Klaga på proffsen
Så här efter Globen klagas det en hel del på proffsen. Jag blir ofta förvånad över folks sätt att uttrycka sig och hur det klagas på proffsens ridning. De rider illvilligt, felaktigt och hästarna går inte i bra en form. Självklart ska hästar ha det bra och inte utsättas för lidande på något vis. Men ibland tror jag man måste rannsaka sig själv. Den ridning på gräsrotsnivå som gemene man gör är inte heller alltid så djurvänlig. Man vill väl men rider så illa att hästarna tar skada. Det tar 45 minuter innan de ens närmar sig något som kan kallas arbetsform och tiden innan detta är enbart slitage. Ibland ser jag hästar som med största sannolikhet är dubbelsidigt framhalta men ryttarna märker det inte. Jag tror det är viktigt att vara ödmjuk. Självklart ska man inte svälja allt man ser och bara jubla men man måste också förstå att det förmodligen inte är så himla lätt att sitta på en känslig häst inne i en stor arena. Dagens dressyrhästar är ju riktiga sportbilar. Går jag till mig själv så är det jag och Shira presterar tillsammans de tidiga ensamma mornarna på SRK milsvida ifrån vad vi presterar på en regional dressyrtävling med tio personer på läktaren. Med stor sannolikhet gäller även detta de ekipage som kommit en bra bit längre än oss. Och då är hon förmodligen rätt milt tempererad jämfört med dessa svårklasshästar. Det är inte alltid så lätt att rida helt enkelt, troligen inte ens för proffsen.
Personligen blir jag väldigt inspirerad av att se människor som kommit längre än mig. Den här veckan har Shira varit på SRK två pass, tömkörts hemma två pass och skrittats ut med mig till fots ett pass. I går red Johanna henne. Vi delade ridhus med en ung duktig tjej som tagit sin häst en bra bit upp i klasserna och nu tränade på rörelser som är långt över vad jag och Shira gör. För mig är det inspirerande att se. Jag blir taggad att själv träna vidare och bli bättre jag också. Det var faktiskt även inspirerande att titta på Shira och Johanna. Hon är inte så pjåkig min fröken Yrväder, hon ser faktiskt riktigt flott ut! Min känsla sen vi bytte sadel är ju att hon varit mer uppe och framme och den bekräftades av det jag såg då Johanna red. Johanna jobbade en del med bytena. Denna vinter ska ägnas åt mycket styrketräning samt bytesjobb så vi kan debutera Msv B.2 framåt nästa höst samt rida Msv C stadigt över 65 %. Vi får se om vi lyckas!
I morse red jag ett pass själv på SRK. Shira var fin och genomriden sen dagen innan. Jag jobbade med grunder som övergångar, varierade formen och checkade gas och broms genom att sätta ihop henne lite mer och även rida på mer framåt. Hon ska vara kvick i fötterna. Jag red även lite enkla byten och skolor. Det var ett bra pass. Hon blev dock hemskt svettig, precis som dagen innan så jag bestämde mig för att klippa henne ändå. Så kvällen har ägnats åt klippning och frisering. Shira är bara klippt en gång förut i livet, det var då hon var fem. Hon var oväntat duktig faktiskt. Hon är ändock väldigt ljudkänslig och rejält kittlig. Då jag klippte vid virveln och under magen smålyfte hon lite på bakbenen så då fick jag tala med sträng röst med henne och då ställde hon sig lugnt och fint. Annars var det inga som helst problem. Härligt! Det var väl inte min allra snyggaste klippning då jag tyckte det var viktigast att hon fick en bra upplevelse. Nästa gång kan vi ta lite mer mellan frambenen osv. Jag hoppas klippningen inte innebär att hon blir fullkomligt automatväxlad, det finns en risk för det.
Lusse red jag i ridhuset på SRK i måndags. Han är ju nyklippt men var ändå absolut plaskvåt. Det är väldigt varmt där inne och jag red ett tuffare pass. Lusse var fantastiskt fin! Jag vet inte om det är nya sadeln men han har ett helt annat flöde nu, går mer av sig själv precis som Shira gör. Dessutom kändes han mjuk och följsam redan från start. Sånna här dagar är det så kul att trimma! Vi jobbade vidare mot Msv C med samma övningar som för Mats. Sen har mamma ridit honom i skogen en dag. Nu har han haft två vilodagar men fredag-lördag-söndag blir det jobb igen. På lördag med mig på ryggen. Det snöar ganska rejält utanför fönstret nu så det ser ut som det blir säsongens första snöbusritt!
Knattarna pysslar jag bara med i avvaktan på bättre underlag för barfotahästar. Tingla hade nog kunnat tänka sig en rakning i dag, hon var väldigt intresserad då jag höll på med Shira. Om drygt två veckor är det jullov. Då ska jag sparka igång lite verksamhet med dem igen. Tömkörning, promenader, lösgalopp på ridbanan. Jag hoppas Tingla kan dra någonting också, vi får se vad jag hittar på! Annars verkar de ganska nöjda med livet. Det är så himla enkelt med knattarna allting. Det är sällan de stressar upp sig. Det är en stor kontrast till Shira och jag tror hon älskar sina gula kompisar. Det är så roligt att se dem tillsammans, de är verkligen så goda vänner alla tre.
Den evigt bantande Lusse är överlycklig. Vinter = lunchhö serveras!
