En av varje sort
Att ha Lusse, Shira, Tingla och Qharma känns lite som att ha en stor godispåse med många helt olika favoriter. Ibland vill man ha saltlakrits, ibland är man sugen på fudge, en annan dag är det gott med en riktig suris och den fjärde dagen sitter det inte fel med en kola.
Lusse -tänkaren med det stora hjärtat. Alltid vänlig och med på noterna men kan ibland bjuda på ett glatt skutt. Testar han räcker det att harkla sig lite så suckar han och säger "okej...nu är jag snäll igen". Han fungerar bäst med en fast hand, det gör väl alla hästar, men kräver inget extremt ledarskap eftersom han är så trygg i sig själv att han ändå tar vettiga beslut kring saker som sker.
Shira -den ambitiösa tjejen som har lätt att stressa upp sig. Hon vill alltid maxa saker, ta i lite till. Hon kräver en trygg, lugn stark ledare för att fungera bra. Får hon inga ramar blir hon olycklig och nervös men man får heller inte dominera henne med hårda tag för då blir hon olycklig och spänd. Men har man henne med sig lyder hon nästan ens tanke eftersom hon är så pass känslig.
Qharma -den alternativa tjejen som alltid vill finna sina egna vägar. I skolvärlden är Entreprenöriellt lärande i ropet. Dvs man ger eleven målet men vägen dit får den bestämma själv. Qharma tycker att hela livet borde vara uppbyggt så! Qharma är till sin natur sprallig, glad och nyfiken. Och väldigt envis. Det ser man i hagen inte minst. Tingla kan jaga bort henne från maten gång på gång men hon kommer tillbaka med ett glatt "hej nu är jag här...igen!" I och med detta kräver Qharma en extremt stark ledare då hon är så pass stark i sig själv.
Tingla -scouten som alltid är redo! Alltid alert och sugen på nya utmaningar. Har ett sällan skådat självförtroende, hon är helt övertygad om att hon klarar allt. Hon är en tydlig ledare i hagen, vänlig men bestämd. Jag upplever inte att hon behöver ett starkt ledarskap eftersom hon är så trygg sig själv men det är nog så enkelt att hon anser mig vara nummer ett och som en sann flockhäst så följer hon ledaren.
Det är väldigt skönt att de är så olika faktiskt. Det ger mig både olika typer av utmaningar men också möjlighet att bara "glida med" ibland då de har så olika förtjänster. Lusse och jag red ut i Jättendal i lördags. Det blåste en hel del men jag känner mig trygg med honom. Att rida ut honom är rekreation liksom. I dag tränade vi för Mats. Vi fick beröm för att han är mer ärligt i ramen och mer balanserad än sist han såg oss. Lusse rör sig stort och har alltid gått mer på skjutkraft än bärkraft men nu börjar detta vända. Som Mats sa, den dag han orkar bära upp sig själv fullt ut kommer jag få bra utdelning eftersom grundgången är så pass bra. Lusse är en sann gentleman.
Shira och jag trimmade på ängen i torsdags. Jag försökte rida med samma tänk som för Ingrid i måndags och det var ett bra pass. I lördags tränade vi för Mats. Vi fick beröm för att hon var så fin i kroppen, att min sits är mycket bättre och att hon är ärligare i formen och mer genomsläpplig. Härliga ord eftersom jag ju upplevt att vi haft en svacka. Men det är nog så att jag nu vet vad jag söker och lätt blir frustrerad då jag inte når dit. Med tränarhjälp gick det i alla fall som en dans, precis som i måndags. Vi jobbade mycket grunder och Shira kändes härligt med på noterna. Det var lätt att rida, som det är på henne när jag inte krånglar till det. Mats pratade mycket om att ge hästen ett system som man sen följer. De får sina ramar, sin trygghet och vet vad som efterfrågas. Jag måste bli ännu noggrannare och inte slarva med detta. Det är jätteviktigt speciellt med Shira nu då vi ska ta steget upp i högre klasser. Grunderna måste sitta i alla väder och det är upp till mig. Hon gör det jag ber henne om -bara hon förstår vad jag vill. I dag har vi varit ute och myst i solen i skogen en timme. Mest skritt men en lång härlig galopp på mjuk gräsväg blev det också. Realtionen till Shira är inte lika enkel som den till Lusse, men då vi hittar den där kontakten är vårt samspel ännu bättre.
