Adrenalinkick

Vilken adrenalinkick en bra träninghelg kan ge! Nu känns det lite som det kan få snöa en halvmeter till och vara -25 bäst det vill, jag är taggad ändå!

I helgen var det alltså Matsträning. Mamma jobbar i helgen så det var logistik på hög nivå. I går, lördag, körde hon Lusse till stan på förmiddagen innan hon började jobbet. Sen fick han stå och ladda inför träningen på Färsta. Efter träningen körde jag honom hem till hans stall. Lusse var jätteduktig, att stå i ett främmande stall och lasta/åka börjar bli vardagsmat för honom.

Träningen gick jättebra! Min känsla att han är kvickare och starkare bekräftades. Han är ju ett Kallblod och lite tyngre i kroppen än de flesta Halvblod så därför är det hela tiden något jag måste jobba på, sportigheten och kvickheten, om han ska slåss mot de långbenta. Vi jobbade mycket med mig, jag måste bestämma mig helt enkelt. Sätta mig ner och verkligen rida och ge honom förutsättningarna. Han gör allt jag ber honom om, jag måste bara vara tydlig med vad jag vill. Han har en helt galen arbetsmoral, aldrig en sur min, aldrig en protest. I min sits finns ju lite att önska, inte minst måste jag jobba med att verkligen sitta i sadeln och rida igenom saker och ting, inte finåka ovanpå, det kommer man ingenstans med.

Vi red inriktat på LA.4, delar av programmet och sedan det i sin helhet två gånger. Lusse kändes super! Det finns massor att fila på men grundkänslan andra gången jag red igenom det var fin. Mina visdomsord fram till tävlingen är nu att inte jaga, rida varje moment som det var det sista jag gör och inte slösa bort poäng för det finns det så många som gör ändå.

Fram till tävlingen om 4 v ska jag lägga fokus på: 1. Bakdelsvändningarna. Jobba med skritten så den blir kvickare och mindre så vi har en chans att trampa runt något så när centrerat. 2. Galoppen. Sitta på rumpan, stötta honom att sitta ihop och bli lätt fram. 3. Traven. Inte jaga. Våga rida i "hängläget". 4. Sidvärts. Tänka trappsteg. Leda lite med ytterhanden. 5. Form och kontakt. Sitta på rumpan, sluta hänga i tyglarna och våga lita på honom och rida honom mer framför mig.

En film från lördagen kommer här:

I dag, söndag tog jag med mig Shira på träning. Mats har inte sett oss sen maj i fjol. Vi har ju 6 månader skogsridning bakom oss och har bara trimmat lite mer än en månad. Men min känsla då jag suttit på henne och då jag sett Johanna rida henne är att hon är bättre än nånsin. Lättare framtill, spårar bättre, mer gummi men lyssnar ändå bättre.

Den känslan fick jag bekräftad i morse. Mats kunde inte se någon som helst rörelsestörning på henne utan tyckte tvärtom att hon är jämnare, rakare och bättre än nånsin. Inte minst är hon mycket mer uppe och framme i formen. Hon har alltid varit lite skev i kroppen och allt detta grundjobb ute i naturen verkar ha rått bot på detta. Dessutom fick jag cred för att jag satt riktigt bra på henne, så bra hade han inte sett mig sitta förut.

Så vad ska man säga? Vi är tillbaka! Nu kör vi grundjobb ett tag så får vi se vart det landar. Det var också roligt att inse att vi faktiskt klarar oss själva nu, i och med att jag åkte själv med henne i morse. Liten dramaqueen har blivit stora damen!

Jag och Shira i vår andra LA på Färsta år 2011.

10 feb 2013