Att komma hem

Fem dagar har gått sen sist men det känns som betydligt fler eftersom jag redan hunnit ramla in i rutinerna på jobbet efter semestern. Lusten att börja med detta var tämligen obefintligt, det är fantastiskt att vara hemma på gården i lugnet. Men nu är hösten på intåg och hästarna har börjat sova inne. Det är så mysigt att vara i stallet och pyssla med dem och motionera dem i olika former om kvällarna. Jag har även inlett de tre första arbetsdagarna med morgonridning och det ska jag fortsätta med de dagar det passar för det är en skön start på dagen. 

Denna vecka har Ingvar fått börja jobba igen efter sin 2 v långa vila. Han har satt en del päls redan så i går klippte jag om honom. Under veckan har han fått ett dressyrpass på banan, en ren uteritt, ett pass på ängen och en runda i skogen där jag avslutade med en kvart på banan. Ungefär som vanligt för oss med andra ord - omväxlande platser och typer av arbete. Planen är att vi ska starta en regional tävling nästa helg. Det är lite tudelat med Ingvar eftersom han ligger på annons och det finns en del intressenter. Jag önskar honom det allra bästa då jag inte har möjligheten att ge honom det själv men nog är det jobbigt. Men en tid till är han hos mig och det känns skönt. 

Lusse har gått för fullt hemma hos mamma. Tre uteritter med mamma, en uteritt med mig och ett trimpass med mig. Vi får se om det blir några starter med Lusse i höst eller om jag lägger den tiden på Ingvar och bara tränar honom mot nya uppdrag. Jag skulle vilja ta steget upp i Msv C med honom och sätta godkända procent. Vi har startat en Msv C för några år sedan på 59.89% och han är betydligt starkare och stadigare i formen nu än han var då så det känns som ett lämpligt mål. 

Qharma har också jobbat på med två uteritter och ett trimpass. Vi har små diskussioner om saker som att man ska stå stilla vid uppsittning och att man inte får gå som en makaron i höger galopp men över lag känns hon trevlig att rida. Jag börjar med jämna mellanrum fnissa igenkännande åt egenskaper jag känner igen från storebror. Nog märks det mer och mer att de är helsyskon även om Qharma är en storlek större både när det gäller mankhöjd och energi samt åsikter om livet. 

Hon är fin att rida ut på ensam vilket glädjer mig då jag gör det mycket med mina hästar. Det är sällan hon reagerar på yttre intryck och hon har inga problem att lämna gården ensam. Jag räknar med att kunna rida henne  hemmavid fram till åtminstone februari om dräktigheten fortlöper okomplicerat. 

En kväll tog jag även Bella till banan och lösgalopperade henne. Det gjorde jag några gånger i våras också och vad hon mognat i sommar! I våras var det lite läskigt att vara ensam på banan men nu var det bara roligt, hon tog för sig och showade loss. Hon rör sig dessutom riktigt trevligt. 

Men rubriken syftar på Tingla. Att börja rida henne igen är som att komma hem. Det är hon och jag. Hon har alltid varit extra allt för mig. Här är ett litet klipp från onsdagkvällens pass på henne - en magisk kvart på banan:

https://www.facebook.com/moa.belin/videos/10155714063782074/

Utöver det ridpassat har vi även last- och visningstränat henne och Vivan ytterligare ett pass. När vi var klara fick de springa lösa en stund på banan. Några bilder från det passet kommer nedan: 







Lilla Vivan är så lik sin mor i temperamentet att det är skrattretande. I morgon visar vi dem för stamboksföring och bedömning. Håll tummarna! 

18 aug 2017