Moloket och Kung Lucidor

Ja, lite så känns det i dag. Förra vintern satte sina spår så när det nu snöat och snöat och snöat vill jag bara sätta mig i en garderob och tjura. Jag vill kunna rida i skogen för på vägen går så mycket timmerbilar. Men i skogen är det mycket snö och dessutom skotrar som packar den så det inte funkar att rida och gud förbjude om man möter en skoter till häst. Ridbanan är typ oridbar pga is i botten under en massa lössnö så det hjälper inte att skotta av den om vi inte får nån form av frost/snöhinna att fästa på den. 

Dessutom har jag varit rejält dålig i influensan, så pass illa att Micke fått ta hästarna helt själv tre fodringar och sen varit mig behjälplig efter det. 

Väglaget blir kasst när det snöar men det största problemet är de man måste dela vägen med. Speciellt när man kör hästtransport i 8 mil. Pga detta kommer troligen Lusse att åka på en ofrivillig vila vilket känns trist. Han har tyvärr fått vila i helgen pga jag varit dålig och jag tror inte mamma ska sitta upp på orastad Lusse i nysnö och går det inte att traila blir det lite låst läge. Håll tummarna för att vi INTE får en repris på en i fjol. Det var ju den 1 februari vi fick 50 cm snö på ett dygn. Snabbspolning två månader, tack! 

Den här veckan har gått lite i sjukdomens tecken. Julia sjuk. Helena sjuk. Jag sjuk. I måndags red jag Lusse för Ingrid och det gick jättebra. På kvällen promenerade vi Tingla och Qharma. Det var galet kallt, -23 grader. Även tisdagen var kall och jag kände mig lite småhängig men sparkade mig i baken och red en längre runda backträning på jättefin Tingla. Onsdag var det riktigt trögt att motiver mig att sticka ut och rida, jag sov till och med middag före. Men ut kom jag och Qharma och jag var ute en halvtimme i skogen sen tog min ork slut. 

Torsdag morgon vaknade jag riktigt hängig men jag hade lovat att delta i treornas teori i tömkörning och visningsträning med Lusse. Mamma hade ridit honom i skogen tisdag och onsdag och skulle nu köra honom till stan då vädret var bra att traila i. Så jag sparkade mig i baken ännu en gång och det gick faktiskt riktigt bra att tömköra. Lusse var dessutom jätteduktig när eleverna övade med honom. Det känns så konstigt att den där 3-åriga hingsten vi köpte är en 12-årig valack i dag. Åren har gått så fort.


Lucidor 3 år visas av säljare Stina på provritten

Vi fattade aldrig vilken kanonhäst vi köpt i början. Visst tyckte vi att han var vacker - den vackraste fjordhäst vi sett. Och visst var han skötsam för åldern på alla vis. Men inte förstod vi då att han skulle gå SM varenda år med fina resultat och till slut även ett brons. Att han skulle vinna flera lokala LA. Placera sig i Msv C. Vinna det mesta i Working equitation. Att han skulle få guld varje gång vi visar honom med en höjdpunkt på hela 43 poäng och reserv BIS. Att han skulle bli en häst att lita på som man kan ta med till vilken tävlingsplats och miljö som helst och veta att han är trygg, redig och levererar. Alltid jämn och stadig. Suveränt enkel att resa och ha med på meeting. Kanske en av Sveriges bättre valacker i dag. 


Hans milda blick 


Alltid social

När jag var klar med tömkörningen var jag dock totalt slut så jag sjukskrev mig, åkte hem och la mig och sov/vilade mer eller mindre 36 h i sträck. Tingla och Qharma vilade med andra ord torsdag och fredag. Min ängel till sambo fixade med hovis så hästarna kom in och han stod med när Viva och Bella verkades sen tog Glenn de vuxna själv. 

Lördag började jag känna hopp om livet igen. Micke tog ut Tingla på en rejäl power walk och sen longerade jag henne här hemma på parkeringen. Det funkade fint i skritt och trav men i galopp halkade hon så det gick bara att ta en fattning, rulla några språng, sen ner till trav igen osv. Qharma fick också jogga lite på parkeringen i samband med intag. Hon halkade faktiskt något mindre, jag tror hon smäller ner hovarna mer bestämt i marken än Tingla. 



I dag har vi varit på Tinglas livs första hopptävling på bortaplan, en pay and jump. Tingla har ju varit riktigt tittig på körtävling då de ställt in mycket "bråte" på banan i form av infångare, blommor mm så jag misstänkte att hon skulle ha lite huvudbry även i hoppningen. Framhoppningen var klockren, hon var inte ens stressad över att det var sex ponnyer i lilla ridhuset samtidigt - kanske tyckte hon det var skönt att rida fram tillsammans med andra som var lika stora som henne själv? In på banan så här gick det: 

https://www.youtube.com/watch?v=2qTazlnLzTc

Som synes är inte kapaciteten ett problem utan det är rutin hon behöver, få komma ut och titta på saker. Toppen för henne att få trygg lotsning genom banan av Amanda som ju är ganska rutinerad inom den biten. Eventuellt kan det blir några dressyrstarter för dem i vår också om vi får ihop agendan! 

Själv red jag ut Qharma i djupsnön. Hon var snäll trots vilodagar vilket var tur för min ork är inte 100% ännu. 



Nu är det dags att kvällsfodra och ladda för en ny vecka. Håll tummarna för så lite snö som möjligt! 

27 jan 2019