag har, att få vara ute i friska luften (nåväl stalluften men ändå) och få betalt för det! Nyttigt att se eleverna i en annan miljö än klassrummet med svenskböckerna framför sig också. Om vi pratar pedagogik är det alltid bra att få en helhetsbild. På kvällen var jag till Jättendal och trimmade Lusse på banan där, ett rejält pass med grundjobb. Trots att han gått i skogen med mamma varje dag hela veckan var han superpigg. Det är nog en kombination av kylan och att han är i riktigt bra kondis nu. 



På banan är det ju rejält med strålkastare men fullmånen har gjort sitt till i veckan. På torsdagen red jag faktiskt utan pannlampa på Qharma på ridbanan, det var tillräckligt ljust med bara den gatlykta som står en bit från banan. 

Lördag var Julia här igen och vi tog ännu en långtur med konditionsträning. I morse åkte vi till ridhus med Qharma. Det kan enklast sammanfattas massor av guldstjärnor som Micke sa. Lätt att lasta både hemma och på klubben, stod fint på trailern och jättefin att rida fast det var ett helt nytt ridhus för henne. Ja, hon har ju över huvud taget inte varit speciellt mycket i ridhus alls. En gång på en framridning, två gånger på tävling, några gånger då hon löshoppats samt för två veckor sedan då vi åkte och hoppade. Det var nog första gången hon såg speglar av hennes reaktion att döma. I början gnäggade hon ihärdigt till den snygga kompisen i spegeln men gav så småningom upp då den aldrig svarade. Efter uppvärmningen red jag igenom LB.2 mest för att se hur långt utom räckhåll det är och svaret är; inte långt alls. Denna ridhusresa var verkligen ett härligt styrkebesked. Några filmer från i dag: 

https://www.facebook.com/moa.belin/videos/10156968764277074/

https://www.facebook.com/moa.belin/videos/10156968764312074/

https://www.facebook.com/moa.belin/videos/10156968785632074/

Över huvud taget har det varit en kanonvecka för Qharma. Hon känns harmonisk och nöjd, är fin att rida, går fram överallt och är så mysig i stallet. En kväll då Julia var här hade hon henne lös på gången medan hon pysslade och Qharma stod stilla och njöt med spetsade öron. Borta är den brötiga hästen som knappt gick att tränsa för hon knuffades och skulle dra iväg till boxen eller närmsta höpåse. Istället ser jag mer och mer av hennes coola storebror i henne. Kanske kommer hon bli en lika fantastisk meetinghäst som honom? Kanske blir hon ännu bättre. Hon har allt man kan drömma om. Gångarterna, energin, utstrålningen, är "född på tygeln". Lusse 2.0 som Ingrid skrev. 



När vi kom hem körde vi Tingla efter byvägen här hemma. Vi tog backen upp till oss två gånger extra och testade även att rygga i uppförsbacken. Jag har inte ryggat så mycket med henne men fick tipset på körträning att börja i backe, det blir ju lättare för henne. Hon kändes fin i dag, energisk men fokuserad. 

Lusse har fått en skogsrunda med Helena i dag. Amanda har tyvärr skadat sitt knä så hon har en paus från ridningen just nu men jag hoppas hon ska krya på sig snart. Vi saknar ju henne, jag och de gula vännerna. 

Nu stundar ytterligare en arbetsvecka och en massa ridning. Nästa helg bär det av till Stockholm för att se dressyr, show, gå på mässan samt stan och spana in först advent julskyltningen. Det ser jag fram emot! Syns vi där? 

25 Nov 2018