Att tappa humöret

De senaste dagarna har det varit lite instabilt väder med en hel del regn. Knattarna har därför bara gått i hagen. De har dock fått komma in varje dag för lite vila och visitation som sällskap till Mirang i samband med att Shira ridits.

Söta Qharma sover middag inne -finns ingen häst som kan snarka så högt som henne!

Shira har dock gått för fullt. I torsdags tömkörde jag henne i skogen med fokus på den lilla traven och få henne att vänta och bära genom bl.a. öppnajobb och sidvärts. Hon var duktig! I fredags red Johanna henne på SRK. Då var det miljöträning deLuxe. Det regnade en del så vi knölade in oss i ridhuset där det var ridläger för barn som skulle få titta på hur gymnkhana går till. Det betydde att 20 barn, några vuxna, fem gymkhanahästar, en gymkhanabana och en badboll delade ridhus med Shira. Hon fick trots detta inte dåndimpen utan skötte sig faktiskt jättebra! Bitvis lite spänd men var helt talbar. Johanna jobbade mycket med galoppen och samlande jobb mot piruetter. Shira jätteduktig! Hon har nog faktiskt talang för detta för hon sätter sig fint och galopperar runt, blir aldrig jämfota, försöker bryta av till trav eller ge sig iväg som väl annars de klassiska nybörjarfelen är. Hon såg riktigt fin ut i den avslutande traven också.

I går skrittade jag henne vid hand i regnet och i dag har vi trimmat här hemma. Jag började med att skritta ut en halvtimme och red sen på banan ca 40 min. Ett rejält pass vilket behövdes för i dag var hon inledningsvis lite stark och gåpåig. Så jag tog god tid på mig och jobbade först igenom skritten, sen den lilla traven och sen tog vi galoppen. När vi kom till galoppen hade hon blivit så pass lösgjord att den var jättefin direkt i båda varven. Den avslutande traven var också helt okej även om jag velat ha henne att ligga kvar och vänta ännu lite till utan att jag måste göra halvhalter i vartannat steg. Men helt klart ett bra pass och bra fokus från Shira trots att hennes kära mor stod och skrek på henne i stallet konstant. Om det inte ösregnar i morgon fortsätter vi med ännu ett trimpass då och hoppas kunna ta vid där vi slutade i dag.

Lusse var jag och red i går. Det blev 45 min i skogen också avslutade vi med 20 min trim på stubbåkern. Han var riktigt fin! Vi travade och galopperade mycket i skogen och han kändes sportig! På stubbåkern var det dock lite halt efter regnet så där var han något avvaktande. Han rör sig stort och tycker nog att det blir lite läskigt då han inte får fäste helt. Vi jobbade i alla fall en del med bakdelsvändningar eftersom vi ska starta Lätt A.4 igen om nån månad. Domaren jublande inte direkt över våra bakdelsvändningar sist och jag känner att det finns ett stort förbättringsområde där. Resten i programmet tror jag vi grejar rätt hyfsat. Han är ju starkare i sin galopp nu än han var då han gick det i våras, traven är ganska stabil och ryggningar har han lätt för.

I går var jag också och dömde lokal dressyr för ponny i Jättendal. Många fina ponnyer och duktiga ryttare men också några incidenter. Det känns som det tyvärr har blivit allt vanligare att människor tappar humöret på sina hästar på tävlingsplats. Det gör mig lite ledsen. Jag kan, även om jag inte alls tycker det är okej, mer förstå det då det gäller barn och ungdomar där tonårshormonerna lever rövare. Då tar jag alltid ett samtal berörda ryttaren och dennes föräldrar eller ser till att annan person gör det om jag är sittande överdomare i klassen själv. Dessutom kommer det att synas rejält i procenten i den klassen. Oftast tar ungdomar till sig kritiken på ett bra sätt och man ser skillnad till nästa start. Men tyvärr förekommer detta även bland vuxna människor som borde veta bättre. När man tävlar själv är man ju oftast så inne i sin egen bubbla. Men då Johanna tävlar Shira och jag står på marken ser jag mer. Vid ett tillfälle har jag sett ett beteende på framridning som inte var okej. För mig är det absolut tabu att korrigeringsrida på en framridning eller inne på tävlingsbanan. Det torde heller inte gynna ens resultat ett enda dugg eftersom man bara hamnar i en konflikt med sin häst och dessutom visar domare/överdomare att hästen inte alls är på hjälperna. Det här är ett beteende vi måste hjälpas åt att stävja, för hästarna och sportens skull.

11 aug 2013