2016 var året som...
….jag dömde mycket dressyr, hela 22 dagar satt jag i domarbåset för att döma klasser från LC till FEI.
...jag utbildade mig till överdomare i dressyr och var aktiv även som det.
…jag tränade dressyr för Ingrid Nyström och Mats Eriksson samt en helg för Camilla Lindh.
...jag haft träningar på Sundsvalls LRF och fått se elever växa och utvecklas.
…Lusse bodde hos mig ca 2,5 månad på bootcamp vilket gjorde mycket för vår gemensamma utveckling.
…jag började rida Qharma regelbundet. Vi kom igång med ensamma uteritter, ridning i trafik, hennes dressyrutbildning och hon hoppades in.
…jag startade en körtävling för första gången och det gav mersmak. Tingla startade precisionskörning och dressyrkörning LB avdelning B på lokaltävling och blev godkänd i båda momenten.
…Tingla och jag deltog i vårt tredje körläger för Mariana Femling och jag på riktigt kände hur roligt det är att köra.
…jag red hem tre segrar och fem placeringar med tre olika Fjordhästar på dressyr- och WE-banorna bland ”vanliga” hästar. Lucidor tog även hem en placering i dressyren på Fjord-SM dag ett.
..jag fick beviljat prestationsmedaljer i brons och silver i WE på Lucidor, silver och guld i dressyr på Ingvar och brons i dressyr på Tingla.
...jag lärde känna Lisa Österlund som så förtjänstfullt behandlat Ingvar och Lusse och lärt mig mycket om vad jag själv kan göra för att hålla hästarna i form under perioder av tuffare träning.
..jag hade härliga dagar på Fjord-SM och deltog med två hästar, Ingvar och Lucidor.
…jag och Amanda stärkte vårt Fjordhäst-teamwork ytterligare. Hon har blivit som min högra hand med hästarna och vi har haft fina stunder både då hon groomat körning, hopputbildat Ingvar, Lusse, Qharma och Tingla samt på alla konditionsrundor i skogen.
...jag lärde känna många nya fjordmänniskor i hela Norden och besökte EM i Villhelmsborg.
...jag fick en förebild i Vibeke Juellund efter att ha sett henne visa häst. Den kontakten hon har med sina hästar är magisk och den förklarar kanske också varför jag upplever Ingvar och Bella som så närvarande.
...jag åkte 300 mil för att köpa en drömhäst. När jag såg Bella Halsnaes visste jag att hon måste bli min. Det känns fortfarande ofattbart att hon står där ute i stallet.
...jag och Shira fick en tid hos ängeln Anette som såg nåt annat än tidigare veterinär sett när det gällde hennes skada. Vips var hon friskförklarad efter nio månaders vila och åkte för igångsättning till Sofia Westin. Igångsättningen gick som en dans och Sofia tog Shira på ett längre fodervärdskontrakt. De har äntrat dressyrbanorna tillsammans och red innan höstsäsongen var slut sin första gemensamma Msv B på fina 62%.
…jag kände att jag ville byta inriktning. Gå från drömmen om att rida St. Georges på stor häst till att kanske aldrig komma till de klasserna men istället satsa på att komma så långt jag kan med Fjordhäst och då inte enbart i dressyr utan även körning, working equitation, allround. Att släppa stor hästsatsningen och lägga all tid, kraft och pengar på de gula för att nå toppen i SM/NM i framtiden.
…jag gav näring åt min dröm om att starta upp avel och hade hingststation med Ingvar Halsnaes 242, betäckte mina två egna ston med Fjelltor 303 samt ansökte om och fick godkänt stuterinamnet Långdansen.
…det viktigaste som hänt på nåt vis ändå är att jag lånade Ingvar för det har lett vidare till så mycket annat. Fast jag hade en vision om att det skulle bli en häftig upplevelse att få lära känna Tinglas pappa så har han överträffat alla drömmar. En häst med de vackraste ögon jag sett. En häst som får mig att känna bubblande glädje smitta från hans kropp upp genom min då han är på bushumör. En häst att andas lugnet och stillheten med på en stig i skogen efter en stressig dag. En häst att lära sig vad dressyr är på riktigt då han är så otroligt mycket kvickare och känsligare i reaktionerna än de hästar jag haft innan. En häst som också helt kan strunta i att utföra det jag ber om ifall jag ger fel signaler, vilket gjort att jag lärt mig massor. En häst som lärt mig hantering av hingst och hur det går till vid betäckning. En häst som lägger sitt huvud i min famn och bara myser då han känner att jag behöver det. En häst som lika gärna drar vagn som hoppar. En häst som blivit, precis som hans matte Emma beskrivit honom, en vän till familjen. En häst som fick mig att våga ringa upp och göra hästaffär på danska, för att jag så gärna vill ha mer av det här blodet i stallet den dag han inte längre bor här. En häst det egentligen inte finns ord för att beskriva. Han är Ingvar helt enkelt.
2016 har varit ett riktigt häftigt år. Nu väntar jag med spänning på vad 2017 har att erbjuda.
