Hur är det att rida en Fjordhäst?

Den frågan får jag ofta, speciellt med tillägget "i jämförelse med ett halvblod". Svaret är naturligtvis att det beror på vilken Fjordhäst. Jag har ridit envisa, svårpåverkbara, sega och rätt trista Fjordhästar. Jag har ridit heta, starka, på gränsen till överladdade och explosiva Fjordhästar. Jag har ridit känsliga Fjordhästar som gått nästan på min tanke. Kort sagt, precis som med alla raser blir hästarna som de utbildads. Men de kommer också att påverkas av sin exteriör.  Det är något jag blir mer och mer medveten om ju längre jag håller på med häst - hur mycket exteriören faktiskt påverkar ridbarheten. Även om temperamentet och graden av samarbetsvilja alltid kommer att väga allra tyngst såklart. 


Nyklippt Lusse i fredags 

Om jag ser till våra hästar så är Lucidor en ganska lågställd häst med lång hals och lång rygg. Han rör sig dessutom för sin storlek väldigt stort och är av naturen nästan lite överrörlig, dvs det svåra med honom är ramen och att få hans kropp i balans. 

Lucidor är en väldigt trygg häst. Redan första gången jag satt upp på honom på provridningen kände jag att jag litade på honom. Han är orädd och sköter sig själv, bryr sig inte så mycket om vad som sker runt omkring honom eller vad andra hästar gör. Men det finns en inre känslighet i honom, en växel till att plocka fram. Ska man bara ut och "finåka" i skogen i sällskap behöver man inte vara speciellt rutinerad för att kunna rida Lusse, han tar hand om en. Men vill man rida dressyr på honom behöver man ha en ganska stark och balanserad grundsits för att få honom i ramen och arbeta. Han är den mest utbildade av våra hästar med placering i Msv C på nästan 66% och startat Msv B på dryga 59%. Ändå är han den av hästarna som är absolut svårast att rida i en stadig grundform, vilket jag tror beror dels på att hans exteriör och dels på att han är en ganska godmodig individ som inte jobbar i onödan. Jag skulle säga att han är den snällaste men också den tekniskt svåraste hästen av våra att rida. Man måste "varva motorn", erbjuda honom en ram och sedan lyckas hålla in alla kroppsdelar som tenderar att åka åt olika håll efter en stund. Men får man bara in honom i ramen ger han en superhäftig känsla med sina stora gångarter. Fast han bara är c-ponny känns han ofta som en stor häst att rida. Man blir nästan förvånad när man kliver av att det är så nära till marken. 

Han är också den häst av våra jag litar absolut mest på i tävlingssammanhang. Ska jag rida i ett lag gör jag det helst på Lusse. Han är jämn, stabil och pålitlig och går exakt så bra som jag rider. Vad som än sker kommer han inte spöka bort några poäng. Det är alltid roligt att vara på tävling med Lusse. 



Qharma må vara helsyskon med Lucidor men har en helt annan exteriör. Hon har en lite kortare hals med riktigt bra resning, en kortare länd och lite längre ben. Detta gör att Qharma teknikskt också blir mycket enklare att rida. Jag har utbildat alla våra Fjordhästar enligt samma system men de har svarat ganska olika på detta. Lucidor hade länge svårt att hitta dressyrformen och ramen. På Qharma kom detta av sig själv bara hon förstått konceptet med att bära ryttare och bjudningen kom. Qharma är ganska enkel att rida på det viset, nästan alltid fin i kontakten med handen och behöver inga långa framridningar till vare sig träning eller tävling för hon "är där" direkt till skillnad från sin bror. Hon har också avsevärt starkare grundmotor och är av naturen rätt ambitiös när det kommer till dressyrträning med en ryttare hon gillar.

Det finns nämligen en skillnad och det är att Qharma är en prinsessa. Hon väljer sina ryttare och det är så tydligt direkt det kommer upp nån ny på hennes rygg om hon gillar den eller ej. Man måste vara lätt i handen och behandla henne med respekt men heller inte vara för mesig. Gillar hon inte ryttaren är det handbromsen i, orolig i munnen, tar inte galopp, kanske stannar och tjurar. Där Lucidor alltid traskat på i alla miljöer i ett jämnt tempo är Qharma mer skeptisk och kan kan behöva övertalning - det kan bli både överilat tempo och en tvärnit. Qharma passar inte den orutinerade ryttaren om det inte är ett barn som rider med vuxens översyn för då är hon en ängel. Hon älskar barn och bär dem som på glas. Hon är den av våra hästar som jag haft den absolut bästa känslan på men också den jag fått flesta grå hår av. Hon är också den jag tror en "halvblodsmänniska" skulle uppskatta mest att rida då hon ger storhästkänsla. 



