Positiv förstärkning
Efter FjordNM har det varit en del debatt på ett forum på internet kring de svenska insatserna i dressyren. Danskarna var helt klart överlägsna i år, men kan man för den skull säga att danskar rider bättre än svenskar i allmänhet? Och att alla svenskar har samma problematik? På EM för stora hästar som ju just gått av stapeln var det ju i vart fall inte så.
Som både domare och ryttare kan jag se saker från olika vinklar. Många av danskarna var väldigt duktiga på att visa upp sig och sin häst med pondus och stolthet. Dressyr är ju mycket det, att ge ett intryck av att det ekipaget utför är enkelt. Och hur gör man det? Jo, genom att tro på sig själv och naturligtvis träna hårt för att klara av momenten rent styrkemässigt och tekniskt. Det sistnämnda har man sin tränare till men i det förstnämnda kan många bäckar små bygga en stor å. Jag tror på positiv förstärkning. Jag har sett det så många gånger i skolans värld. Elever som inte trott sig om något, kommit med de sämsta av förutsättningar men som växt under tidens gång när de fått höra att någon tror på dem. Och när de fått höra det tillräckligt många gånger börjar de tro att det är sant själva och där har de blommat ut helt. Självklart kan man inte säga att allt är bra när det går dåligt. Men att dra alla över en kam och säga att vi inget kan är farligt tror jag. För till slut kan det bli en självuppfyllande profetsia.
Qharma är en häst som positiv förstärkning spelar stor roll för. Ibland blir hon spänd och osäker men att ge henne en liten klapp och att viska "detta fixar du Qharma!" till henne så tuffar hon på igen. I lördags kväll var jag ute och tömkörde henne ensam. Hon var så duktig! Fin och följsam på tömmen och reagerade inte på varken bussen, bilarna eller bilarna med släpvagn som vi mötte på hemvägen. Hon är en känslig tjej fast hon är tuff. Hon vill känna sig säker på att jag verkligen menar det jag säger, med henne är det aldrig halvdant utan det är med hela hjärtat eller inte alls på något vis.
Tingla är annorlunda. Hon har pondus och trygghet i sig själv så det räcker för en hel flock. Ibland kan hon bli lite kaxig och då får man ta ner henne på jorden. Beröm gillar hon såklart, vem gör inte det? Men det är mer ett bekräftande från hennes sida "Ja tack, jag vet att jag är bra" istället för Qharmas "Åh, tycker du att jag är bra?" jag får i gensvaret. Vi körde henne i söndags morse, en härlig runda ute efter vägarna. Körningen börjar kännas som den går mer på rutin nu och det är så skönt och det gör att jag börjar drömma om tävlingar även där små småningom.
Lucidor är något mittemellan. Han är en stabil kille som tror på sig själv men man kan helt klart få honom att ta i lite extra genom att peppa honom och säga att han är duktig. I lördags dömde jag en lokal dressyr för ponny och efter det var jag till mamma & pappa och red Lusse i skogen samt på en äng. Det var ett härligt pass där Lusse verkligen kändes glad och engagerad. Jag passade på att klippa honom innan jag red eftersom han redan satt mycket päls. Så här tidigt har jag aldrig klilppt honom, men det är väl den kalla sommaren som satt sina spår.
Nyklippt Lusse
Här kommer några klipp från den senaste WE-tävlingen vi red. Vår fjärde start varav tredje seger. Nu är tanken att rida ytterligare en LB för att kunna lösa SFFs prestationsmedalj i valörerna brons och silver. Därefter ska vi försöka ta steget upp till LA även i WE.
Dressyr:
https://www.youtube.com/watch?v=lMD4x-18m_4
Teknik:
https://www.youtube.com/watch?v=p-kp-dlIi1M
Speed:
https://www.youtube.com/watch?v=pnZycJovlMI
Jag avslutar med ett litet klipp på Shira från i går. Hon promeneras ju varje dag. Ibland varierar vi oss med lite markarbetsövningar, som denna dag:
https://www.facebook.com/moa.belin/videos/10153629183482074/?pnref=story
