Lära känna ridhästarna Bella och Viva

Ja, det kan man säga att jag och även Tilda jobbar med nu. Jag känner ju individerna Bella och Viva och har ridit dem en del men i takt med att de utbildadas lär jag känna dem och deras reaktioner ännu bättre. Vad händer om de missförstår i dressyrarbetet och jag fortsätter ställa frågan? Kommer det att bli bus? Istadigheter? Samma sak när man rider ut ensam och de hör eller ser något och tvekar. Hur kommer de agera? Genom att fly? Stanna hos mig? Tjura ihop? 

När man ridit en häst mycket och vet hur den agerar skapar det en trygghet. Tinglas och min relation är ju så. Jag vet hur hon funkar och även om hon ibland varvar upp är jag cool på hennes rygg för jag känner till hennes reaktioner och vet att jag kan hantera dem. Nu håller jag på att bygga den här basen av trygghet med Bella och Viva. Genom att många gånger, så många att det blir en vana, lösa det som dyker upp skapar vi vår gemensamma trygghet. 

Denna vecka har bjudit på uteritt på Bellas rygg i tisdags i sällskap med Julia och Tingla. Vi varierade vem som gick först. Bella gillar att ta rygg på Tingla men ibland tycker hon att det går lite sakta och då kan hon ligga på eller testa om det går att pipa förbi. Det var ett bra pass där hästarna fick jobba rejält i snön. Vi mötte timmerbilen på hemvägen men hade möjlighet att kliva åt sidan på en infart till en gård och ingen av hästarna reagerade på den.


Tilda på Bella och Tingla vid sidan

I onsdags kom Tilda och vi red ett riktigt "road work". Byvägen är kanon nu, packad snö så jättebra underlag. Riktigt bra att rida på om man har en trafiksäker häst. Detta pass mötte vi både två timmerbilar, några vanliga bilar och två bilar med släpvagn. Tingla är ju fantastisk i trafik och Bella verkar bli precis lika bra. Jag är väldigt imponerad över hur stabil hon faktiskt är. Hon är ändå bara 4,5 år och har gått med föl så utbildningsmässigt är hon yngre.

Tingla reagerar aldrig på "riktiga" saker men ibland kan hon få för sig att nåt hon ser är döden själv. Denna dag hade någon ställt ett antal stora trummor med kablar på en infart. Tingla drakblåste, laddade med lite galopp på stället och funderade på att ta sig en tur ner i diket. Bella gjorde stora ögon eftersom Tingla, ledaren, gjorde det. Tills hon plötsligt stannade upp och liksom frågade sig vad de var rädda för egentligen. Var det kabeltrummorna? För dem var ju inte Bella rädd för, bara nyfiken på. Så Bella gick mot trummorna och Tingla tog sig samman och vi kunde passera dem både bort och hem. Tilda är lugn som ryttare, känner in hästen, och jag upplever att hon gör Bella trygg. 

Torsdag tog jag nya tag med att miljöträna Tingla på kabeltrummorna. Bortvägen gick toppen, nästan inte spänd alls. På hemvägen såg de tydligen annorlunda ut så hon höll på att bryta ihop lite igen. Då satt jag av och ledde henne fram till dem så hon fick nosa och kolla upp dem ordentligt. Sen var de Tingla-säkrade och vi kunde rida förbi dem fram och tillbaka flera gånger lugnt och avspänt. 

I fredags skrittade jag ut Bella ensam en sväng. På ett ställe är det mycket fåglar i skogen och hon stannade till och funderade på om vi verkligen skulle passera. Såna tillfällen är kritiska. Jag minns då jag hamnade i de lägena med Shira. Var man inte snabb nog att övertyga henne var man på väg hemåt i full galopp. Och med Qharma kunde man räkna med att ha frusit fast i marken och bli stående där ett tag. Men Bella var lättövertalad. En klapp på halsen, "rucka" ledande i tyglarna och lite ben så gick vi vidare. Skönt! 

När vi kom hem red vi en stund på banan. Först skrittarbete och därefter lite travarbete. Jag ville rida ordentliga hörn, forma henne och lösgöra innersidan. Bella tyckte att det var en bättre plan att göra sig rak och skynda genom hörnen. Då jag fortsatte envisas hamnade vi lite i samma läge som på uteritten. Men även här var hon lätt att övertala. Jag behövde bara som Mats sa, fortsätta ställa frågan, istället för att korrigera och hon svarade upp när hon kände sig redo. Den inställningen älskar jag Bella för. Att hon inte blir explosiv eller tjurig utan bara funderar lite och då hon bestämt sig så kör hon för fulla maskiner igen. Det är verkligen min typ av häst. 

I dag har Tilda varit här igen och vi körde för första gången upp på berget i Väster-lövsätt. Inte hela backen, halva fick räcka, men det var ändå ett tuffare pass än stona gått sen de sattes igång efter fölingarna. Men kondisen är god och det var inga trötta hästar vi kom hem med. Ett riktigt härligt pass! 


