Hur ska man tänka då man väljer vilken klass man ska starta?

Förra helgen gjorde jag årets sista domaruppdrag. På lördag dömde jag lokal hästdressyr i Jättendal där HaRK och BRKS hyrt in sig och på söndagen lokal hästdressyr i Ånge. På söndagen var det ganska få starter så dagen kompletterades med en lunch där de hade frågestund med domaren d.v.s. jag och efter det programridning för tre ekipage. En av frågorna som togs upp var hur man ska tänka då man väljer vilken klass man ska starta och vad man ska tänka på om man vill gå upp en klass. Det händer ju ganska ofta att ekipage startar på en nivå de inte är förberedda för. Det är ju helt fritt att göra det i dressyr upp tom Msv C som vuxenryttare på ridhäst, sedan måste man kvala sig vidare. Man kan ju inte slå ihjäl sig om man startar en lite för svår klass i dressyr på det vis man kan göra det i hoppning. Men jag tror att gör man det för många gånger så riskerar man att knäcka både sig själv och hästen mentalt. Att gång på gång gå in i en klass hästen inte har styrka och förutsättningar att klara på ett vettigt sätt gör ju att den till slut inte kommer att tycka det är kul - kanske bli spänd eller tappa motorn. Som ryttare riskerar man att bli frustrerad och tappa självförtroendet på tävling. Jag brukar tänka att man bör ha förutsättningar att klara att rida en klass på godkända (vilket är 62% för mig) procent om man sätter allt som man gör hemma på träning. Sedan kan saker ske. Hästen kan bli spänd, man kan få taktmiss i mellantraven, ett omslag i förvända, orena galoppombyten osv. Men detta är just missar inte grundfel. Är inte grunden tillräckligt stark så är det för mig naturligt att starta en lägre klass där man har förutsättningar att kunna gå nöjd ut från banan, både häst och ryttare.


Ingvar i vacker höstnatur

Gå nöjd ut från banan hoppas jag att jag ska få göra i helgen med Ingvar. Vi startar både lördag och söndag på SFRK:s meeting. Kylan är här, Ingvar är nyklippt och i toppkondis och för närvarande superpigg och lite småbusig. Sen sist har jag ridit två pass på ängen, ett dressyrpass på ridbanan, ett pass i skogen och så löslongerade jag och körde lite ledarskapsövningar i dag. I morgon blir det genrepstrim. Håll tummarna för oss i helgen!


Ingvar spanar in Lusse som kommer på besök i sin trailer 

Tingla ser ut som en mammut i pälsen men känns jättebra att rida just nu. Ett trimpass på ängen och ett hopp-pass på banan har det blivit sen sist. Qharma är inte alls lika långhårig som sin kompis ännu. Även Qharma känns super att rida. Med henne har det blivit två uteritter och ett hopp-pass. Hon går från klarhet till klarhet. Det känns otroligt kul med Qharma som visar upp en härlig inställning och ridbarhet. Hoppas det inte fryser på än på ett tag, för när marken blir hård och dagarna korta och kvällarna mörka kommer det att bli lite vila för tjejerna. Och sedan får vi se hur pass vi kommer igång igen, motionsdosen kommer ju successivt att trappas ner inför fölning i maj.


Syskonkärlek mellan Lusse & Qharma 

Lusse och jag tränade för Ingrid i måndags igen. Lusse tyckte nog att vi var lite besvärliga men blev så fin, så fin i galoppjobbet där på slutet. Det känns som ett bra beslut att inte tävla honom i höst utan lägga tiden på att bygga styrka och kliva upp ytterligare ett snäpp inför nästa säsong. Sen sist har jag även ridit honom ett pass i skogen. Sedan har Amanda hoppat honom ett pass och mamma ridit honom i skogen två pass. Ett klipp från passet med Amanda kommer här. Det är först Qharma, sedan Tingla och sist Lusse:

https://www.facebook.com/moa.belin/videos/10154674130337074/

7 Oct 2016