Att utbilda bra ridhästar och hitta kemi
Vivan
En av träningarna vi haft efter jul berömde Camilla Lind mig för att jag är skicklig i att utbilda mina hästar och att jag får dem positiva till arbete. Ett jättefint beröm! Jag tycker det är kul att utbilda och ha en plan för varje häst. Alla hästar jag haft på senare år har jag haft sen de varit unga, från dag ett till 3-åring.
Jag har använt samma koncept och plan för alla hästarna med variation för deras behov såklart. Vivan och Qharma har t.ex. inte ridits i trafik som unghäst under vintertid då de inte var trygga i det och Bella hade en lång vila p.g.a. dräktighet. Även om grunden är densamma är det ganska olika hur de svarat upp på samma jobb. En del behöver mycket mer tid i att bli trygga i vissa moment än andra. Men jag har ganska tidigt känt om jag klickat med deras personligheter.
Lusse är den vi haft längst, köpt som 3,5 åring för snart 11 år sen. Jag älskar från första stund den pampiga och trygga känsla han gav redan på provridningen men anade tidigt att utmaningen med honom skulle bli att han är lite introvert och ibland går in i sitt skal och då hamnar bakom skänkeln. Han har alltid varit helt fantastisk att ha med sig på bortaplan och varit nästan likadan att rida borta som hemma. Med åren har han blivit väldigt välutbildad, kanske en av Sveriges tio högst utbildade Fjordhästar i dressyr om jag får gissa?
Förra veckan stod han till mitt förfogande och jag red ett pass på banan i Jättendal som kändes bra samt tömkörde ett pass ute + på bana, en riktig genomkörare. På söndag var det dags för hoppträning för Pia Eriksson och det var jag som satt på Lusses rygg i starten. Bella, som faktiskt har vissa likheter med Lusse i detta att bli introvert, tyckte att kombinationen av ny miljö, att gå i grupp och ta sig över bommar var lite väl mycket att ta in och Tilda fick henne inte i galopp.
Vi valde att byta hästar så jag satt upp på Bella och Tilda på Lusse. Bella och jag avslutade efter att vi kört galoppjobb med bommar medan Tilda fick rida resten av lektionen på Lusse och hoppade diverse linjer och avslutade med en bana på LD-höjd inklusive både oxer, kombination, räcken och plank. Det är inte så lätt att bara hoppa upp så där på en ny häst och hoppa direkt men det gick jättebra! Lusse är trygg i sig själv och löser alla uppgifter han får även om ryttaren är ny. Tilda har fin känsla och red Lusse jättebra så hon ska få chansen att hoppa honom fler gånger. Jättekul att se och jag är glad över att jag kunnat ge honom en bra utbildning som gör att han funkar så fint med olika ryttare. 
Jag och Bella
Bella hade en aktiv vecka. Hon red ut ett längre pass av Tilda, ett kortare av mig, trimmades ett pass på banan med mig, gick på en promenad, tömkördes ett kortare pass utöver hoppträningen. Denna vecka får hon en liten minivila för att smälta allt innan vi fortsätter med vårens mål som är inhoppning, miljöträning och träningar på bortaplan.
Bella är både lätt och svår att utbilda. Lätt för att hon rent fysiskt har lätt för sig. Lätt att bära sig, lätt att skjuta på, bra gångarter, en bra exteriör ”född på tygeln” samt bra grundmotor. Hon har också en vänlig inställning till människor generellt, är en ganska mjuk häst till sin personlighet. Det svåra är att hon är ganska känslig och ibland låser sig lite i det. Då kan hon antingen springa och bli kort i halsen, bli lite bakrädd eller som nu på träningen bli introvert och backa av. Jag tror det mest handlar om rutin men också att hon är en häst som kanske inte kommer trivas med alla ryttare utan välja dem (hon har helt klart valt både Tilda och mig rent generellt) samt behöva lite fler repetitiner i nyheter för att bli komfortabel i det.
Tingla reds ut av mig en gång, av Julia två gånger, trimmades ett pass av mig och gick hoppträning med Amanda. Dressyrpasset med mig briljerade hon verkligen. Jag kunde rida förvänd galopp som var riktigt bärig runt min lilla 20 x 40 bana. Vi har även börjat rida lite skolor och hon gör det så bra fast det är nytt för henne. Styrkan börjar komma! 
Med Tingla har det alltid varit lätt. Hon har självförtroende för ett helt fotbollslag, god balans och energi och det är så mycket jävlar anamma i henne. Går det tungt tar hon i, ber man om mer lägger hon in en växel till. Hon är så trygg i sig själv. Det var nästan två år sen Amanda red henne sist men det syntes då inte, de var som handen i handsken och seglade över alla hinder i god stil.
Då Viva var yngre undrade jag ibland hur Tingla som är så modig kunde få ett så larvigt barn. Viva har varit lite speciell i lastning och orolig i transporten, inte velat gå in i spolspiltan, testat att inte lämna gården, rädd i trafiken – ja allt det där som bara var där direkt med Tingla har inte alltid funkat med hennes dotter. Men det sista året har hon landat mer och mer. Och nu som 4-åring känns det att det är Tinglas dotter. 
Vi har inte kunnat rida så långa rundor i vinter men vi har fått till rutinerna. Hon är superbra att sitta upp på, står som ett ljus till man ber henne gå. Lämnar glatt gården, inga problem att rida förbi uppfarten gång på gång. Vi har sen vägen torkat upp börjat nosa lite på trafik igen. Galoppfattningarna är befästa. Formen börjar bli riktigt stadig. Hon har som sin mor fantastiska bakben som bara matar på och god egen balans vilket gör henne enkel att rida. Det är mest jag som ridit henne men Tilda fick sitta upp och rida henne i söndags när vi kom hem från Björkbacke och det såg jättetrevligt ut! Avspänt, energiskt, fin i formen och tog bommar i trav och galopp utan minsta fundering. 
Vivan och Tilda
Just detta hade hon bara gjort en gång tidigare, med mig i tisdags. Även då helt okomplicerat. Som sagt, hon visar mer och mer att hon är Tinglas dotter. Förutom passen med bommar med mig och Tilda har jag även ridit ut henne två pass. Måndagen som var röd dag red vi vår längsta ridtur tillsammans efter vägen och hon var helt cool. Härligt!
Jag har med andra ord fyra fina ston i stallet där jag verkligen klickar med var och en. För jag får ju inte glömma Irma. Ännu är det mest grundhantering och mys som gäller men inom sin tid kommer ju även Irma att bli ridhäst och det ska bli spännande att se vad hon ärvt av sin mor. Jag ser mycket av Bella i henne men även en hel del från pappa Aslan. Så framtiden känns ljus.
Jag avslutar med att berätta att nu är Lusses trailer såld och han har själv hunnit ta tre turer i den nya. En gång Umesläp - alltid Umesläp! 
