Kandardebut och Working Equitation
En vecka har gått sen jag skrev sist och därmed halva lovet. Vädret är fortfarande lika trist med is, grådis och ingen snö i sikte så att sparka igång knattarna som jag tänkt mig under lovet har inte varit att tänka på. Jag har mest varit glad att de ens kunnat gå utanför stalldörren. Uppe vid stallet är hagen plan och det är rätt bra fäste i isen med höboss, skit, grästuvor etc. Inne bland träden är leran till och med framme. Dessutom är de kloka och går så försikigt då de känner att det är halt. Den backiga delen har knattarna inte varit i sen isen kom. På juldagen då grannen provskjöt en bössa höll det dock på att gå illa. Hästarna blev rädda och Qharma sprang nerför den lilla backen och kom inte upp igen utan stod där med panik i blick på blankisen. Bara hon rörde sig gled benen åt alla håll och jag tänkte att nu kommer hon bryta benet och då har jag ingen solstråle längre. Men så tog hon sats och travade sin allra bestämdaste trav, rakt över isen och upp genom träddungen och tillbaka till kompisarna, oskadd. Över huvud taget har Qharma lättare än Tingla att gå på isen, hon har en bättre teknik, smäller liksom ner hovarna.
Jag pyntade inte så mycket i stallet i år, bara två blommor i sadelkammaren och så lite pynt på varje hästs namntavla och en på tavlan på sadelkammardörren. Namntavlorna blev i alla fall himla fina med lite pynt på:
Qharma fick dessa pynt för att hon är stallets sol. Alltid glad och med en fluffig ljus päls att mysa in sig i.
Shira fick dessa pynt för att hon är stallets stjärna på tävlingsbanorna.
...och Tingla fick dessa pynt för att hon är rundast och kramgoast i stallet.
Lusse har fått möta en hel del nyheter denna vecka. Förutom de två ridpass och en promenad han gjort med mamma har han gjort två pass med mig. Det första var ett dressyrpass på SRK i torsdags då han fick ta kandarpremiären i dubbel bemärkelse. Dels första gången med kandar för honom och dels första gången mitt nya kandar som jag specialbeställt användes. Jag köpte det hos Xtreme Horsemakeover och det är så fint, underbart mjukt läder, precis i samma ton som sadeln och med ett glittrande pannband. Jag har dessutom fått med extra sidostycke så jag kan använda det både på Lusse och Shira.
Finaste grabben
Som väntat gjorde Lusse ingen affär av att det var en ny betsling, tvärtom kändes han väldigt bra på den. Han är ju riden ganska mycket på pelhamstång och bridongen var identisk med hans tränsbett fast med mindre ringar så jag tror inte han tyckte det var så ovant på grund av detta. Micke filmade oss lite under passet och jag blev jätteglad då jag såg filmerna för det har hänt mycket i sen vi red sista tävlingen i höstas. Han har börjat komma upp lite mer framtill och är mycket mer balanserad i galoppen. Fina, härliga Lusse!
Kläderna gör mannen? Efter träningen var Lusse trött och nöjd så han kunde hålla i sig själv medan jag pysslade:
I fredags blev det ännu en nyhet! Vi åkte till Gnarp för att testa Working Equitation. Efter en kort teorigenomgång byggde vi upp en teknikbana som vi fick öva på. Först hider för hinder, sedan rulla på den i helhet och till sist testa den under lite tempo som man gör i moment tre, speeden. Lusse tyckte det var jätteskoj. Han kände igen många av hinden från bruksen så han var trygg i dem, han fick mycket beröm och kände sig nog rätt duktig. De hinder som var nya för oss var repgrind, plinga i klocka och rida med en lans (läs sopskaft) och fånga ringen på trätjuren. Jag tyckte också detta var skoj så jag tog chansen och anmälde oss till en helgkurs i maj: http://www.mithalagos.se/event/clinic-med-paulo-bastos,-forsa-19118731 Ska bli jättespännande! Blir första gången jag tar en lektion på engelska, så jag hoppas det ska fungera. En annan rolig sak som hände på träningen var att lokal-tv var där. Vi får se om vi kommer med i inslaget!
Shira och jag har jobbat på hela veckan. Den isiga hagen gör henne pigg, hon kan inte ta sina dagliga ruscher utan bara skritta runt en massa vilket hon också gör. Därför har jag valt att aktivera henne varje dag tills underlaget är bättre. Veckan har bjudit på tre uteritter, två trimpass, två tömkörningspass. I tömkörningen har vi kört till Norafors och jag har jobbat henne i kort trav och galopp stora delar av rundan (läs ca 2,5 km av 4 km). Bra för både matte och häst! Uterittsmässigt har vi ridit till långbacken två dagar. Ena dagen tog vi både långa sega backen på 1,5 km och korta branta (ca 500 m) i galopp och andra dagen bara långa sega backen. Sen blir det skritt och trav längs byvägen på dit och hemvägen så totalt blir rundan ca 6 respektive 7 km beroende på om vi tar båda eller bara ena backen. Dessa backar är verkligen kanon, precis vad hon behöver, att få rulla på lite ute. Det tredje utepasset blev en skrittrunda runt sandtaget på dryga halvtimmen.
Sen har vi varit på SRK två pass. Ena passet var julaftonsmorgon och då var Micke med oss ner. Jag har inte velat traila själv nu då det varit så halt och eländigt väglag. Denna morgon red jag på träns och Shira var jättefin, så där härligt mellan hjälperna så jag kunde inte låta bli att testa ett byte åt vardera hållet och båda satt. Vilken härlig julklapp! Total ridtid ca 50 min och det var nog den bästa starten man kan ha på en julaftonsmorgon en isig regnig gråmulen jul som denna, att få dansa med sin fina häst i ett uppvärmt ridhus med bra underlag.
Det andra passet på SRK var i fredags. Då red jag för Ingrid och även detta pass var Micke med så jag fick träningen filmad. Jättenyttigt att titta på efteråt. Den känsla man har och det man ser är ju inte alltid helt överensstämmande. Då jag tycker att jag rider i friskt tempo är det i själva verket ganska lusigt. Jag måste sätta mer snurr på bakbenen, våga lägga fram handen och låta henne flöda på fast hon är taggad vilket hon var denna dag. Det är stor skillnad på filmen en bit in i träningen då vi fått rida lite tempoväxlingar. Skolorna vi gör i slutet av passet ser faktiskt riktigt bra ut, det är bra att Ingrid är så noggrann och tvingar mig att rida lite till för detta är vad som behövs för att nå målet sjuor på alla skolorna i vår. I galoppen jobbade vi lite med tänk mot piruetter. Detta är ganska nytt för oss men Shira tänker rätt och det är himla nyttigt jobb eftersom det hon behöver är att lära sig sitta och bära mer. Även om det är lång tid tills det ska ridas piruetter på tävling. Som alltid efter en träning för Ingrid känner jag mig taggad och vill bara fortsätta där vi slutade. Tyvärr har väglag och lite annat på agendan medfört att det blivit två dagar av jobb hemmavid men i morgon hoppas jag att vi tar oss iväg igen -håll tummarna för minusgrader i natt och inget äckligt regn. På torsdag är det dags för Ingridträning igen!
