Nöjd

Det är många som frågar om det inte är jobbigt att ha hästarna hemma och allt ansvar med det. Blir man inte bunden? Men jag kan inte säga annat än att jag är nöjd med vårt beslut att skaffa egen gård och att ha hästarna hemma. I helgen har Micke varit borta så jag har lagt ganska mycket tid på hästarna. Jag är ju uppvuxen med stall hemma på gården så tom jag var 20 år var det vardag att ha hästarna så. Därefter stundade ett antal år som inackorderad innan det var dags för egen gård med dåvarande sambon Calle. Sen väntade ytterligare ett par år som inackorderad innan jag träffade Micke och vi köpte denna gård. 

Med facit i hand kan jag säga att jag aldrig riktigt trivts med att vara inackorderad. Det har alltid varit ett mellanspel i väntan på något annat. Inför för att stallen jag stått i varit dåliga - tvärtom. Men det blir aldrig samma sak som att ha dem hemma som en form av familjemedlemmar. Man får helt annan koll på deras egenheter och personligheter när man sköter allt med dem 24/7. Det är också lättare att forma dem i hanteringen om de alltid hanteras likadant. Står man i kollektiva stall går det ju inte att komma ifrån att det inte blir exakt likadana rutiner varje dag eftersom det är olika människor som hanterar dem. 

Det är så roligt att följa flocken under en heldag när man är hemma. Tingla ensamseglaren, som gärna går iväg från flocken på egna äventyr men som också gärna umgås med sin goda vän Qharma. Vivan som springer till mamma när något är läskigt eller när hon är hungrig. Mamma Tingla klappar henne på huvudet och sen springer hon iväg och leker med sin bästa vän Bella igen. De två är ofta flera hundra meter ifrån de äldre stona. Bella, den trygga storastystern som både leker med och uppfostrar Vivan, men även precis som Tingla gärna går för sig själv på nya äventyr. Qharma den sociala går nästan aldrig själv utan hon varierar om hon är med bara Tingla, bara Bella eller Bella och Vivan. Alla fyra tillsammans är de nästan bara på morgonen vid utsläpp då de äter och på kvällen då de väntar på att få gå in uppe vid grinden. Ibland drar nån igång de andra och så springer hela flocken. Det är så häftigt att se dem axa för fullt, lekfullt och med livsglädje. Snabbast av dem alla är alltid Qharma. Hon ser inte så snabb ut men hon kan accelerera som få. 

De senaste sex dagarna har både Tingla och Qharma jobbat fyra pass var. Dels ett gemensamt pass på ängen där Amanda red Qharma och jag Tingla. Sen har jag ridit Qharma två pass och promenerat henne en tur i skogen. Dagen vi red ut var det mjukt i marken och vi kunde galoppera mycket. Det var så roligt, Qharma var lika glad som jag men det var bara positiv glädje och inget bus. Passet på ridbanan var det tyvär hårdare i marken så det blev endast skritt- och travjobb men hon var väldigt fin i det vi gjorde. Det har hänt mycket med oss som ekipage i höst, det är som om hon släppt in mig och jag henne innanför garden. Vi har fått en helt annan kontakt med varandra.  

Tingla har fått ett pass på ridbanan, en kortare runda och en längre runda med backträning i skogen. Ridbanepasset hade vi med oss Vivan eftersom den lilla busungen kröp under tråden och sökte upp mamma. Det gick bra att rida med Vivan lös och på slutet testade jag att rida med henne som handhäst några varv också och det fungerade fint. När vi ridit ut och lämnat gården har dock Vivan fått stå i stallet med kompisarna för att inte riskera att hon ska ut efter vägen och leta efter mamma. Om två helger kommer Mats och jag tänkte ta Tingla på lördagens träning. Hon har inte gått dressyrträning sen april 2016 så det ska bli kul och bra att få ett par ögon på oss så här i uppstarten. 



Bella har också fått lite egentid, dels en promenad och dels en tömkörningsrunda ute i skogen. Hon är helt fantastisk den hästen. Så cool, bara väntar på nästa instruktion. Kan bli lite ivrig när saker dyker upp som trafik, aktivitet i grannens trädgård, djurliv, men lyssnar och slappnar snabbt av igen bara hon hör min röst. 



 

Vivan har också fått träna lite på lagom nivå för ett föl. I kväll hade jag henne på gången och borstade och kratsade hovar. Jag har inte vågat binda upp henne ännu men det är bra träning att stå stilla utan att vara bunden också. Vi har även tränat på att gå in i den läskiga spolspilta och äta morötter. Det är ganska stor kontrast mellan Viva och Bella i samma ålder. Bella har alltid frågat mig "farligt eller inte?". Vivan tar egna beslut i sådana frågor men är å andra sidan inte svår att övertyga. Lite kli på halsen och morotsslantar lockar alltid. Över huvud taget älskar hon pyssel, njuter verkligen av dagens borststund. 

Lusse är väl den som fått minst egentid dessa dagar då mamma både varit sjuk och bortrest. En uteritt har de gjort i dag i alla fall också har han gått i skogen med mig och Helena varsitt pass under helgen. Nästa vecka ska vi vara igång med dressyrträningarna för Ingrid igen, jag längtar!  

6 nov 2017