Att vara en ledare och träningsupplägg 2013

Att ett bra ledarskap är viktigt kring våra hästar står ju helt klart. Och att hästar som agerar helt okomplicerat hos en ryttare kan bete sig som om de knappt var inridna hos en annan. Där handlar det om att välja en lagom stor utmaning. Är man själv lite försiktig ska man inte välja en häst som gärna testar gränser varje dag. Don efter person. Jag är inte speciellt tuff som ryttare men jag är envisare än de flesta och skaffar mig strategier som funkar. De hästar jag har i stallet just nu är väldigt olika. Trygga, tuffa Tingla är en riktigt ranghög häst som är en naturlig ledare i hagen. Qharma är det lilla barnet, retstickan som alltid vill vara med och gång på gång söker upp trubbel (dvs en kompis som säger försvinn). Shira är en riktigt ranglåg häst som är i behov av tydliga ramar för att må bra. Då hon som 5-åring gick på bete med 2- och 3-åringar blev hon utmobbad då hon var absolut lägst i rang i hela gruppen. Däremot brukar Tingla ta henne under sina vingar. Shira älskar Tingla och sörjer lite just nu då de ej delar hage. Mirang är en i grunden ranglåg häst som utvecklat en surtantsgen med åren. Hon är den där tanten som kommer ut och skriker då barnen pallar äpplen för hon vill helst ha det lugnt och skönt på ålderns höst. Med allt detta i baktanken och med några mål i bakhuvudet har jag inför detta år följande planer med hästarna:

SHIRA ska fortsätta jobbas mycket utomhus då jag märkt att hon mår bra av det. Det blåser klart mindre i skallen på henne om hon får möta mycket intryck i sin vardag och lära sig hantera dem. Bäddar jag in henne i en säkerhet med mycket ridhusridning får jag jätteproblem när det väl inträffar något vilket i det fallet kan vara så lite som att nån springer på läktaren. Så planen under 2013 är att åka ner och trimma ca 2 dagar/vecka och resten av jobbet sker här hemma. Det kan vara på en stig i skogen, på en stubbåker, förhoppningsvis på min ridbana då den byggts, efter trafikerad väg, klättrandes uppför ett brant berg eller på en härlig sandväg. Platsen är egentligen egal, det viktiga är att hon är fokuserad på mig. Hon ska jobbas mycket med lösgörande, zigzag sidvärts, öppnor och slutor, halter, ryggningar. Allt jobb ska ske i skritt tills hon är med mig, fokuserad och avspänd. Då växlar vi upp och jobbar traven och galoppen. På henne kan det vara en fördel att ta galoppen tidigt i passet då hon ofta slappnar av fint direkt i den medan hon kan gå och ladda och spänna sig i traven om hon är pigg. Fokus ska alltid ligga på bärighet, hon får inte skotta från sin egen balans. Shira är en häst som har mycket energi och ganska lång kropp och lätt springer från sin balans och hamnar något i framvikt. Jobbet vi gör nu är för att bygga om henne lite, att hon ska lära sig vänta och lägga mer vikt på bak och på det viset bli en hållbar häst i många år framöver. Tävla får vi se om vi gör. Kanske startar jag nån Msv C, eller så fortsätter vi med detta grundjobb. Målet med henne är att på sikt då vi är klara för det komma ut i Msv B och nånstans långt fram i tiden rida en Msv A med 62 %. Hon ska jobbas 6 dagar/vecka och det är blandat uppsuttet, på töm och som handhäst. Jag ser en stor fördel av att rida med handhäst. Jag spar tid och Shira slipper ha någon på ryggen varje dag om hon t.ex. ändå bara ska skrittas.

TINGLA ska fortsätta tömköras mot en inkörning. Hon har varit helt okomplicerad i detta jobb hittills. Hon är för att vara 2 år rätt extraordinär i mina ögon. Aldrig nåt problem att lämna gården ensam. Bryr sig inte om hon är ensam inne i stallet eller ensam ute i hagen. Hon är så otroligt trygg i sig själv. Tingla är den naturliga ledaren i hagen. Jag har funderat en del på detta, varför en så ranghög häst inte tar strider med mig som de mer ranglåga Shira och Mirang gjort. Men jag tror det beror på att de är mer osäkra och hela tiden vill checka läget. Tingla tror på sig själv och mig. Det är nog ganska enkelt och kul att vara Tingla. Inte så många funderingar. Har hon mat och får bli kliad/borstad och lite aktiverad är livet på topp. Aldrig nån stress eller rädsla. Om hon kommer fortsätta vara sån här som vuxen ridhäst kommer jag att ha en helt underbar träningskompis. En kompis som alltid är på, full av energi men inget trams. Hur mycket hon ska gå vill jag inte ha nån planering på. En tvååring måste få vara unghäst också, leka i hagen. Men siktet är väl aktivering ca 2 dgr/v under våren och sen ett långt sommarbete och sen fortsätta jobbet i höst.

