Äventyret väntar
...i dubbel bemärkelse. I morgon rullar vi mot SM men även en resa till Vilhemsborg i augusti planeras. Och det slår mig ännu en gång hur många härliga människor jag lärt känna tack vare att jag valt Fjordhästen.
Sist jag var i Vilhemsborg fick jag ju med mig två hästar hem. Förutom min Bella även Vidar Halsnaes som bedömdes med 7 i helhet och inte gick igenom den danska hingstpremieringen. Han är i dag 4 år gammal och en riktigt trevlig valack som tränas mot sin första dressyrstart om två veckor. 
Amanda och Vidar på träning i fredags
Bella och Viva har det gott på betet. Det är vansinnigt torrt och har inte växt speciellt mycket men jag räknar med att kunna ha dem ute dygnet runt tom slutet av agusti då de ska in för att styleas lite inför sommarpremiering på Wången. Sen kommer de att kunna gå där nere tills det blir snö, för att spara lite på de slitna och helt nedbetade vinterhagarna.
Jag går ner till dem varje morgon och visiterar, kollar hovar, sprayar insektsmedel. De är väldigt lättsamma i hanteringen, står som ljus fast jag har dem lösa. Så skönt med vettiga unghästar!
Qharma har jobbat på med blandade aktiviteter. Förra torsdagen var Amanda och jag ner till SRK med henne och Tingla. Vi skrittade nedre rundan och dungen innan vi gick in på nya banan för lite trim. Qharma var superfin det passet och väldigt cool med tanke på att det var ny plats. Jag upplever henne nog lite coolare än Tingla just nu faktiskt. Tiderna förändras! På fredagen skrittade jag ut henne på långa tyglar och avslutade med 10 minuter på ridbanan och hon kändes super. Sen fick hon vila lördag och på söndag red jag ut en sväng. Måndag gick hon Ingridträning med Amanda. Banan var nyharvad och med den torka som är nu blev underlaget rätt skumt, sanden blev lös och liksom rullande ovanpå en hård yta. Jag upplevde Tingla fin i kontakten och formen men att hon kändes markbunden på ett sätt hon inte brukar vara och kopplade det till underlaget. På Qharma såg vi i början av passet en asymetri bak som jag tror sitter uppe i korset/länden. Jag såg denna asymetri under igångsättningen efter fölningen 2017 men har inte sett den hittills i år. Vi valde i alla fall att fortsätta och efter galoppen var detta helt borta. Hon var annars väldigt fin i formen det här passet. Helena masserade henne lite efter träningen medan de väntade på att jag och Tingla skulle bli klara och hon kändes lite låst i länden. Jag hade ju sedan innan planerat att hon skulle vila när vi är bortresta på SM och i går kväll släpptes hon ut med knattarna på dygnet runt utevistelse. Sen tittar jag på henne på lina/töm när vi kommer hem och förhoppningsvis ser det ok ut då. 
Det var ett kärt återseende för Viva och Bella när jag släppte in Qharma till dem. "Åh, tant Qharma är det verkligen du? Vi har saknat dig så mycket!" sa de och nosade på henne precis överallt inklusive under magen och svansen. Tur hon är snäll! Qharma sa inte ett ljud utan undersökte nöjt den nygamla miljön med de andra traskandes på led efter. Lite senare på kvällen hade hon och knattarna kapplöpning. Qharma må se långsam ut men himmel som den hästen kan löpa! Ingen av de andra hade en chans. Hon showade också loss med sin fantastiska trav, det var en fröjd för ögat att se. Då fanns definitivt ingen asymetri. 
Från vänster: Viva, Bella, Qharma 
Qharma var väldigt spännande enligt Bella och Viva
Lucidor och Tingla har fått jobba en del lösgörande pass men också haft nån extra vilodag för att ladda batterierna inför den långa resan och meetinglivet. De senaste sex dagarna har Lusse vilat två, ridits ut två konditionspass med friska galopper - jag har kommit fram till att det är väldigt lösgörande för honom, trimmats ett pass på ridbanan med programridning och tömkörts ett pass. Han har känts super rakt igenom så nu finns inget mer jag kan göra för att förbereda honom för ett bra SM. 
Tingla har jag valt ett annat upplägg på, uteritter i kombination med kortare trimpass vilket verkar vara den vinnande melodin för henne. Det var det för övrigt även med hennes far. Hon har vilat tre dagar. Förra torsdagen red vi ut runt SRK och trimmade på nya banan som sagt. I lördags skrittade jag ut här hemma och red program på ridbanan som avslut. I går tränade jag för Ingrid. Hon tyckte att vi hade ett helt annat utgångsläge än förra träningen, Tingla var mycket mer avspänd och det är min känsla också. Programmen vi ska rida på SM känns lätta på hemmaplan. De är ju också lättare än LB.2 som vi normalt rider mest. Nu gäller det bara att jag inte krånglar till det för oss utan ger henne en bra resa innanför de vita staketen. 
Oavsett hur det går är jag stolt över båda mina hästar och tycker att vi är väl tränade för uppgiften. I lördags dömde jag lokal ponnydressyr och påmindes om att tävling kan innebära så olika saker för olika ekipage. En del rider ut från banan efter ganska bra (ur domarens synvikel) ritter men ser ut som åskmoln då de fått en teknisk miss. Andra har ur dressyr TR synvikel kanske inte gjort någon kanonuppvisning men stålar som solen och klappar ivrigt sin ponny. Målen är olika - ett mål kan ju faktiskt vara att bara våga starta en tävling med sin häst. Lätt att glömma när man fastnar i prestation. Så nu vill jag behålla känslan från hemma och gå in och ha kul tillsammans med mina fina hästar.
Sen ser jag faktiskt fram enormt mycket mot att få klappa den här prinsen igen. Ingvar kommer till SM för att delta i hoppningen med Felicia. Jag tror det kommer bli ett känslosamt möte med tanke på hur det kändes då han for. En del hästar fastnar i hjärtat helt enkelt. 
