Grattis Qharma på 1-årsdagen
I dag fyller Qharma 1 år! Det har hon firat med morotsparty och ryktmys. Det finns inget bättre än att bli borstad och kliad tycker Qharma. Håller jag på med de andra hästarna på gången stoppar hon alltid ut mulen genom gallret "Mig också! Glöm inte mig!"
Jag gjorde tattarmåttet på henne i går och enligt det ska hon bli ca 145 cm. Vi får väl se. Jag gjorde det på Tingla i fjol och där sa det ca 140 cm. På Shira stämde det ganska väl, diffade på 2 cm, så jag tror det kan ge en hint i alla fall. Hur som helst torde Qharma bli rätt mycket större än Tingla, det syns redan nu. Dels har Tingla växt rätt jämnt och fint och Qharma ser mer ut som en byggsats. Hästar som ser ut som en byggsats brukar då det gäller halvblod i alla fall tendera att bli större som vuxna. De som ser fina ut som unga kan riskera att bli lite små och burkiga i modellen. Så var t.e.x fallet med Mirang som var klar i kroppen väldigt tidigt.
Qharma och jag vid vårt första möte i somras. Hon är 3 månader här.
Sen har jag fått lära mig att har de långa skenben så blir de större. Det vet jag inte om det stämmer men Qharma har i alla fall rätt mycket längre skenben än Tingla, fast Tingla är högre i dagsläget. Jag har ju varit lite orolig att Tingla ska bli för liten för mig att rida men som hennes uppfödare sa till mig "det hon inte har på höjden kommer hon att ta igen på bredden" och det är nog så. Den lilla plutt som vi kom hem med för exakt 1 år sedan nu börjar bli riktigt vuxen och bredda både här och var.
Nåväl, stora eller små, så rör båda sig som gudinnor. Jag tycker det är så roligt att stå och titta på dem då de leker med varandra för de är så himla fina. Mina gula, glada, goa flickor. Förra veckan hade jag ju påsklov och det var skönt. Kunna ta dagen som den kom lite, pyssla på med hästarna i lugn och ro. Mot slutet av veckan blev jag dock rejält förkyld så nu går allt lite långsamt.
Shiras sjukgymnast eller vad man ska kalla honom (masserar/gör kiropraktik/behandlar med ultraljud mm) var och checkade igenom henne i fredags och vi fick MVG. Shira har som ung haft lite patellaupphakningar, ett arv från hennes mor. Detta har lett till att hon ofta varit lite spänd i muskulaturen vid bakknäna men så bra som hon var nu har hon aldrig varit enligt A. Då har han hjälpt oss i över fem år. Roligt! Förra veckan bjöd också på idel bra pass med henne, två i ridhuset och fyra ute här hemmavid. Jag ska försöka åka in två pass även denna vecka. Det behövs nu då vi är i gränslandet vinter/vår. Vi har bara en väg som man kan trava och galoppera på och det är ju lite tradigt att rida dit varje dag. Så de andra dagarna blir det bara skritt och astfalt eftersom man inte kan komma ut i skogen ännu pga snödjupet. Jag längtar efter mina skogsstigar!
Lusse var jag och red två pass förra veckan. Ett i ridhuset och ett ute. Det gick jättebra. Mamma har kommit igång med sin ridning i skogen igen och ridit två pass hon med som gått jättebra. Kul! Hon har ju haft ett litet uppehåll på grund av sadelgjordstvångstendenserna han hade efter att jag åkt av, allmänt dåligt väder/underlag ute samt en släng av influensan. Men nu är alltså även hon på g med skogsridning igen. Jag har även anmält Lusse till en tävling, 24-25 maj åker vi till Östersund Frösö Ridklubb och tävlar. Perfekt inför SM då han behöver träna på en lite längre resa (ca 25 mil enkel väg), sova borta och tävla under dessa premisser. Roligt för mig också då det är min gamla hemmaklubb som jag red för under 1.5 år då jag bodde i Östersund och pluggade där.
