Ger eller tar hästeriet mest kraft?

Så här års då semesterns glada lediga dagar ebbat ut är det många som pratar om att låna ut sin häst eller sälja den. Man hinner inte med. Det blir en stress och mer jobbigt än roligt. För mig har alternativet att inte ha häst aldrig funnits. Jag har haft en eller flera sen jag fick min första i födelsedagspresent den 11 maj 1988. Det har blivit en livsstil. Och för mig har det alltid gett mer än det tagit. Däremot har det varit enorm skillnad i hur mycket mer det gett.

Under Shiras unghästår då vi stod inackorderad kände jag en ständig stress kring henne. Det fungerade inte att rida henne tillsammans med många hästar så ville jag träna i ridhuset var det till att ställa klockan före tuppen och rida före jobbet alternativt sena kvällar som gällde. Rida ut henne ensam fungerade inte heller speciellt bra så då gällde det att boka upp sällskap med andra. Hästlivet med henne handlade alltså mycket om anpassning. Dessutom hade jag extermt många stalljourer som tog tid och kraft och gjorde hela hästbiten rätt tung periodvis. Tider att passa på jobbet och i stallet och väldigt lite tid för annat, dessutom ganska oflexibel tid.

När vi flyttade ut på landet uppstod en stor lättnad kring stallskötseln. Förvisso hade jag nu alla fodringar själv, men hellre fodra två hästar som de var då på den tid som passar en varje dag än att ha 5 pass/vecka med 16 hästar. Däremot blev det ännu mer logistik kring motionsbiten av Shira. Jag blev beroende av sällskap som kunde hjälpa mig att lasta henne för att åka och träna alternativt medryttare till Mirang så vi kunde rida ut ihop. Jag började sakta men säkert jobba på lastningsbiten så vi kunde åka själva och även med uteridningsbiten.

I fjol byggde vi paddock hemma. Vilken lättnad att kunna trimma hemma! Dessutom fungerade nu lastningen så bra att jag kunde åka med henne själv utan minsta problem. Då Mirang gick bort blev jag även tvungen att en gång för alla ta tag i uteridningsbiten eftersom det nu inte fanns någon annan ridbar häst på gården att få sällskap ut med.

I år har allt lossnat rakt igenom. Jag åker med henne hur som helst och var som helst, hon är enkel att ha med sig. Jag rider ut ensam på alla platser och vägar som finns häromkring. Jag trimmar ofta på banan hemma och kan därför göra fler dressyrpass/vecka utan att det blir en väldigt dyr bensinräkning. Livet med Shira har blivit enkelt! Livet med Tingla har alltid varit enkelt. Hon är för mig så okomplicerad att det nästan är osannolikt. Inte heller Qharma tar speciellt mycket kraft. Som den 2-åring hon är jobbar hon då jag har tid och lust och hon är enkel i hanteringen. Lusse har jag ju bara på deltid så de ca två pass/vecka jag rider honom känns bara roliga. Man kan därmed säga att hästeriet definitivt ger mer kraft än det tar. Det är den break jag behöver efter en stressig arbetsdag. Jag kan släppa jobbet helt i stallet och bara fokusera på hästarna. Man kan säga att vägen hit med Shira varit som den här bilden. Fast vi är inte i mål ännu förstås. Men det är i alla fall planmark för närvarande.

Shira och jag tränade för Ingrid i måndags. Ett pass med grundjobb. Shira var duktig men underlaget på klubben är inte optimalt. Här hemma rider jag mest på ganska lätta underlag så det känns lite som att rida på en sandstrand då vi är i ridhuset. Det blir lite sirapskänsla i jämförelse med den känlsa av lätt som vinden som man får i min paddock eller på en äng. Vi har även trimmat ett pass i min paddock. Då la jag in bommar som vi travade och galopperade över samt gick sidepass över och backade mellan. Shira tyckte det var roligt och var väldigt duktig! Hon var ganska laddad och spänd i början av passet eftersom det blåste men bommarna fick henne att fokusera och slappna av. Vi har även ridit ut två pass. Ett tuffare i backar med trav & galopp och en skrittrunda. Under helgen är planen  att ta ett trimpass, ett utepass och så får hon en vilodag.

Lucidor har jag ridit en kväll, mamma körde upp honom hit till Gåltjärn. Vi trimmade på kandar inför hans kommande Msv C start. Han var väldigt fin det här passet. Vi lekte lite med byten också. Två klipp kommer nedanför. De är inte alltid rena som synes, men han är på god väg. Det var betydligt mer trassel med bytena för Shira då hon jobbat dem så kort tid som Lusse gjort.

Vänsterbyte:
https://www.facebook.com/photo.php?v=564127367043605&set=vb.100003390410056&type=2&theater

Högerbyte:
https://www.facebook.com/photo.php?v=564125760377099&set=vb.100003390410056&type=2&theater

Qharma har fått lite frisering och pyssel i veckan. Hon växer igen och ser ut som en riktig dragster så jag är nöjd över beslutet att inte visa henne på Wången. I morgon åker vi nämligen till Wången med Tingla och visar henne på sommarpremiering. Sommar och sommar, Tingla har redan börjat sätta vinterpäls! Men hon ska få bada, friseras och borstas rejält så pälsen ser så platt ut som möjligt. Hon har varit likadan varje år hos mig, alltid tidig med att sätta vinterpäls. Hon är ju duktig på att leta mat också. Hon är en riktig överlevare, en sån som klarat sig på Norska kalfjället. Jag har tränat lite visning med henne och hon är duktig. Vi får se vad domaren säger. Hon är i alla fall väl förberedd för sin uppgift.

 

Vi har kört henne en gång till också. Denna gång spände vi för direkt och jag körde i skritt med Micke som stöd där framme. Det är inga problem att svänga, starta, stanna. Så vi avslutade med att trava två korta sträckor vilket inte heller var några problem. Jättekul! Det känns som oddsen är goda att hon blir den fina körhäst jag drömt om att hon ska bli!

 

 

 

 

 

 

 

29 Aug 2014