QHARMA har jag inte haft så länge men några saker med henne har jag redan märkt. Hon är en riktig sucker för uppmärksamhet och beröm. Hon är en ganska bestämd dam. Samt att hon är lite oroväckande bunden vid Tingla. Tingla är hennes trygghet. Tar vi ut Tingla är det modell riva stallet, det springs runt i boxen, sparkas i väggen, dras runt allt hö och gnäggas hjärtaskärande. Just därför är det viktigt att Tingla och hon säras regelbundet. Att halvbloden är kvar i stallet verkar inte spela någon roll. De är inga riktiga kompisar, enligt Qharma. En kompis ska vara gul! Qharma och jag har haft en riktig uppgörelse och två dagar efter slog hon nästan knut på sig själv för att vara mig till lags vid vardagshanteringen. Vad jag kan lära av detta är att hon mår bra av att sättas på plats för det är en ganska tuff häst och att hon som Shira nästan verkar gilla att bli satt på plats. Hon blir trygg av att veta att det är matte som bestämmer. Målet med Qharma i år är alltså att träna på att bli mer självständig. Hon ska promeneras ensam och på sikt även tömköras. Hon ska även få träna på att stå ensam i stallet. Vi ska även träna lite på trafik som hon inte mött så mycket i sitt liv men där kommer hon att få stöd av Tingla som ju är helt outstanding i trafiken, inte bryr sig ett dugg om vad hon möter. Jag tror att Qharma kommer att bli en riktigt fin häst men att hon kommer att kräva lite mer tandagnisslan än sin bror gjort där allt gått på en räkmacka mer eller mindre. Jag tror dock inte att hon kommer att kräva lika mycket jobb som de stora gjort, just eftersom hon redan nu visar den sidan av "kolla vad snäll och bra jag är matte du får inte vara arg på mig" efter en uppgörelse. Qharma har också en skön energi, vilket hon behöver för att bli en dressyrhäst som ska slåss mot de långbenta. Sen är hon hemskt rar, vill alltid gosa och mysa med de människor hon möter.

Mirang har jag inga egentliga mål kring. Där tar jag dagen lite som det kommer. Nu då jag har så pass många hästar måste ambitionerna sänkas nånstans och det blir med henne. I dagsläget motioneras hon 4-5 dgr/v, mestdels skogsridning 30-60 min men ibland kan det bli tömkörning eller en powerwalk om jag känner för att röra lite på mig själv. Mirang har ingen medryttare nu men en tjej jag känner sen tidigare som vill återuppta sin ridning har varit här och ridit henne ett par gånger och det har funkat jättebra så jag hoppas på en fortsättning där. Dels är det bra avlasting för mig och dels är det kul med sällsap.

Lucidor är det stora målet i år SM på Öknaskolan i juli. För att komma dit behöver vi ytterligare ett kval vilket väl inte ska vara några större problem. Jag planerar att starta honom 2-3 tävlingar till i vår i Lätt A och kanske nån Lätt B bara för att han ska få göra en enkel start mellan varven. Jag kommer att rida honom ca 3 dgr/v och mamma resten. Med Lusse rider jag gärna utomhus om väder och underlag tillåter. Nu i vinter har det pga dåligt underlag blivit mycket ridhusridning och han känns bättre än någonsin. Samtidigt är han ung och jag vill inte "bränna ut" honom. Så nu väntar några veckor men mycket utomhusridning och konditionsjobb som variation innan han börjar matchas mot nästa start som är i mitten av maj. I övrigt känns det mesta med Lusse enkelt. Han gör alltid det jag ber honom om och är trygg med mig. Det vi jobbar med är ren uppbyggnad av styrka och kondition. Ledarskapet och relationen mellan oss är redan så befäst som den kan bli.

Slutligen måste jag ju visa selen som jag köpt till Tingla och Qharma. Förhoppningsvis kommer den passa Mirang också så jag kan köra henne lite i sommar.

4 apr 2013