Fem plus!
I helgen skulle det ha varit träning för Mats. Det hade varit helt perfekt med ett par extra ögon eftersom jag inte ridit för någon med Shira på en månad och det är tävling nästa helg. Men tyvärr är Mats häst dålig så träningen blev inställd. Sånt kan man ju inte styra över och jag hoppas lille fölis kryar på sig snart! För egen del bestämde jag mig för att inte ändra planen utan träna två dagar i helgen ändå med fokus grundjobb lördag och programridning söndag.
Veckan har annars bestått av lite blandat jobb för Shira. Sen sist jag skrev har vi jobbat hemmavid. En uteritt med fokus klättring och galoppintervaller, en skrittdag där jag gick till fots med henne (matte behöver också träna!), ett dressyrpass på min bana som kändes jättebra och ett pass tömkörning ute med fokus vara i ramen. Även då jättebra, riktigt fin och lugn galopp medan jag joggade bakom och duktig i jobbet med öppnor och sidvärts.
I dag åkte vi alltså ner till SRK för lite trim på en större bana än min egen. Min är kanon för lösgörande arbete till vardags men ska man rida mer mot linjer på tävling och programridning behövs en bana med fullmått. Jag red på träns i dag och då jag kom in i ridhuset var hon "fnurrig". Hon går liksom och småfrustar för sig själv. När hon gör så är det alltid läge att vara lite observant för det brukar betyda att hon tänker krydda tillvaron lite, hon funderar bara över vad hon skulle kunna bestämma sig för är farligt medans hon fnurrar för sig själv. I dag var det inte helt otippat bommarna som sticker upp bakom sargen, de är alltid en storfavorit att dramaqueena sig lite över. Sen var det också nån som ställt en stol på ett bord så den stack upp på kortsidan och det måste man ju såklart också oja sig lite över. Jag tog dock ingen notis om det hela, satte henne bara i jobb och då släppte hon tramset omgående och använde energin till härligt tryck istället.
Jag red fram på fyrkantsspåret och jobbade med att lossa henne mellan tyglarna, jag liksom bollar stödet mellan dem och flyttade henne även lite höger vänster omväxlande några steg för att förstärka detta. När hon är taggad har hon en tendens att bli hög och stark i nacken men detta jobb funkar jättebra. Skar också av hörnlinjen i skänkelvikning. Hon kändes fin och jag valde därför att ta galoppen nästan direkt. Hon är dessutom en sån häst som kommer till ro och blir lösgjord bäst i galopp. Fortsatte med fyrkantsspår, skar lite hörn och flyttade henne även här, tempoväxlade lite. Var noga med att ha handen framme och rida på istället för att backa av fast hon ändå skulle vara i ramen. Sen red jag tre bågar förvänd. Det var plättlätt att göra dem på 70 m efter att ha gjort dem hemma på 40 m. Sen red jag delar ur Msv C.2. Galoppen nötte jag igenom bågarna och enkla bytena ganska många gånger innan jag var nöjd. Traven kändes över lag bra men det är svårt att veta om formningen är tillräcklig i öppnorna när man inte har speglarna, tycker jag. Avrundade rund och låg och hon kändes jättenöjd och spänstig. Ett bra jobb av oss båda i dag! Skrittade sen ut övre och hon fick bara en liten hjärtinfarkt då hon såg hästarna i hagen genom buskarna, båt och fyrhjuling parkerade efter vägen gick däremot bra. I morgon tar jag kandaret och då blir det samma typ av uppvärmning och så ska jag rida igenom programmet i sin helhet samt rida om de delar som inte känns bra. Skrittar av ute då också, det är så skönt och avkopplande efter ett tuffare pass.
Shira 4 år och jag på dressyrträning
Lusse kom upp till stan i torsdags för ett trimpass. Vi red på banan här i Gåltjärn. Jag tror vartenda fordon var ute under det passet. Det var bilar, man på cykel med hund i koppel, skylift på vagn, traktor, timmerbil, maskin som röjer sly i diken. Lusse är ju dock en skön personlighet som sällan tappar fokus men lite mer energi fick han ju av röran. Den använde han dock bara till jobb så det blev ett väldigt bra pass. Efter uppvärmning som jag alltid gör likadant på honom red jag delar ur LA.4 som vi ska tävla om några veckor. Det galopp-programmet är lite för svårt för honom ännu, han orkar inte gå på styrka utan det blir mer på fart. Bitvis är det bra och bitvis bär det iväg lite alltså. Travprogrammet känns bra. Bakdelsvändningarna är ett spännande inslag. De sitter väl inte direkt. Jag har en känsla av att vi kommer att få göra om dem väldigt många ggr under de två träningar jag bokat in för Ingrid innan tävlingen. Det är dock bra, då kanske vi kan få lite bra tips både då det gäller dem och galoppen! Mitt mål är att vi förbättrar oss jämfört med sist vi red det då vi hade knappa 59%. Annars har Lusse varit i mammas händer under veckan och jag har fått positiva rapporter om detta.
Tingla fick möta draglinorna i tisdags. Vi var på ridbanan och jag tömkörde och Micke gick efter med draglinorna. Vi började med den ena men det var ju inga som helst reaktioner så vi fortsatte med att sätta på båda, slänga lite med dem, trycka dem mot henne i kurvorna, lägga vikt i dem. Hon fick både skritta och trava, även trava med motstånd. Allt detta gjorde hon utan minsta knot. Hon är så löjligt okomplicerad den hästen! Sen tömkörde jag henne även i fredags. Vi körde över bron och travade mycket, både i raskt tempo med mig joggandes efter och i kortare tempo där hon får ta stöd på sidepullet och jag går bakom. Tingla var idel solsken och spetsade öron. Hon har ett skönt eget driv, det där med unghästvingel har hon nog inte hört talas om.
Qharma fick också jobba i tisdags. Vi gick en promenad runt stubbåkrarna och kanten till sommarhagen och hejade lite på fåren. Hon var jätteduktig! Jag har inte gått där med henne förut, jag har inte velat ut på öppna ytor eftersom hon varit rätt yvig. Det var inga som helst problem, hon skrittade raskt men avspänt vid min sida. När alla fåren kom springandes mot henne och bäääää:ade blev hon en gul staty men då jag pratade med henne och gick emellan henne och fåren slappnade hon av direkt. Kanske kommer hon att bli som Lusse ändå, tro att matte är tryggheten och bara matte säger att det är okej så är det så. Hur som helst var det tur att vi gick den vägen för jag såg att ett träd hade ramlat ner över staketet till hennes och Tinglas hage. Vet inte hur länge det varit så, är inte ner dit varje dag då hagen är så stor. Men nu blev det ju bortsågat innan de hann rymma i alla fall! När vi kom tillbaka tränade vi lite visning på banan. Hon skrittar jättefint vid hand och är även duktig på att ställa upp sig snyggt. Trava är svårare, helst vill hon trava lite lusigt i ryggen på matte och då jag driver på blir det skutt och sprall istället. Men hon tar en korrigering och det är ett stort framsteg! Över huvud taget känns det jättebra med Qharma nu. Vi har liksom hittat varandra.