Qharma har jobbat två pass denna vecka. I fredags tömkörde jag henne, först på ridbanan och sen ut en sväng, totalt 30 min. På banan var hon jätteduktig, gjorde bara en stor brall första gången hon skulle passera konorna. En typisk Qharmaöverreaktion. Efter detta var hon jätteduktig på sina styr och svängövningar. Däremot sa hon inget alls om att gå förbi stallet och de gnäggande kompisarna då jag ville köra ut en stund efter ridbanepasset. Hon bara traskade på med långa kliv och spetsade öron -roligt äventyr att lämna gården verkade hon tycka.
I dag har vi löshoppat. Vi började med Tingla. Då vi släppte henne lös för att hon skulle få värma upp lite själv lös på banan sprang hon genast in i gången med hinder och började hoppa dem själv, i frihet. "Tingla vet! Finns det hinder på banan är det för att de ska hoppas!" menade hon på. Hon var för jäkla rolig. Hon satte full sprutt mot hindrena gång på gång och hoppade helt utan drivning oxer med titthinder (rosa block) upp till 80 cm. Sen var hon jättenöjd och stolt över sig själv. "Tingla är kungen i Gåltjärn!" såg hon ut att tänka.
...sen skulle Qharma hoppa. Qharma hade lite alternativa planer. Att hoppa serien bakifrån tyckte hon var skoj (utan drivning, jag hade inte för avsikt att hon skulle hoppa en oxer åt fel håll). Annars verkade det festligare att äta gräs längs kanten, springa runt och skutta i allmänhet. Micke ledde henne mot serien och gång på gång tvärvände hon i kurvan före första hindret och nästan sprang över honom, vilt skuttandes. Då han gått efter henne och fångat henne och skulle leda henne tillbaka vägrade hon gå förbi utgången. Detta upprepades flera gånger. Det var så tydligt att hon testade ledarskapet och att detta inte gällde hoppningen egentligen. Så jag bestämde att även Qharma måste få lära sig systemet med tydliga ramar. Alltså satte Micke på grimskaftet och ledde henne genom hinderserien två gånger. Sen ledde han henne ända fram till ca 5 m före första hindret och där tog jag vid med drivningen. Då gick det bra minsann! Jag tror problemet var att hon lyckades vända första gången och det är tydligt att lär hon sig att hon kan välja en annan lösning än att göra det som efterfrågas, ja då gör hon det om hon tycker det verkar roligare. När poletten trillat ner hoppade hon jättefint, räcke och oxer med titthinder på ca 65 cm, helt utan drivning från mig. Sen fick hon gå fram och tillbaka förbi ingången väldigt många gånger tills hon inte sackade och försökte stanna. Då hon gav med sig sänkte hon huvudet och började tugga och markerade tydligt att vi hade vunnit.
I stallet var hon så nöjd med sin insats. Och efteråt då de gick i hagen och Micke körde röjsåg så skulle hon hela tiden vara med honom. De var ju kompisar nu och vilken spännande maskin han hade! Han körde så gräset sprutade på henne och ljudet var öronbedövande men hon var bara nyfiken. Saker som detta får mig att inse att Qharma egentligen är orädd men hon är i behov av att få veta vad som gäller. Annars gör hon nåt annat helt enkelt, om hon tycker det passar henne bättre. Det jag bär med mig på näthinnan från i dag är den trav hon visade upp då hon var lös. Himmel som den hästen kan både skritta och trava! Galoppera med för den delen, då hon inte är i växtfas.
För att gå tillbaka till Tingla så red jag ut henne i torsdags. Vi tog en runda där man rider både i trafik och i skogen. Hon känns som en vuxen häst att rida. Så otroligt trygg, välbalanserad och okomplicerad. Jättefin i munnen och lyhörd för små hjälper. Tar både höger och vänster galopp på kommando även ute på raka spår. Orkar nu hålla galoppen långa sträckor, det är tydligt att körningen stärkt henne mycket.
Så i mitt stall finns en viljestark gångartsstjärna, en ambitiös känslig natur och en scout med enormt självförtroende. Dessutom har jag förmånen att få arbeta även med en trygg gentleman. Och jag älskar mixen av dessa fyra individer!
