Nu är hon inte min längre
Det ligger ett vemod i att veta att man gör saker för sista gången. Hela veckan har präglats av det. Sista dressyrpasset tillsammans. Sista gången jag klipper hennes man. Sista uteritten. Sista gången på hennes rygg över huvud taget. 
Jag har själv valt detta men det är känns precis som då Ingvar åkte hem. Ett vägskäl och en stor tomhet. Logiskt sett är valet helt rätt men ändå skär det i hjärtat. Kanske är det som kloka Lisa Österlund sa, man får låta hjärtat ta in det hjärnan har tänkt ut ibland. 
Julias bilder på Qharma
Sista veckan med Qharma red jag ett litet dressyrpass på tisdagen. Jättefin häst som bjöd på härligt galoppjobb. Onsdag kom Julia ut hit för att även hon få sitta på henne en sista gång. Det blev en runda i skogen och jag och Vivan promenerade med. Vi arrangerade även en gruppbild med alla hästarna som Izabell tog. Ett fint minne att ha kvar! 
Torsdag tog vi en uteritt på min favoritstig på andra sidan bron. Qharma gav mig ett riktigt fint sista pass att minnas. Måndag och fredag fick hon vila.
Lördag förmiddag lastade jag henne och styrde skutan söderut. Jag plockade upp mamma i Jättendal som resesällskap. Micke var Tinglavakt här hemma. Hon är på dygn 324 och har satt en hel del juver så jag vill inte lämna henne ensam.
Snart redo?
Dryga 26 mils resa är det till Qharmas nya hem och hon reste som vanligt som en prinsessa. Både hon och Lusse är ju helt fantastiska att vara ute och åka med. 
Väl framme var hon i vanlig ordning helt oberörd av resan. Hon verkade landa direkt i sitt nya hem, kändes bara nyfiken på det nya. Hon fick ett kort ridpass då Tilde skulle prova en av hennes sadlar för att eventuellt köpa med den så de har nåt att börja med. Denna gången gick det ännu snabbare att hitta knapparna och Qharma såg härligt glad ut.
När jag lämnade henne efter att papprena var skrivna och jag tagit adjö var det tungt men hemresan var ändå lättare än då jag åkte dit för det kändes rätt. Hon är emottagen med så mycket kärlek och stolthet över deras nya fina häst. Och det är precis så prinsessor vill ha det, då glänser de. 
Hon kommer säkert testa gränser i början - annars hade hon inte varit Qharma. Men jag tror nya matte har skinn nog på näsan och den envishet som krävs för att bli Qharmas danspartner. Jag har redan fått så fina rapporter och bilder som gör mig varm i hjärtat.
Viva har förutom promenaden tillsammans med Qharma även gått ett pass på töm på banan som var riktigt bra. Kommandot för galopp är så befäst att jag faktiskt är nyfiken på att testa det även uppsuttet även om hon är riden bara ett fåtal gånger.
Det höll nästan på att bli så ofrivilligt på fredagen. Helena var här på besök för hästmys och snack och jag passade på att ta ett kort pass på Vivan när jag hade barnvakt. Vilken jäkla motor hon har! Hon är bara tre år och sutten på så få gånger men hon har redan det där drivet som de brukar få när de är ridna ett tag och börjar förstå sig på grejen med att bära ryttare.
Vi skrittade först lite och sen bjöd Viva in till trav så hon fick trava. Det var inga problem att rida fyrkantsspår, snett igenom och byta varv osv. Ur hörnet några gånger blev hon väl pigg och tänkte nästan rulla över i galopp så jag fick ta en halvhalt. Kanske hinner vi med nåt pass till ute innan det blir dygnet runt bete? Då ska jag nog prova att låta henne få rulla över i galopp i lämplig uppförsbacke om hon vill.
Lucidor har gått i skogen med mamma tre dagar och fått ett pass med mig på SRK. Sen blev han vaccinerad och får ta det lugnt några dagar. Han brukar aldrig reagera på vaccinet men vila är ändå bra för säkerhets skull. Till veckan ska vi på det igen för då vankas tävling på lördag!
Qharma kommer alltid ha en plats hos mig, precis som Shira, Ingvar, Mirang, Champinjon, Gulette och alla de andra som passerat genom åren. Men nu är tid för hästarna här hemma och det närmar sig för Tingla. 