Viva i skenet av lampan jag fick av Micke i julklapp 

Viva har gått tre dagar. I måndags tömkörde jag henne lite i skogen. Skaren höll hyfsat för mig men inte lika bra för Vivan så hon fick jobba lite. Vi tränade på halter, att stå stilla och på hemvägen drog jag med mig några grenar som gått av och fallit till marken så hon fick träna på ljudet. Sen la jag ut dem i hagen så Vivan fick smaka på dem. Winwin med andra ord! Hon är väldigt lyhörd och har snabbt blivit duktig på att stå stilla. 

I ondsags då Tilda var här red hon Vivan i skogen medan jag gick med. De såg lika lyckliga ut båda två när de kom tillbaka från sin avstickare med snöbus. I lördags körde vi samma upplägg men det var jag som red och Micke som gick med. Härlig och glad Vivan! Det kom en bil när vi red efter vägen och hon hanterade det väl. Blev lite spänd men släppte det snabbt. 

Precis som med Bella håller jag på att lära känna ridhästen Vivan. Lära mig hennes reaktioner, hur hon fungerar, var gränserna går. Vivan är en pigg häst och nu då jag bestämt mig för att köra in henne har jag varit extra noga med reglerna även vid ridning. Hon ska stå blick stilla tills allt är klart efter uppsittning. Gör jag halt då jag rider ska hon stå. Hon får inte takta eller trava iväg på eget bevåg då vi rider. Hon ska starta upp den gångarter jag ber om direkt och bryta av då jag vill. Däremot kräver jag inte form av henne och tempot kan gärna få vara lite fräscht så som hon föredrar. I skogen står jag i lätt sits i galoppen och låter henne sträcka ut ibland så det inte bara blir tråkig ordning och reda. 

Viva reagerar sällan på saker hon stöter på efter vägen förutom trafik. Hon är likadan att rida oavsett man har sällskap eller rider ensam. Jag upplever henne modig och trygg i sig själv. Hon kan tycka att jag är en jobbig en när jag säger åt henne för femte gången att inte takta iväg och att hon inte får gå i det isiga hjulspåret utan att hon ska gå i mitten av vägen där det inte är halkigt. Det händer att hon stannar, slår med framhoven eller backar nåt steg men mer än så blir det aldrig. Sen finner hon sig i att jag är chefen i dag med. Hon fungerar likadant med Tilda. En rätt okomplicerad häst. Hade det inte varit för trafiken skulle jag säga att hon var minst lika cool och okomplicerad som sin mor i samma ålder. 

Jag är väldigt tacksam över att det är just de här tre hästarna jag har i stallet nu. De passar min ridning bra. Jag behöver inte vara speciellt tuff och modig för att rida dem. Jag kan rida med lätta hjälper på dem, de lyssnar. Jag behöver sällan driva, de har egen motor. De går fram överallt, tjurar inte ihop eller ser spöken som begränsar vart jag ska rida. Jag tror att de och jag kommer göra varandra bra ihop i framtiden. 





I dag har fam Sjökvist varit här igen och vi körde lastträning omgång två. Denna gång tog vi bara ut fölen och använde Amandas transport så de fick bekanta sig med den då det är den de ska åka hem i. De var så himla duktiga! Irma gick efter lite funderingar och en liten putt i rumpan in och stod sen där inne lugnt och fint och åt hö medan brorsan funderade över livet och sprang lite upp och ner på rampen. Jag tänkte att Livar ville ha brett för att våga gå in. Så var det med Viva i början, hon var lite klaustrofobisk. Så vi tog ut Irma, ställde henne fram i dörren mumsandes hö och satte brett bak och då gick Livar in så duktigt! Sen lastade vi om Irma och då gick Livar in brevid henne. Härliga knattar, man blir så glad av dem! 


Livar

Irma har en väldigt skön inställning till saker. Det är väldigt lite flykt i henne. Hon stannar, funderar, tar ett beslut och är trygg i det. Livar är kvickare, både på att våga prova nytt och ändra sin plan. Jag upplever nog båda lite enklare att övertala än Viva var som liten. Kanske för att jag hållt på med dem ännu mer och jag lär mig för varje föl jag föder upp. 

Lusse har haft en halvlugn vecka. Jag har ridit honom två gånger. I tisdags blev det ett pass på ridbanan i Jättendal. Ganska tuff fys då det var ca 15 cm skarsnö så han fick jobba lite. Jättefin var han och vi avslutade med att rida några luftiga byten med gest åt båda hållen. 

I lördags åkte jag till Jättendal igen, men nu red vi ut. Han var imponerande snäll med tanke på att han vilat tre dagar. Lite mer reaktiv på saker som dök upp men annars jättefin i kontakt och bjudning och vi red i alla gångarter. Det blir ett liknande upplägg denna vecka för honom då mammas stallkompis är i fortsatt Corona-karantän. Dvs jag rider två pass och i övrigt får han njuta av livet i hagen. Det viktigaste är att alla mår bra och att vi är rädda om varandra. 







10 Jan 2021