Tingla är i jämförelse med Stolplyckansyskonen en liten räserbil! När jag rider in på tävlingsbanan brukar jag viska till hästen jag sitter på "kom igen nu, vi gör detta tillsammans, jag tror på dig!" När jag sitter på Tingla är det hon som säger till mig "kom igen nu, jag kan inte vinna utan dig så skärpning nu morsan, nu kör vi!" Med sitt enorma självförtroende är hon den av hästarna som ger mig allra mest trygghet. Hon ger liten men tuff ett ansikte. Hon har massor av energi men det blir aldrig läskigt utan bara bubblande roligt med Tingla. Oavsett hur länge sen det var hon reds är hon alltid där direkt, lätt och fin i kontakten, född på tyglen. Den här filmen tycker jag är Tingla i ett nötskal. Hon är 3 år och 10 månder och det är första gången hon rids i ridhus här men ändå är allt så självklart: 

https://www.youtube.com/watch?v=5Sn0077zEW0

Nästan varje gång jag kliver upp på henne tänker jag att jag är för stor för henne. Hon känns så liten, halsen så kort och skritten är inte jättestor. Men så börjar vi trava och då känns det bättre och i galoppen finns inga tvivel längre. Så fast hon är lite liten, ger lite ponnykänsla, får hon mig alltid att känna mig duktig på hennes rygg. Hon kastar sig in i alla utmaningar, ger alltid 100%. Exteriört är hon en ganska kortlinjerad häst med en inte alltför lång hals, dock med en fin resning. Hon är byggd i balans och har med sin starka motor bakben som alltid matar på vilket gör henne enkel att rida. Alla som ridit henne har klivit av med ett brett leende. Tingla kan ridas av alla som inte är för långa eller tunga (hon är ganska tydlig med att hon inte vill ha stora ryttare) och har en mjuk hand. Man behöver nog inte vara speciellt rutinerad varken för att rida ut eller trimma dressyr då hon är enkel att rida och har en vilja att göra rätt i alla lägen. Hon är också ganska välutbildad, har gått LC-LB på dryga 70% flera gånger och LA på nästan 65%. 



Viva är ju inte inriden ännu men om jag jämför hennes exteriör med Tinglas så har hon lite längre linjer och större gångarter över lag. Temperamentsmässigt finns en hel del likheter men också en del skillnader. Viva är nog lite mjukare än sin mor och kan i och med det kanske komma att behöva lite mer support och trygghet från sin ryttare. Båda har mycket motor och är väldigt lätta i kontakten med handen. Det finns liksom inget kallblodslikt över dem, de är lättmanövrerade och kvicka, lättlärda och nyfikna. Viva är en väldigt positiv häst som älskar att vara med och alltid vill hitta på nåt. Jag längtar till den dag det är dags att sitta upp på Viva för jag inbillar mig att det kommer vara samma känsla av att "komma hem" som det var att rida in Tingla. Jag tror att Viva precis som Tingla kommer passa de flesta ryttare, men att hon som sin mor framför allt blir en rolig juniorhäst då de är så lätta på hjälperna.  



Bella är den av mina som har den allra bästa exteriören som ridhäst skulle jag säga. Hon har en fantastisk front, lagom lång rygg och är byggd i balans. Precis som Tingla en "född på tygeln häst". Hon har haft lätt för allt under utbildningen. Lätt att hitta formen, lätt att påverka och inverka på, en vilja att alltid försöka och göra det jag (eller Amanda) ber henne om. Bella har mycket motor och en positiv känslighet. Hon är trygg i sig själv och det har aldrig varit problem att lämna gården med henne. Nu som unghäst passar hon alla ryttare som är känsliga och balanserade i sin ridning. Men med åren tror jag nog att hon kommer att kunna ridas av alla typer av ryttare med mjuk hand då hon är väldigt snäll häst. Jag tror också hon kommer att bli en riktig Rolls Royce på dressyrbanan. Första gången jag såg Bella travade hon runt på Vilhemsborg brevid sin mamma och stal showen med sin spänstiga trav. Hon älskade uppmärksamheten och publiken, den skrämde henne inte. När jag visade henne på Grevagården kände jag av samma sida hos henne. Ju fler applåder ju mer tog hon i. Och fast vi kom in på ring så många gånger behövde jag aldrig driva henne, hon bara spetsade öronen och visade upp sig. Känslig, energisk och balanserad med tre bra gångarter. Vad mer kan man önska? 

