Kliniken med Tinglas öga

Tinglas öga har ju inte blivit så bra som jag önskat så i dag for vi in till ATG med henne och kollade upp det. Lyckligtvis såg inte heller de någon hornhinneskada men eftersom hon besväras har hon nu fått medicin utskrivet. Så håll tummarna för bättring! 

Vivan var så duktig och var ensam i boxen två timmar medan mamma var ute och for. Ja, hon hade ju kompis i form av Qharma på andra sidan gallret förstås. Det märks att hon börjar bli vuxen. Även i lördag då jag tog ut Tingla på en liten skogsrunda var Vivan ensam i boxen. Tidigare har hon sprungit runt och gnäggat och varit orolig men nu är hon lugn. Äter glatt både pellets och mineraler ur krubban samt hö, pratar med Qharma, vilar. Liten börjar bli stor! 

Qharma har legat i de sista dagarna med en uteritt med mig, ett pass med Amanda på ängen då jag fotade samt ett tömkörningspass med mig på ängen. Det går framåt med stora steg med Qharma nu. Kolla bara på bilderna på henne och Amanda: 





















Jag har hunnit med två pass på Lusses rygg sen jag bloggade sist. I söndags var jag i Jättendal och halvklippte honom och red ut en runda i skogen efteråt. I dag har vi trimmat i ridhuset på SRK för på lördag är planen att vi ska starta Msv C på Färstas regionala tävlingar. Håll tummarna! Lusse har även hunnit med en uteritt med mamma under dessa dagar. Han får gå en hel del nu då vi kompletterat ridstaben med Helena men det är toppen. Han mår bra av att röra sig så mycket som han gör nu. 

Ingvar har hunnit med två uteritter och ett pass ute och på banan i lördags då Amanda var här med kameran för att ta lite bilder på oss tillsammans. Det hugger fortfarande till i magen när jag tänker på att för varje kväll jag nattar hästarna är det en dag mindre med Ingvar. I lördags gav han mig allt. Till och med rena galoppombyten i språnget i Amandas närvaro så nu finns det till och med ett vittne på att vi kan byta galopp. Jag är så tacksam för den fotostunden. Både för ridkänslan han gav och alla fina bilder Amanda tog. Bilder att se tillbaka på. Minnas det vi har har då det inte längre är vi.  



Vi passade även på att fota Bella i lördags. Bella har som de flesta unghästar haft en del mindre fördelaktiga växtfaser under sommaren och hösten men nu har framdelen har äntligen börjat växa ikapp bakdelen. Och röra sig kan hon sannerligen. Nu är det snart ett år sedan jag hämtade hem henne från Danmark. Bella är den absolut tryggaste och lättsammaste unghäst jag haft. Hon bara är. Står där och väntar på sin tur. Och när det äntligen blir hennes tur kliver hon fram och visar att hon är att räkna med. Några bilder på Bella 1 år och 4 månader gammal.

 









3 okt 2017