Det gick bra

Det var aningen nervös jag tempade Tingla torsdag kväll. Hon var möjligen något lugnare ut än vanligt vid intag men åt med god aptit. Cirka en halv grad förhöjd temp hade hon. Men mer blev det inte. Fredag morgon var hon nere på normaltemp och precis som vanligt så jag drog en lättnandens suck. Hon har ändå fått vila fredag och lördag för säkerhets skull och söndag morgon bjöd på en liten skrittrunda på långa tyglar. -12 grader och Tingla meddelade att hon var redo för mer jobb genom att knata på i full fart glatt frustande. 

Lusses inplanerade ridtur med Helena i fredags ställdes in pga ymmigt snöande och blåst men på lördagen var jag ute och red en riktigt härlig timmeslång tur med massor av trav och galoppjobb i snön på honom. Söndag vila och på måndag är det äntligen dags för Ingridträning igen! 



Qharma och jag var ute på promenad i fredags. Hon var dock så pigg att jag tänkte hon skulle få lösgaloppera lite på banan och det gjorde hon med glädje. Jag passade även på att låta Bella och Viva göra detsamma. Bella var lite svårmotiverad, hon tyckte nog snön var jobbig och ville helst ställa sig och gnägga på kompisarna. Vivan spruttade runt i ganska bra fart trots att det var första gången jag tog henne från flocken. Det har hänt mycket med Viva sen hon fick egen box. Jag tror hon känner sig mer vuxen när hon fått separeras från mamma lite. Viva har en skön humor, är kramgo och är vansinnigt söt. Man blir glad av hennes uppsyn. Hon påminner mycket om sin mor men är nog lite mildare kanske. Om jag skulle beskriva Tinglas personlighet blir det nånting i stil med en mix av Pippi, Lilla My och Zlatan. Ett enormt självförtroende, mycket känslor och ett stort hjärta. Hon styr och ställer med sin flock och de är trygga med henne. Egentligen är det lite samma sak med mig. Om jag tvekar suckar hon alltid åt mig och säger "var inte en sån kärring, jag fixar". Hennes självkänsla smittar av sig. Vivan dyrkar sin mamma och tycker att hon är världens häftigaste och snällaste mamma och Tingla älskar sitt barn. Hon har varit en fantastisk mamma både hur hon agerat mot Viva och hur lätt hon låtit oss greja med Viva. Hon litar blint på mig och jag har alltid fått göra allt med/för henne och även med Viva. Här är en text om Lilla My som stämde så bra till stora delar så jag modifierade om den lite till Tingla:

Tingla är busig och viljestark, men också rättvis och vänskaplig. Hon ställer alltid upp för sina fjordvänner om de behöver hjälp och hon är aldrig elak utan bara busig. Trots sin storlek är Tingla aldrig rädd och retas gärna med och jagar figurer av mer lättskrämd karaktär, läs lösa hundar, rävar och annat hon stöter på. Hon är aldrig ledsen, utan antingen bara glad eller arg - när hon blir riktigt arg bits hon. När Tinglas får ett infall vill hon göra det på en gång. Hon vill gärna utmanas med småläskiga saker och följer gärna med på spännande äventyr. Jag älskar även citatet nedan:



Här är ett klipp på Viva och Qharma från i fredags. Ridbanan är plogad två gånger i år (var ca 60 cm båda de gångerna) och ändå så här mycket snö på den: 

https://www.facebook.com/moa.belin/videos/10156117063647074/

Jag packade senare den dagen snön med min bil, körde runt där ca 30 minuter. I morse testade effekten av det hela med en halvtimmes pass på Qharmas rygg. Det blev faktiskt riktig bra! Vi kunde trava och galoppera och hon kändes avspänd och rörde sig lätt och smidigt. Nu är jag inne för frukost innan jag ska ta tag i stallet, veckans höpackning och avvakta när stormen drar in. Hoppas det inte blir alltför mycket förstörelse och långa strömavbrott. Och med detta är faktiskt det långa härliga lovet slut. Tänk vad fort det gått. Men det går ju fort när man har roligt och trivs och det gör jag, både med mina tvåbenta och fyrbenta vänner. 

7 jan 2018