Ser jag till gångarterna har Lucidor skritten som sin bästa gångarter och trav/galopp är nog jämbördiga. Han har en riktgt fin galopp men den är stor och det tog ganska lång tid för honom att finna balansen i den. Qharma har traven som bästa gångart. Även skritten är bra. Galoppen har hon haft lite jobbigt med under ryttare, den har varit stor och inte helt lätt att få rund men det har helt klart lossnat i år.

Tingla är tvärtom, en liten galoppmaskin. Galoppen var redan då hon var tre bärig och balanserad. Skritten och traven är taktmässiga men har inte riktigt samma register som galoppen. Viva har skritten som sin allra bästa gångart, hon kan i sina bästa stunder nog skritta för en tia. Men även traven är riktigt bra och belönades ju med en nia då vi visade henne som åring. Galoppen är inte riktigt lika bra som hos hennes mor men jämfört med Qharma och Lucidor har hon den mer naturligt. 

Bella är nog den som är jämnast, med ett litet extra plus för galoppen som redan nu är riktigt fin att rida. Hon har också då hon är avspänd en naturlig förmåga att länga på traven med lite "frambenssprätt" vilket inte alltid är så vanligt bland fjordhästarna. 

Vem av dem är du mest sugen på att provrida? 


Gänget vilar i solen

Den här veckan har det ju varit höstlov och vilket härligt väder vi haft! Jag har bara jobbat två dagar så resten av veckan har jag kunnat utnyttja dessa soliga, vindstilla färgsprakande härliga höstdagar till fullo.


Lusse

Lusse har gått i skogen med mamma mån, tis och tors. Sen åkte hon bort över helgen så jag har varit i Jättendal och ridit härliga långa uteritter både fre och sön. I fredags passade jag dessutom på att klippa om honom. Det var hög tid, han var verkligen långhårig. Så skönt med lite mindre päls, nu blev han inte dyngsur av ridpasset. 

Julia har varit sjuk men jag har haft ridsällskap av både Sjökvist junior och senior denna vecka. Ridbanan har frusit och är förvisso jämn men hård så där går bara att skritta och trava i lugnt tempo. Så när jag nu haft möjlighet att rida i dagsljuset har jag istället trimmat på ängen två dagar. Det blir oftast en lite annan svikt i gräs än grus när det som nu växlat i temperatur mellan +5 till -5. Sen har jag ridit en kortare uteritt på andra sidan bron och två längre med en del klättring. Den ena fick jag sällskap av Helena och Tingla på. Qharma har varit jättefin hela veckan. Jag älskar känslan att det börjar kännas enkelt med henne. 


Vivan

Tingla har förutom denna uteritt fått vara promenadsällskap till Viva en kväll och ridsällskap till Bella en uteritt. Viva har förutom promenaden med mamma även varit på en ensam promenad med mig. Det kom rätt många bilar och de första skyggade hon lite för men sen bestämde hon sig för att hon nog kunde hantera detta så de sista reagerade hon inte alls på. Vilken seger! Hon har varit så rädd för bilar och det har känts oroande eftersom jag måste rida i trafiken som jag bor. Men nu känns det som det är på väg att släppa. 


Bella & Amanda 


Jag på Tingla och Amanda på Bella

Bella har haft en kanonvecka. I måndags tog jag med henne på en halvtimmes promenad efter jobbet. Jag gillar att ta med en häst när jag ska ut och röra på mig, det är roligare än att gå ensam och Bella är lättsam att leda. 

I torsdags kom Amanda och red ut henne tillsammans med mig och Tingla. Vi red i skogen och tog lite trav- och galoppjobb på ängen. Bella superfin och jobbade på i alla gångarter. I lördags var det min tur. Micke följde med till fots och vi stack ut en sväng i skogen. Denna gång vågade jag experimentera lite mer med övergångar, flytta henne lite sidleds och framför allt galoppera lite mer, hela fyra fattningar blev det. Hon har lite svårare att fatta vänster än höger galopp men tar den lydigt bara man förbereder henne väl. Högerfattningarna är som på en vuxen häst, de fattar hon klockrent i alla lägen. Vi red förbi ett bygge med maskiner, en massa isolering mm och hon reagerar knappt. Hon är över lag en häst som går fram överallt vilket är väldigt skönt och jag blir så glad av att rida henne.


Jag och Bella

Nu ska hon få ha en liten vintervila några veckor när underlaget ändå är hårt och tråkigt. Hon har kommit lite längre än jag vågat hoppas i höst så det är hög tid för vila. Så får vi se hur länge vi håller igång efter vilan, förhoppningsvis ska ju magen växa och en mammaledighet stunda.  


Bella 

Det är fem väldigt härliga individer jag har till mitt förfogande. Vem av dem är du mest sugen på att provrida? 

3 nov 2019