Lucidor på träningsläger
Förra måndagen kom det fler hästar till gården! Dels en KWPN som ska gå här på bete med knattarna och dels anlände Lusse för att trimma inför SM samt göra Shira sällskap inne om nätterna nu då knattarna går ute dyget runt.
Lusse vid provrittstillfället augusti 2010
Första tio månaderna vi ägde Lusse stod han hos mig i stan och reds mest av mig. Då var han ju väldigt ung så det handlade mest om att lära honom grunderna som ridhäst. Sen juni 2011 har han bott hos mamma och vi har delat på honom. Jag har ofta undrat hur pass stor skillnad det skulle göra om jag hade honom på heltid hos mig och det är det vi ska testa nu inför SM. Planen är att han ska ridas fem dagar/vecka då det brukar fungera bäst med honom. Grundplanen är att två dagar/vecka ska vara trim på bana och tre dagar kondis/styrka ute. De första nio dagarna på gården har han fått gå två trimpass på banan här hemma, en träning för Ingrid nere på SRK, ett rejält kondispass ute i skogen ensam, två uteritter med bl.a. en del klättring tillsammans med KWPN hästen och hans medryttare samt haft tre vilodagar. Hittills känns det som jag hittat ett bra upplägg. Lusse känns motiverad och glad men ändå lite mer i ramen. Det jag kännt att jag sakat i vår då jag tävlat är just den där ramen samt styrkan i galoppen. Nu då jag sitter på honom varje dag får jag honom mellan hand & skänkel på ett helt annat vis och det är lättare att rida. Att stärka galoppen tar ju mer än en vecka men jag tycker redan jag känner lite skillnad i orken att rulla på utan att bli lång och tappa balans. Detta har ju säket mycket att göra med att han är mer i ramen. På träningen för Ingrid fokuserade vi mycket på just detta; mellan hand och skänkel och red många övergångar. Där finns ett stort förbättringsområde där vi ska knappa in på många poäng med bättre ridning från mig känner jag. Vi tittade också på skänkelvikningarna och även där är det mest upp till mig hur bra jag rider. Jag tycker i alla fall att jag hittat linjen jag ska följa och det blir bättre och bättre för varje pass. I går då jag trimmade hade jag en riktigt bra känsla i både traven och galoppen!
Det var en gång en charmig treåring och en ryttare med säkerhetsväst...
Det är roligt att ha Lusse på gården. Han är en väldigt okomplicerad häst som tar livet med ro. Att byta miljö bekommer honom inte. Ny box, hage och kompisar -inga problem. Han aklimatiserar sig direkt. Han var ganska taggad att rida de första dagarna men nu är han som vanligt, stabil men med motor. En riktigt trygg kille! Jag har lite funderingar på att ställa upp en WE bana här hemma nån dag och träna lite WE med honom också. Det tror jag han skulle uppskatta. Över huvud taget är han en väldigt nöjd häst. Han bara är liksom. Sticker gärna ut huvudet ur boxen och vill mysa men kräver aldrig nåt. Får han mat blir han glad men får han det inte väntar han lugnt tills det är dags för utfodring. I hagen betar han eller gnager sly. Han stressar aldrig upp sig fast han kanske inte ser de andra kompisarna. Han är en riktig mysfarbror, sina sju år till trots!
Jag och Lusse som 3-åring
Knattarna gör ingenting alls just nu, mer än har det gott i sin stora beteshage med sin gigantiska svarta kompis. Qharma är lite rund om magen men eftersom hon var riktigt slank innan jag släppte henne är det snarast att beteckna som normalhull. Tingla som har lätt att få rondör har lyckligtvis inte gått upp speciellt mycket alls och kör vi igång med motion nästa vecka tror jag vi kan hålla henne fin hela sommaren igenom. Nästa vecka kommer nämligen både hovis och veterinären. Då ska alla vaccineras, Shira kollas tänder, Lusse och Shira skos runt om, Qharma verkas och Tingla skos fram samt verkas bak om det fungerar. Jag känner att hon behöver skor fram åtminstone om vi ska rida henne lite mer regelbundet. Planen är att aktivera henne ca 3 dgr/v. Rida, tömköra och så småningom även sätta henne i vagn under sensommaren.
Med Shira är tillvaron ganska fantastisk just nu. Det hände nåt mellan oss förra helgen då vi var på tävling. För sen dess har allt varit så där som jag bara drömt om att det skulle kunna vara. Hon är stabil, fokuserad, energisk, mjuk och jättefin att rida varenda dag. Och detta oavsett väder, yttre omständigheter med saker som sker omkring oss. Vi har galoperat jättefort på ängen, ridit jättefina skolor på en stig i skogen och skrittat i vildmarken på lång tygel. Allt sånt som är så roligt att göra med sin häst om man litar på den. För det är det det handlar om, helt plötsligt lossnade det och hon litar på mig och jag på henne. I stallet är hon go som aldrig förr. Lägger huvudet i min famn och vill stå och mysa långa stunder. Fröken yrväder utan tålamod har landat och som med allt hon gör så gör hon det grundligt.
Hela förra veckan red jag bara i skogen men denna vecka har jag börjat lägga in trimpass igen. I går red jag ett pass på banan. Det var nio dagar sen hon satte sin hov på en ridbana men det kändes som det var dan innan. Hon var jättefin och mjuk. Det känns jättebra att jag numera kan göra mycket av jobbet utomhus, både för variationens skull och hållbarhetens. Det är ju trots allt bra att variera underlag, raka och böjda spår osv.
Förutom det jobb jag gjort med mina egna hästar har jag även haft förtroendet att hjälpa andra två gånger den senaste veckan. Det ena passet fick jag titta på lite byten och det andra var en programridning i Msv C. Det andra ekipaget blir det en uppföljning med vilket känns jättekul då det är ett väldigt trevligt ekipage som jag tror kommer vara riktigt vassa på den tävling de ska åka på nästa helg. Utöver detta var jag och dömde två klasser på Vålbacken i helgen. Jättetrevligt där som vanligt och det blir alltid lite nostalgi då jag är i Östersund, mina gamla hemtrakter.
Jag måste ju avsluta med att visa kavajen jag fyndade i dag med 20% rabatt. Den är tänkt att sparas till SM: 
