Go with the flow

Ibland går liksom allt trögt. Varenda sak man tar sig för sitter liksom fast och inget går lätt. Finns det en möjlighet att något ska jävlas så kan man ge sig den på att det sker. Men så går proppen ur och så bara funkar allt. Lite så känns det just nu. Massor av roliga saker händer samtidigt efter en lång räcka av tröghet. Den här veckan har jag inte minst fått ett väldigt bra besked som gör att det kommer att gå lättare att träna häst framöver.

I går hade jag besök av en kompis. Vi tog en ridtur på de långbenta bruna. Mirang hade vissa dramaqueentendenser. Grey hounds i inhägnad, snöklumpar och skuggor var det väl som var farligast tror jag även om saker som att man drar upp kardborren på sin handske eller nyser kan få damen att flyga rakt upp i luften sånna här dagar. Shira verkar dock ha lämnat dramat i stallet och tog tät förbi alla faror på lång tygel och med spetsade öron. Vi tog en lång härlig galopp uppför en backe. Det är verkligen häftigt att känna 550 kg muskler jobba under en och låta vinden vina i öronen.

Även i dag hade Shira lämnat dramat i stallet. Jag tömkörde henne ca 4 km efter vägen i alla gångarter. Det är ganska läckert att tömköra i galopp som är så samlad att man kan gå raskt bakom. Längtar till nästa trimpass på henne, blir till helgen jag har tid att dra in till ridhuset.

Lusse har oxå fått jobba i dag, mamma körde honom till SRK. När vi kom in i ridhuset stog det en massa hinder där inne. Lusse stackarn trodde han skulle få hoppa och blev jättepigg! Tyvärr blev det bara dressyr i dag, men han gick som tåget. Jag jobbade efter de riktlinjer Mats gav i helgen och han kändes rätt fantastisk. När jag hittar det där flödet genom kroppen, då är allt enkelt. Jag red igenom både LA.3 och LA.4. Det känns som vi har ganska bra koll på läget även om det såklart finns en hel del att jobba på. Men Rom byggdes inte på en dag som bekant.

Till helgen är min sambo bortrest lör-mån. Då ska jag åka och rida lite sköna konditionspass på Lusse. Hoppas på fint väder!

Tingla och jag var ute på en lång powerwalk i måndags. Hon är verkligen inte rädd för nåt. Grannens snöslunga, Grey hounds som skäller och hoppar, trafik -nix, inget är farligt. Tingla fröken fullt självförtroende tar sig alltid frimodigt fram i livet. Hur många tvååringar kan man promenera som jag gör med henne egentligen, i miljö där det är en hel del intryck. Härliga Tingla!

Jag och Shira två år på promenad vid vår gamla gård. Ganska exakt 7 år gammal bild.

13 feb 2013