Med hjärtat i halsgropen

Ja, hjärtat i halsgropen har jag haft mer än en gång den senaste tiden på grund av halkan. Till och med för 1,5 vecka sedan hade vi fortfarande snö här uppe på skogen. Men sen kom blidvädret och regnet och det blev is och lite stenhård skarsnö. Viva var ju oskodd och det var bambi på hal is jag tog in förra fredagen. Lördag morgon vägrade hon gå ut i hagen, hon var så rädd att ramla. Så hon fick stå inne och de andra turades om att vara barnvakter. Jag tog ut henne på små promenader på gräsmattan och i skogspartierna runt gården där det var snö. Söndag innebar samma visa men då fick jag kontakt med hovis som lovade att komma och sko henne på måndag vid lunchtid - underbart! 

Så hon skoddes för första gången efter att mest ha stått inne i tre dygn och var fullkomligt exemplarisk. Precis som sin mor håller hon upp hovarna själv och står med god balans. Jag trodde kanske hon skulle bli lite rastlös, det tar ju lite längre tid att sko runt om än att verka men det var inga som helst problem. "Detta gjorde du väldigt bra!" sa hovis och jag kan bara hålla med. 



Hon var så rolig när hon kom ut i hagen för det tog en bra stund innan hon vågade lita på att hon faktiskt hade fäste. Hon stod mest stilla, smög lite försiktigt med släpande hovar. Men till intaget hade hon kommit på att detta var bra grejer och kom travandes över isen, lycklig över att kunna röra sig igen. 

Blidvädret verkar hålla i sig så det är helt underbart att alla fyra nu är helskodda med 16 brodd. Hovis kommer till de andra tre om 1,5 vecka och jag kommer ju inte våga rycka skorna på Bella med detta väder så det blir helskoning på alla tre. 



Fördelen med att Viva fick skor är att jag kan hitta på saker med henne. Den här veckan har vi varit ute på två promenader och en tömkörningsrunda. Hon tycker det är superkul! Är en riktigt liten Ferrari, kvick i kropp och knopp. Jag kommer nog att ha henne skodd hela denna vinter och passa på att påbörja inridning när jag får gott om tid över då Bella och Tingla trappar ner inför fölning. 



Bella har också varit ut på promenad/joggingrunda två gånger. Vi tar längre rundor efter byvägen, med Viva håller jag mig i skogen/på vägen hemmavid tills hon blir mer säker i trafiken. Inom den biten är Bella helt fantastisk. Om det blir bra snöunderlag igen kommer jag rida och tömköra henne, annars kör vi på så här. Hon verkar tycka det är skönt att komma ut och röra sig och få lite egentid med matte. 

Qharma kan man bli lite nervös på när det gäller is och halka. Hon tror nämligen att hon är odödlig. Kan komma galopperande genom hagen på knölig, blöt is när hon ser min bil och kollar inte så noga var hon sätter fötterna och kan ta ett sidoskutt ibland när vi är ute och rider. Hittills har hon stått på alla fyra i alla fall! 



Hon har haft en bra ridvecka. I måndags åkte vi ner på SRK med henne och körde ett rejält dressyrpass med mycket galoppjobb. Superfin häst! Sen har Julia varit här och ridit ut henne onsdag och torsdag tillsammans med mig och Tingla. Som den blivande moder Tingla är får hon bestämma tempo själv, speciellt nu då det är så isigt. Qharma och Julia kör lite egna utflykter, travar och galopperar iväg några hundra meter, vänder, kommer tillbaka till oss osv. Det funkar fint. Sen hakar Tingla och jag på när hon inbjuder till det. I torsdags blev det en lång härlig galopp på hemvägen. 



De dagar det är några minusgrader är underlaget efter byvägen riktigt bra. Is med en frosthinna funkar bra att galoppera på med vuxna balanserade hästar. Det är värre de dagar det ligger på plus och isen är våt och därmed betydligt halare. Helgens rundor har bjudit på både och för mig. I går var det kanonunderlag och i dag bitvis rätt halkigt trots brodd. Men vi anpassar hastigheten efter väglaget och i går körde vi galoppintervaller medan vi i dag tränade skritt- och travövergångar och sidvärts. 

Jag har även klippt om henne igen. Det är tredje gången hon klipps och hon blir coolare för varje gång. Kommer nog att bli lika lugn som sin bror med tiden. 



Lusse har också haft en bra arbetsvecka. Mammas ridsällskap är hemma igen så det har blivit tre uteritter med mamma, en uteritt med mig och ett tömkörningspass med mig. Jag är jättenöjd med känslan båda passen jag gjort med honom i veckan. Han har varit alert och fin i kontakten. 



Det är verkligen galet vilken skilland det är på väder i Jättendal vs hemma hos oss. Det skiljer förvisso 8 mil men is och skarsnö hos oss till barmark i Jättendal gör att det känns som betdyligt mer. Bild från lördagens runda:



Tingla har förutom de två ridturerna med Qharma även varit ute på en ensam runda med mig. Hon känns fin och mjuk att rida även om hon för att vara Tingla är lugn. Jag har bläddrat tillbaka i bloggen och läst om när hon väntade Viva och ser ett tydligt mönster - det är sån här hon är som dräktig helt enkelt. Jag är väldigt nöjd med hur Viva blev och hoppas så att allt ska gå bra så hon blir mamma till ytterligare en knatte i vår. Viva och Tingla - släktskapet syns tydligt!

 



12 jan 2020