Kan det vara så här enkelt att ha häst?

Lusse har haft en ganska tuff höst där han utvecklats massor. Gått två hoppträningar (hans livs första i grupp), tre träningshelger för dressyrtränare och fyra dressyrtävlingar. Kanske inte låter så mycket utspritt på tre månader men för en häst som är som honom, dvs en tänkare och ambitiös så han nästan slår knut på sig själv för min skull kändes det som han behövde ett brejk. Stanna upp, bara lufsa i hagen och låta allt nytt sjunka in. Lusse har hela tiden jag haft honom varit otroligt lättlärd. Om man introducerar något nytt brukar han vid det första tillfället vara något skeptisk. Förvisso utföra det men lite tveksamt. Och förstår han inte så vill han helst stå stilla en stund och tänka igenom det hela. När han utfört det nya går han hem, sover på saken och nästa pass visar han glatt upp att nu förstår han exakt vad det är frågan om med pondus och självförtroende. Med en så lättlärd häst kommer man väldigt snabbt framåt i utbildningen och behöver lägga in fler vilopauser för att han ska landa i allt nytt. Så efter en tvådagars träningshelg för Mats där han skött sig super och vi bl.a. börjat introducera bakdelsvändningar var det dags för vila och ladda batterierna.

Och i dag begav jag mig till Jättendal för en uteritt. Han är fem år, har vilat 14 dagar och jag red ut ensam. Jag känner mig helt trygg i detta. Lusse kom glatt fram i hagen, gick med spetsade öron avspänt på lång tygel ut i skogen. Vi travade och han kändes mäktig och gick med härligt tryck. Det blev oxå en liten galopp på en äng -inget bus, bara pigg, glad, ärlig häst. Att det avverkades inne i skogen rörde honom knappt i ryggen. Blir han osäker stannar han, jag ger honom en klapp på halsen och sen rider vi vidare. För har jag sagt att det är okej så är det okej för Lusse. Kan det vara så här enkelt och kul att ha häst?

5 nov 2012