Tömmkörning med Tingelingen
I den här bloggen kommer jag främst att skriva om träningen av Tingla och Lusse, även om Shira och Mirang säkert kommer att glimta förbi i någon mening här och där. Tingla har fått ta det ganska lugnt i höst. Jag gjorde en hel del med henne i våras och i början av sommaren och hon kan egentligen vad jag tycker att en åring ska kunna. Det är en fantastiskt lättlärd och trygg häst som säger "Det här var kul! Vad ska vi göra nu?" om allt jag utsätter henne för. Och just därför känner jag ett större ansvar att inte göra för mycket med henne. Det är lätt hänt när hästen alltid vill vara med på noterna. Jag kan lasta henne själv, hon står snällt på gången, hon är lätt att lyfta hovar på och verka för hovis. Vidare är hon bra att leda och jag joggar med henne i grimman efter trafikerad väg. Hon är helt trafiksäker även för större fordon och i mörker. Hon är alltid trygg med människor -även sånna hon inte känner. Hon har haft sele och sadel på ryggen och skydd på benen. Och hon är tömmkörd ca 5 ggr i skritt och trav. I går var vi ute på en runda. Det var några månader sen sist men det är tydligt att poletten trillat ner ordentligt under vilan. Nu tog hon lite stöd på bettet och var över huvud taget väldigt följsam. Vi körde i skritt och trav längs trafikerad väg och över en bro och en sväng ute i skogen. Fina härliga Tingla!
Bild på Tingla från i somras, första gången med sadel på ryggen. Typisk Tinglapose, öronen framåt och pigg blick.
