Hej då vagnen!

Jag har en längre tid funderat på om inte Tingla skulle ha en lättare vagn ändå, och kanske en med lägre tyungdpunkt. När säljaren till min vagn för ett tag sen hörde av sig och frågade om jag inte var sugen på att sälja tillbaka den till henne gjorde jag efter en stunds betänkande slag i saken. Så nu är den hämtad och betald och jag har beställt en ny. Vad det blir för något får ni se om några veckor då jag hämtat den. Det blir nog Ingvar som får ta premiärturerna med den dock, Tingla lär inte gå in mellan skaklarna förrän efter fölningen. 

Stona har varit ganska tydliga med att detta med sadelgjord tycker de är si så där i takt med att magarna växt. Så jag har börjat rida barbacka på Tingla. Då spar man ju in på några kilo också, när hon börjar bli tyngre. Det känns lite ponnybusigt, roligt och framför allt väldigt brett att rida henne barbacka. Men det fungerar riktigt bra och i fredags testade vi till och med lite galopp! Qharma har jag inte riktigt lust att rida ut på barbacka, hon är ju mycket grönare än Tingla. Så henne tömkör jag. Tömkörningsgjord tycker hon är ok, den drar man ju inte åt lika mycket. I torsdags var vi ute på en runda i skogen. Duktig och avspänd Qharma som lyssnade fint. Vi jobbade med lite sidvärts på hemvägen, det börjar bli ganska befäst på töm nu. 

De två senaste vintrarna har ju varit väldigt snöfattiga och det har sina fördelar när det gäller att kunna rida i skogen hela vintern och inte vara tvingad att dela motionsrundan med timmerbilar och diverse bilister som kör som de var ambulansförare på utryckning. Allt kan man ju inte göra i skogen, man går ju på den upptrampade stigen. Men för den nivå tjejerna är nu är det perfekt. Micke och jag har även varit ute och gått med dem en sväng denna vecka. Jag hade ju som plan att rycka skorna nästa gång hovis kommer men börjar bli tveksam. Även om motionsdosen succesivt trappas ner så måste de ju kunna röra sig obehindrat i hagen. Snöfattig vinter innebär ju också lite mer is så det är där jag är tveksam. Kanske väljer jag att sko dem fram bara. Bella är ju oskodd och det fungerar bra men hon är inte heller stor och tung och van att gå med skor, som tjejerna är. Jag vill ju inte att de halkar, ramlar och slår sig i sitt välsignade tillstånd. 

Det är roligt att följa alla förändringar som skett under tiden de varit dräktiga. Perioder de varit lite tröttare, lite hungrigare, lite mer kelsjuka, lite ettrigare har varvats. Men den mest påtagliga skillnaden är att Qharma blivit självständig och Tingla social. Qharma som alltid varit som en skugga efter Tingla har nu börjat tycka att det kan vara skönt att gå för sig själv mellan varven. Hon sticker ofta iväg på egna äventyr i hagen och är även trygg om hon blir ensam ute en stund.

Tingla som alltid velat vara själv men ändå i viss mån "äga" Qharma och ha koll på henne har helt släppt den biten. Bella är med båda men det är tydligt att det är Tingla hon utsett till sin plastmamma. Varje morgon innan hon går ut stannar hon framför Tinglas box och säger "Godmorgon mamma!". Och de står ofta tillsammans i hagen, antingen och kliar varandra, gnager på träd eller bara sover. På det stora hela beter de sig som de var mor och dotter frånsett att Bella inte diar Tingla då. 

Nu har gårdsskylten jag fick av pappa i julklapp kommit. Den blev riktigt fin och det ska bli så kul att sätta upp den i vår. Den ska sitta på en stolpe vid infarten till gården. Det känns väldigt roligt att det blev klart med stuterinamn innan det första fölet föds så alla mina uppfödningar kan få namnet. Förhoppningsvis blir det föl här två år i rad nu, eftersom jag planerar att betäcka om Qharma. 

Jag är i valet och kvalet om jag ska betala grannen för att skotta av min ridbana så jag kan avsluta uteritterna där lite mer regelbundet. Just nu är den lite ojämn, eftersom det var mycket snö där som töat och fryst på i omgångar. I måndags skrittade jag ut en sväng. Det var lite blåsigt och Ingvar försökte övertyga mig om att skuggorna skulle äta upp hans fötter. Tisdag morgon tog jag nästa runda. En vindstilla, ganska kall morgon och Ingvar kändes toppen. Mycket trav och lite galoppjobb i skogen. Vila onsdag och torsdag morgon red jag ut en sväng och avslutade på banan. Det var svårt att komma riktigt till ridning på banan, blev mest att vi "åkte runt" i det upptrampade spåret därav jag började fundera på att ploga den eller om jag ska hoppas på plusgrader så det töar. Fredag tömkörde jag ute efter vägen. Ingvar var super! Jag körde på en hand och joggade vid sidan av honom. Vi övade på tempoväxlingar och han gick på enbart min röst och mitt kroppsspråk, jag behövde aldrig ta i honom. Så häftigt! Vi avslutade med att jobba lite med öppna där vi växlade mellan höger och vänster och ökade-minskade tempot i dem. Det fungerade också riktigt bra. 

I morse var det dags för ridhuspass. Redan då vi skrittade fram fick vi sällskap av en unghäst som var lite glad i hatten. Jag kände direkt att jag föll tillbaka i det jag höll på med då jag red Shira, backade av. Ingvar spände sig lite då den andra hästen for iväg men egentligen tror jag mest han gjorde det för att jag reagerade på situationen. Efter en stund bestämde jag mig för att ge mig själv en spark i baken och rida som vanligt och genast blev det skillnad på Ingvar. Han är lite svår att rida när han spänner sig. Han busar aldrig själv i de lägena men det blir liksom inget gummi i honom, han känns rakbent och svårpåverkbar. Det är sån otroligt skillnad då han slappnar av och mjuknar i kroppen. Så egenligen var det en nyttig tankeställare så här när tävlingssäsongen strax drar igång. På framridningar med andra hästar kommer det alltid att vara de som är lite busiga, jag måste ändå kunna ge Ingvar min trygghet så vi kan värma upp på ett bra sätt. Passet avslutades på ett bra sätt och vi kunde nöjda åka hem. På måndag är det dags för träning för Ingrid på Ingvars rygg. Sen ska jag försöka åka in till ridhuset ytterligare ett pass till veckan. Årsdebuten närmar sig...

 Det har verkligen hänt mycket under de 11 månader jag haft Ingvar. Han gör mig till en modigare ryttare. Kanske också en modigare person när det gäller hanteringen på marken. I början hanterade jag ju honom som HINGSTEN. Nu hanterar jag honom som INGVAR och det är stor skillnad. Han tittar på mig med sina stora mörka kloka ögon och vips känns världen som en lite bättre plats. Jag kan stå och pyssla, mysa, klia, pussa, klappa och krama honom hur länge som helst och det känns som han verkligen uppskattar det.

Lusse hade ju en lugn vecka förra veckan men denna har det varit full fart igen. Jag red honom för Ingrid i måndags och det gick super! Sen har mamma ridit ut tre pass i veckan som också gått finfint. I morgon blir det en uteritt på hans rygg för min del, det var ett tag sen sist så det ska bli kul. Jag tar med trailern för på hemvägen ska vi hämta upp denna säsongs sista hösilagebalar. Mamma och pappa kör sin trailer och pick up:en så vi får med oss 6 st. Vi får se hur tidigt våren kommer i år, i fjol var den ju tidig. 

4 Feb 2017