Domarkurs, ponnymätning och dressyrträning

Som jag skrev i förra inlägget märks det att vi är inne i oxveckorna. Jag känner mig begränsad av kyla, snö och mörker och är fortfarande lite trött efter influensan jag drog på mig. Det är lite över, under eller igenom den här tiden på året. 

En som är riktigt på g är i alla fall Tingla! Hon var lite trött en period kring jul innan jag klippte om henne men nu är hon sig lik igen. Jag älskar inställningen hos den hästen. Hon må vara lite bossig men hennes pondus och energi smittar av sig – med henne är man trygg. 

Qharma har varit i en testarperiod den sista tiden. Jag tror det är en kombination av ökad kondis, styrka och att faktiskt kraven på henne också successivt stegras. Hon blir aldrig speciellt busig utan det handlar mer om att hon blir envis och man får genom list och bestämdhet övertyga henne om planen för dagen.

Måndag förra veckan red jag ut båda hästarna 35-40 min var, rejält jobb i snön. Qharma testade att stanna när jag ville vända och ta rakan ytterligare en gång men det var ganska lätt att övertyga henne. 

Tisdag kom Julia och då red vi en runda både på vägen och i skogen och båda hästarna var riktigt på g. 

Onsdag for mamma och jag på ponnymätning med Tingla. Det gick bra, hon var mycket mer avspänd i år än i fjol då hon hade Viva som inte var helt avvand kvar hemma. Det visade sig på måttstocken och Tingla har numera ett slutintyg som c-ponny istället för liten d som hon blev i fjol. Vi skrittade runt ca 40 minuter medan vi väntade på att få komma in så det fick räknas som dagens motion. 


I väntan på att få komma in på mätning 

Torsdag red jag ut Qharma och fick ett stopp när jag bad om galopp i djupsnön på andra varvet men proppen gick snabbt ur och sen var hon idel samarbetsvilja. 

Fredag for jag och Tingla på träning för Camilla Lindh. Det var länge sen jag red för instruktör med Tingla så det var välbehövligt. Jag berättade om våra styrkor och svagheter och att målet är LA-debut i vår. Efter att ha visat upp henne i alla gångarter så Camilla kunde bilda sig en uppfattning om oss började vi jobba med galoppen. En av våra svårigheter är att Tingla lätt lägger huvudet på sned till höger istället för att bli helt eftergiven i ganaschen. Detta har sin grund i att jag är skev i min rygg. För att råda bot på detta korrigerade Camilla min sits och handställning och vi fick jobba med öppna på långsidan. Sedan övergick vi till den förvända galoppen. I början red vi en båge in från långsidan som gjordes brantare och brantare. När detta fungerade bra övergick vi till att rida halvt igenom och fortsätta den förvända galoppen genom kortsidan och nerför nästa långsida. Tingla har en balanserad och aktiv grundgalopp och det är mest upp till mig hur bra det blir. Jag fick vara mer noggrann direkt från fattningen och inte låta det hela rinna iväg. Här är ett klipp på galoppjobb från träningen: 

https://www.facebook.com/moa.belin/videos/10157141060007074/


Därefter övergick vi till att arbeta med sidvärts. Först fick jag flytta in några meter innanför medellinjen och därefter tillbaka till fyrkantsspåret. När det fungerade väl fortsatte vi med att flytta från långsidan in på kvartslinjen, lägga en volt och sedan flytta vidare till medellinjen. Detta gjorde att jag fick mycket bättre koll på yttersidan och lyckades aktivera framför allt höger bak bättre. Jag är jättenöjd med träningen, både med Tinglas insats och den hjälp jag fick, och ser redan fram emot nästa gång! 

Qharma fick nöja sig med en promenad på fredagen. Lördag vilade båda eftersom jag var på domarkurs i Hudiksvall lördag – söndag. Kursen var som vanligt lärorik även om den smolkades lite av helgens digra snöfall. Några ekipage vågade inte ut och köra med transporten så vi fick lite färre ekipage att titta på än vad som var planen från början. Men framför allt tror jag de flesta, inklusive jag själv, oroade sig lite för hemresan. Det gick lyckligtvis bra även om det tog lite längre tid än vanligt. 

Söndag kväll kom Julia och red ut med mig. Underbart med sällskap, motivationen var inte helt på topp i -16, mörker och efter en hel helgs fokus på kurs. Men ut kom vi och Tingla var underbar! Qharma med till en början men på hemvägen bestämde hon sig för att hon icke skulle passera en gård där en man med pannlampa var i sin trädgård. Det hade nog gått lätt om Julia suttit av och lett henne eller om Tingla fått ta tät men vi bestämde oss för att ta igenom det hela och det blev en svettig stund innan Qharma accepterade. Då gick det å andra sidan bra att ta en extra sväng i trav förbi både på bort- och hemväg fast det nu släppts ut skällande hundar i trädgården. 

Måndag kom Julia till mig igen och red. Jag är så innerligt tacksam för att hon börjat rida hos mig igen. Just nu är det mest mörkt, kallt och mycket timmerbilar efter vägen så att ha sällskap ut gör mycket för motivationen. Den här kvällen var det under -20 grader men vi höll oss varma med frisk trav och galopp så snön yrde. Båda hästarna var fina och samarbetsvilliga. 

Det var hela 12 dagar sen jag och Lusse hade en dejt sist pga väglag, sjukdom, kurs mm. Mamma har dock varit modig och hållit igång själv och det har gått bra. Mycket snö tar ju udden av det värsta buset så det är väl den enda fördelen med den myckna nederbörd som varit. Fem uteritter har det blivit de senaste åtta dagarna. Till helgen hoppas jag kunna ta nya tag och kunna klättra upp på hans rygg igen. 

Viva och Bella gör jag inget mer än umgås med just nu. Här är en bild på Julia och Viva från i går kväll. Viva är väldigt social och tycker att hon får alldeles för lite egentid. Jag längtar verkligen efter våren när jag nu laddar för att sparka mig i baken och ta mig ut och rida Tingla i -20 grader i pannlampans sken efter en mörk landsväg.  

5 feb 2019